Inlägg från: Anonym (Vill inte) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Vill inte)

    Välja mellan kärleken och barnet?

    Jag vet inte om jag måste det, men OM jag måste välja så väljer jag kärleken. 


    Problemet är att en abort skulle äventyra kärleken också. Jag tror jag skulle må fruktansvärt dåligt av att behöva gå igenom det. Jag vill inte. Jag har längtat efter det här barnet och jag är redo. Men jag förstår att han inte känner att det var dags för vi har inte varit tillsammans länge alls och jag håller med om att vi borde ha väntat några månader till.

    Men nu är det ju såhär och vi har ju fortfarande 8 månader tillsammans innan barnet kommer. För mig går det an. Även om det hade varit mer idealt att kanske börja försöka om 6-8 månader. Fast att göra abort nu för att börja försöka om ett halvår känns ju ganska onödigt på nått sätt. Och längre än så vill jag i vilket fall som helst inte vänta... 


    Jag plussade igår morse och jag behövde ungefär 10 minuter på mig att veta vad jag ville göra. Han vill ha mer tid att tänka. Jag lovade att hålla mig öppen för att abort är ett alternativ. Och jag vill göra det. Jag vill inte tvinga honom att bli pappa om han inte är redo. Jag älskar honom mer än jag någonsin trodde var möjligt och det känns otänkbart att något skulle kunna komma emellan oss, vi är som gjorda för varandra. 

    Men för varje dag, varje timme som går kommer jag att komma närmare barnet som redan finns i mig. en del av mig och en del av honom. Även om det bara är ett litet yngel än så vet jag ju att det kommer att bli en levande, älskad människa en dag om jag inte aktivt gör något åt det. 

    Jag sa till honom idag när vi vaknade att vi måste nog bestämma det där ganska snart. Inte för att lägga press på honom men för att jag känner att om vi väntar längre kommer jag inte kunna göra det. 

    Samtidigt vill jag inte säga precis hur jag känner för jag vill inte påverka hans beslut. Även om jag skulle komma fram till att jag inte kan göra abort vill jag inte berätta det förrän han bestämt vad han vill. För det känns viktigt att han får bestämma det för sig själv...

    Tänker jag rätt? 

    Förlåt om det här bara är en massa pladder.. Behövde få tömma ut lite tankar. Och skulle vara jätteglad om någon vill dela sina..


    (Fast undanbeder mig kommentarer om att vi borde varit mer noga med att skydda oss, det vet jag förstås redan, men nu blev det såhär)


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-31 05:54
    Efter han fått tänka i tre dagar hade han äntligen insett att han väldigt gärna ville ha barnet och att motståndet mest berodde på yttre faktorer som vad släkten ska säga och den allmänna känslan av att det var lite klantigt av oss...

    I själva verket visste vi ju båda från början att det är familj vi vill ha och vi hade aldrig täntk vänta mer än några månader så det är egentligen självklart att ta det som det kom nu.

    Jag är så lycklig att han kom fram till det själv och att jag äntligen hittat en man som känner lika som jag på den punkten. Jag hade aldrig kunnat stå ut med att vara tillsammans med någon i flera långa år innan man går vidare och bildar familj. Och precis så känner han också.

    Som flera sagt i trådsvaren känner jag också:

    Att göra abort hade varit fruktansvärt.

    Men att köra över hans vilja och tvinga honom att bli förälder fast han inte ville hade varit ännu värre. Jag är nästan säker på att jag inte hade gjort det mot honom.

    Tur att jag slapp välja

    Tusen tack för allt stöd! Det behövde jag verkligen. Jag är så glad att den här sidan finns så man kan få ur sig såna här tankar och folk lyssnar och bryr sig.

    KRAM!!
  • Svar på tråden Välja mellan kärleken och barnet?
  • Anonym (Vill inte)
    Anonym (Cheeses) skrev 2015-05-29 09:19:08 följande:

    Vaddå välja mellan kärleken och barnet? Du menar nog välja mellan kärleken och mannen.


    Nej jag menar mellan mannen och barnet. 

    Jag använde kärleken som referens till "mitt livs kärlek" inte som det stora oändliga fenomen som ÄR kärleken. 

    Ursäkta om jag var otydlig.. kanske valde fel ord
  • Anonym (Vill inte)
    Anonym (Förstår precis) skrev 2015-05-29 09:25:38 följande:

    Hej TS!

    Skulle vilja säga att jag varit i exakt samma sits som du. 
    Blev dock gravid efter 3 veckor in i en relation vilket förstås inte var planerat heller, men så blev det. 

    Vi båda är inga ungdomar (vid tillfället 33 och 38) men det kom som en smärre chock för oss båda. Vi diskuterade fram och tillbaka hur vi skulle göra. Vi kände ju inte varandra, det var ju verkligen inte så vi hade tänkt oss och bla bla bla. 

