Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?
Man påbörjar inte en relation förrän den andra är avslutad. Och man har verkligen inte sex. Gå du hem och lägg korten på bordet för din man och tala om för honom vad som händer. Då kan HAN ta ett beslut. Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Fy fan för såna som du.
Inte för att det är lätt men lämna för sjutton. Du är otrogen, du är elak mot din partner.
Tydligen så har ni det sjukt dåligt om du gör som du gör. Vad hade du tyckt om det hade varit tvärt om?
Tack för ditt svar. Jag vet att det jag gör är fel. Tycker det är så svårt att lämna. Ska jag slänga bort tio år och min familj på en kille som jag egentligen inte alls vet om det kommer bli något med i det långa loppet. Det är ju det som hindrar mig från att lämna och barnen. Jag vill inte slita upp barnen innan jag vet hur det blir.
Be om ursäkt och gör en smarrig fläskkotlett till din man.
Har varit iven liknande situation som du. Jag var verkligen kär i honom och övervägde på allvar att lämna min man.
Men...av olika anledningar blev det inte så. För mig är det fortfarande helt otänkbart att sitta ner med barnen och berätta att man tänker rasera deras trygghet för att jag är kär. Jag har liksom svårt att säga nej till mina barn om de verkligen vill något i vanliga fall. Hatar när de är ledsna och att jag skulle vara den som orsakar det...det finns ju bara inte.
Men jag minns att jag tänkte att det löser sig, många har gått igenom detta förut osv. Och det är ju sant. Jag kan bara tala för mig och jag är glad att jag är kvar. Min man vet ingenting (nu blir det moralpanik).
Det var jättejättejobbigt i början. En annan sak att bli dumpad eller så men när båda egentligen vill är det tufft. Jag insåg efter ett tag att jag vill vara med min man. Det är enkelt och tryggt och jag älskar honom. Det är också enkelt tryggt och väldigt ospännnde. Men jag valde det. Vi har ett bra förhållande men antar att det var en svacka just då. Det har blivit bättre efter det.
Men jag minns att jag tänkte att det löser sig, många har gått igenom detta förut osv. Och det är ju sant. Jag kan bara tala för mig och jag är glad att jag är kvar. Min man vet ingenting (nu blir det moralpanik).
Det var jättejättejobbigt i början. En annan sak att bli dumpad eller så men när båda egentligen vill är det tufft. Jag insåg efter ett tag att jag vill vara med min man. Det är enkelt och tryggt och jag älskar honom. Det är också enkelt tryggt och väldigt ospännnde. Men jag valde det. Vi har ett bra förhållande men antar att det var en svacka just då. Det har blivit bättre efter det.
Tack för ditt svar. Jag vet att det jag gör är fel. Tycker det är så svårt att lämna. Ska jag slänga bort tio år och min familj på en kille som jag egentligen inte alls vet om det kommer bli något med i det långa loppet. Det är ju det som hindrar mig från att lämna och barnen. Jag vill inte slita upp barnen innan jag vet hur det blir.