Hjälp, jag är kär i en annan man

Tack för ditt svar. Jag vet att det jag gör är fel. Tycker det är så svårt att lämna. Ska jag slänga bort tio år och min familj på en kille som jag egentligen inte alls vet om det kommer bli något med i det långa loppet. Det är ju det som hindrar mig från att lämna och barnen. Jag vill inte slita upp barnen innan jag vet hur det blir.

Men jag minns att jag tänkte att det löser sig, många har gått igenom detta förut osv. Och det är ju sant. Jag kan bara tala för mig och jag är glad att jag är kvar. Min man vet ingenting (nu blir det moralpanik).

Det var jättejättejobbigt i början. En annan sak att bli dumpad eller så men när båda egentligen vill är det tufft. Jag insåg efter ett tag att jag vill vara med min man. Det är enkelt och tryggt och jag älskar honom. Det är också enkelt tryggt och väldigt ospännnde. Men jag valde det. Vi har ett bra förhållande men antar att det var en svacka just då. Det har blivit bättre efter det.

BengtH, jag upplever det som att du representerar en grupp som alltid dyker upp i otrohetstrådar som verkar antingen har drabbats väldigt hårt personligen av ett svek eller räds det väldigt aktivt. 

Min man och jag har förstås pratat om otrohet generellt. Vi är överens om att om otroheten inte leder till att den otrogna vill skiljas så vill vi inte veta. Det man inte vet far man inte illa av. Han har vid flera tillfällen sagt att han inte skulle skilja sig ändå så det är bara onödigt att dra upp det.

Jag förstår att ni dömer mig. Jag gjorde samma sak innan jag själv hamnade i den här situationen. Jag behöver inga moraliska pekpinnar om hur fel det är eller vilken hemsk människa jag är. Det vet jag redan ändå. Det jag snarare är ute efter är konkreta råd hur jag ska hantera min situation. 

Tack för att du är så ärlig med dina känslor. Jag tycker inte man ska jämföra varandras helveten. Varje mynt har två sidor och är en empatiskt lagd är att ha varit otrogen mot någon en älskar, något en kanske ångrar innerligt, oerhört jobbigt. Att bära kärlek till någon annan än den en är gift med, men som en oftast också älska, som en inte får leva ut är också otroligt jobbigt.

Du har tre val nu:
Du vill fortsätta relationen med din man. Du berättar för honom och hoppas på att han vill ha kvar dig. Här måste du ha ångrat dig, gör du verkligen det?
Du vill inte fortsätta relationen med din man. Du berättar ingenting om relationen med arbetskollegan och separerar. Sedan har du en låg profil i ett år innan du kan gå vidare med arbetskollegan. Annars blir det misstänksamt.
Du vill inte fortsätta relationen med din man. Du berättar för honom om allt och hoppas att ni kan bygga upp ett vänskapsförhållande i framtiden för barnens skull.

I vilket fall som har du sårat din man, tyvärr. Det går inte att komma ifrån och du måste göra det bästa av situationen för alla inblandade.

,. För jag begriper inte hur du kan se din man i ögonen varje dag med vetskapen hur du har svikit honom. Jag fattar faktiskt inte det. Det kommer fram, hur du än gör. Och bättre det kommer från dig, än att en polares polare skall berätta för honom. Vad du än väljer att göra så måste du berätta för honom.

Jag har aldrig skrivit att jag inte tänker berätta för min vad jag gjort. Han kommer få reda på sanningen då jag egentligen  inte klarar av lögner. Precis som några av er skrivit har jag svårt att se min man i ögonen. Jag har dåligt samvete över det jag gjort för jag vet att jag kommer förstöra en familj.  

Jag har aldrig skrivit att jag inte tänker berätta för min vad jag gjort. Han kommer få reda på sanningen då jag egentligen  inte klarar av lögner. Precis som några av er skrivit har jag svårt att se min man i ögonen. Jag har dåligt samvete över det jag gjort för jag vet att jag kommer förstöra en familj.  

Fast nu ser du allt ifrån ditt eget perspektiv och vad som är bäst för DIG, men den ende som kan avgöra vad som är bäst för honom är din man, det gäller även TS man.

Så resonerar många som gjort saker de inte är så stolta över, problemet är att om det kommer fram ändå, vilket det ofta gör så blir skadorna 10 ggr större än de hade varit om de varit ärliga.

Jag tror inte heller på "lyckligt ovetandes" som lösning på problem, det är lite som att bjuda sin partner på en trevlig resa till new york och betala det med personens egna pengar, visst personen kommer säker bli glad över presenten tills personen upptäcker att han / hon fick betala den själv.

 mao lägger du alla ägg i samma korg och håller tummarna för att lögnerna aldrig upptäcks och ökar dessutom insatserna eftersom du spätt på själva sveket med åratal av lögner.

Fast nu är det ju inte en sjukdom att bli bedragen. Det troligaste är att TS och hennes älskare antingen kommer fram till att satsa på varandra (och då får ju mannen veta), eller att det ebbar ut mellan TS och mannen. Om hon inget berättar så går tiden, och minnena bleknar även hos henne. Varför skulle mannen må dåligt av det, han har ju snart sin gamla fru tillbaka.

Någon gång i ett förtroligt ögonblick om 20 år kanske hon berättar: "minns du den där vintern, då jag berättade att jag hade fått en kollega som hette Anders och som jag tyckte var så bra och duktig först..? Jag kan berätta för dig nu att..." Och vid det laget har nyheten nästan ingen sprängkraft längre. Det troligaste är att mannen kontrar med: "och minns du grannfrun på förra stället vi bodde, hon som vi tyckte såg ut som Sophia Loren? En gång när du och ungarna var och hälsade på din mor, så fick jag för mig att ta en flaska vin och gå över till henne och..."

Jag har bestämt mig för att berätta inom den närmaste tiden. Jag kan inte vara mig själv och när mannen säger att han älskar mig kan jag inte säga samma sak tillbaka. Även om jag inte berättar så har jag fortfarande förstört vårt förhållande och jag kan inte ljuga för honom. Han är värd en tjej som älskar honom och vill vara bara med honom. Det här är andra gången som jag får känslor för en annan man. Skillnaden den här gången är att det är besvarat. Det känns verkligen inte rätt att stanna för barnens skull. Hur jag än vänder saken kommer någon att bli sårad, det är smällar jag får ta när jag varit så jäkla korkad som gjorde en sån här grej.

När jag pratade med min man om att vi behövde förändra saker hemma efter jag haft min flirt vid sidan om blev han jätteförvånad. Han tyckte att vi hade haft det så bra hemma, jag hade varit så glad och kärleksfull det senaste. Så helt enkelt att upptäcka är det inte.

Jag har funderat på allt ni har skrivit. Även innan jag startade tråden var jag inne på att berätta men först igår bestämde jag mig på allvar. Visst har tråden påverkat mig.  Det här är inte jag som skrivit. 

Vet du verkligen vilket som är rätt beslut i andra människors liv?

Man kan inte styra vilka känslor man får för någon. Men man kan styra hur man tacklar problem och hur man med självrespekten i behåll ska lösa ett problem. Och TS tror jag gör rätt att ta diskussionen med sin man.