    Jag kom fram till att jag också skulle ta hans beslut i beaktande och att han inte skulle behöva bli pappa om han inte ville det. Samtidigt kände jag mig för gammal för att göra abort. Det var en väldigt jobbig tid med stora funderingar.

    Jag fick missfall i v 9 och i vårt fall var det lite av en lättnad, att inte behöva ta något beslut. Vi valde dock att skaffa barn kanske 8 månader senare, så vår resa gick väldigt fort ändå. 

    Jag förstår verkligen om du inte vill göra abort och hade jag inte fått missfall, hade jag nog heller inte klarat av att göra det. Kan absolut förstå att det känns onödigt att göra abort nu, om ni ändå funderar på barn inom en snar framtid.

    Jag hoppas att din partner inser att detta kanske inte var planerat, men ändå välkommet med tanke på era starka känslor för varandra. Det finns ingen perfekt tid att skaffa barn, det blir en härlig berg-och-dalbana om man så varit ihop i 10 år, det är jag tämligen säker på. 

    Lycka till!  


    Tack så mycket!


    Ja, det kan ju också hända... Jag är förmodligen bara i v4 för jag tog ett test i måndags som var negativt. 

    Vi har bara varit tillsammans 1,5 månad men det har varit intensivt och vi har verkligen lärt känna varandra jättemycket på den här tiden. Och pratat om barn och att vi båda vill ha det snart (men kanske inte riktigt SÅ snart).

    Ja, det enda jag kan göra nu är förstås att vänta på att han känner efter färdigt. Kan ju hända att han kommer fram till att han också vill behålla det.

    Ska försöka ha lite tålamod och så kanske vi kan prata om det igen om ett par dagar. Så får jag ta det från hur han känner sen. 

    Jag tror att en jättestor faktor för honom är vad alla andra ska säga. Allt det där "Men ni har ju just träffats! var det inte planerat? vad oansvariga ni är!" 

    Och det är vi ju. Och jag är beredd att stå för det. Hoppas han också är det.

    Tack igen för stöd.  

  • Anonym (Vill inte)
    tankfull skrev 2015-05-29 10:06:19 följande:
    Hur gamla är ni? Jag tycker att det är relevant. Är ni unga tycker jag att du ska göra abort hellre än att tvinga honom att bli pappa för snabbt. Håller ni ihop kan ni ändå skaffa barn längre fram men då vet ni mer om varandra.
    Är du i 30-årsåldern kan jag förstå om du är mer osäker på hur du ska göra.
    Jag gjorde en abort då jag var i 20-årsåldern och jag är så glad att jag inte är för evigt knuten till den mannen som gjorde mig gravid. För det handlar inte bara om att du blir mamma - går ni isär så ska kanske han och hans släkt vara med ditt barn hälften av tiden och uppfostra och forma barnet som de tycker. Det tål att tänkas på.
    Vi är 27 och 28 år. Så varken särskilt unga eller gamla föräldrar. Lagom säger jag. 

    Hade jag varit över  30 hade det inte funnits någon som helt tvekan. Nu skulle jag ju ändå kunna vänta lite till, men ja, som ni redan märkt vill jag helst inte det.
  • Anonym (Vill inte)
    Miss P skrev 2015-05-29 10:03:51 följande:

    Hejsan TS... Jag tycker att du ska följa det som känns bäst för dig. Jag har varit i din sits.Jag valde kärleken framför barnet. 1.5 år senare så tog det slut mellan mig och min stora kärlek. Jag blev helt förstörd när det tog slut. I dag har jag en lite underbar son på 5 månader. Han är det bästa i mitt liv. Varje dag när jag vaknar så möts jag av hans leende :). Det är helt underbart. Jag och pappan lever inte tillsammans. Fast han finns med i bilden. Visst är det tufft att vara ensamstående. Men det är värt det :). Tro mig:). Hur gamla är ni?


    Känner du att du gjorde fel val alltså?

    Det är ju ganska jobbigt att dela barn med ett ex också..
  • Anonym (Vill inte)
    Anonym (Sara) skrev 2015-05-29 10:05:06 följande:

    Jag tänker som dig, ge honom tid att fundera men om han kommer fram till abort och DJ fortfarande inte vill (vilket man förstår när man läser din text att du inte vill) så gör det inte. Jag tror personen som kommenterade först menade att kärleken till ditt barn kommer alltid vara större än kärleken till den du är tillsammans med, så är det bara. Så att det skulle stått välja mellan kärleken (barnet) eller mannen (din kille).

    Lycka till och våga stå på dig, är det menat så kommer han stanna tänker jag men ge honom tid också att växa in i det. Som någon annan också skrivit så är det ju en annan sak för oss tjejer. Vi blir mammor när vi plussar, pappor blir pappor när barnet föds (stämmer ju inte för alla men jag tycker det är ändå logiskt) .


    Bra sagt! Du har helt rätt. 

    Om jag går emot min vilja riskerar jag allt eftersom det kan komma upp som ångest och ilska senare och ändå förstöra relationen. 


    Och om det är sant som han sa innan att han vill ha barn med mig så kommer det bli bra, även om det känns lite dumt att det gick så fort. Det kommer vi ju över. 

  • Anonym (Vill inte)
    Anonym (:)) skrev 2015-05-29 12:05:28 följande:
    Finns något som heter kondom!!! Vill man inte göra någon på smällen använder man den ;) Men många killar ska vara efter kloka... Men ändå vara med och bestämma när det handlar om vad kvinnan ska göra med sin kropp och barnet. Hur vore det om de redan från början tog ansvar??? Det gick ju bra att ligga... Var han inte redo, skulle HAN skydda sig!!!
    tankfull skrev 2015-05-29 13:14:50 följande:
    Ja, TS ville ju inte diskutera den delen med att skydda sig skrev hon i trådstarten, så det kan ju vara så att det är hennes fel att hon blivit gravid och killen trodde hon hade skydd - det framgår ju inte! Det finns till och med tjejer som säger att de har skydd (som sen helt otippat inte fungerar) för att de vill bli gravida. Det finns tjejer som påstår att de inte kan bli gravida och sen blir det ändå.
    Och att killen har lika mycket rätt att bestämma då ingen av parterna skyddat sig men båda två ska bli föräldrar måste väl ändå vara det schysstaste!

    Okej. Avskyr att ni måste göra gissningar, men för att undvika vidare vilda spekulationer så får jag väl bemöta detta:


    Redan innan vi hade sex första gången hade jag berättat att jag inte gick på p-piller.


    När vi började frågade han om vi skulle skydda oss. Jag sa att jag tyvärr inte hade några kondomer hemma och att det mycket väl kunde vara risk för graviditet men att jag trodde att ägglossningen redan varit. Jag var alltså tydlig med att det var en risk vi tog och vi valde att ta den risken. 

    Dumt och oansvarigt? Ja, absolut. Men det var åtminstone ömsesidigt. Ingen av oss lurade den andra. 

  • Anonym (Vill inte)
    Anonym (*) skrev 2015-05-30 19:26:49 följande:

    Om ni ändå ska skaffa barn om 6 månader, så spelar det väl ingen roll.  Vad händer om  6 månader som gör det mer passande då?

    Känns ju löjligt/dumt att göra abort nu, för att sedan skaffa barn om 6 månader.


    Exakt!

    Det var precis det han kom fram till också när han väl tänkt färdigt oh kommit över känslan av "vad ska mamma säga"

    Jag har aldrig kunnat föreställa mig att vara tillsammans med någon i flera år innan man går vidare, jag tror inte jag skulle stå ut utan det skulle nog falla inom ett år om det inte fanns plan på familj nästan från början. Det är ju familj jag vill ha, jag har inget intresse av att bara vara ett par jättelänge först. 

    Aldrig tidigare har jag lyckats hitta någon som känner lika dant, men nu äntligen har jag visst det

    Jag ändrar i trådstarten så alla vet att problemet är borta nu.

    För er som vill fortsätta diskutera sexualmoral eller lämplig ålder att inte göra abort så finns ju tråden kvar, men jag tror jag lämnar den nu.

    Tusen tack för stöd!
  • Anonym (Vill inte)
    tankfull skrev 2015-05-30 09:37:35 följande:
    Jag har genomgått två skrapningar i mitt liv. Den ena var för att jag absolut inte ville ha barn med mannen ifråga (och hade han kunnat tvinga mig in i ett föräldraskap då hade jag inte varit glad) och den andra skrapningen var ett foster som var oerhört efterlängtat men som dog i magen. Så nej, jag är inte iskall.
    Men om man kan bli gravid på nytt måste inte en abort vara så traumatisk - jag tycker det är en mycket större grej att köra över pappans vilja och på så vis påverka barnets liv på ett negativt sätt. Du menar att pappan "har alltid ett val" - men vilket är hans val egentligen om han till varje pris tvingas bli förälder? Valet att han kan dra om det inte passar? Det tycker jag är ett rätt kallt sätt att se på saken.
    Bra! Det var precis så jag kände också. 

    Abort hade varit fruktansvärt.

    Men att köra över hans vilja och tvinga honom in i föräldraskap om han verkligen inte var redo hade varit mycket värre

    Tur att jag slapp något av det. 

    Och tack för dina kloka ord!
Svar på tråden Välja mellan kärleken och barnet?