Varför störs sig andra att jag har silikon?

Måste säga att jag har mycket större förståelse för någon som vill rekonstruera sina tuttar efter att ha fått barn än för den som vill ändra på sina originalbröst. 

Jag vet inte om TS kände på samma sätt men jag har funderat på att operera brösten när jag ammat klart mitt andra barn.

Anledningen är att deras utseende och känslan förändrats så radikalt av att ha fått barnen. Självklart är det delvis på grund av utseendet, som gått från att vara riktigt snygga till att se värre ut än många tanters jag vårdade i hemtjänsten. De hänger också på ett smärtsamt sätt, även när jag t.ex sover så får jag ont i dem p.g.a hur de hänger.

Såklart är det rent allmänt tråkigt att de har blivit så brutalt mycket fulare, men det handlar också om att jag känner ett främlingskap för min kropp. Jag ser mig i spegeln och tänker "Men det där är ju inte jag?" Jag känner inte igen mig alls och det gör mig olycklig att inte längre känna mig hemma i min egen kropp. 

Nu tänkte jag vänta några år med det i så fall och då kanske det händer att jag vänjer mig vid mitt nya utseende och inte känner mig lika främmande för det. Och även om jag opererar tror jag att jag nöjer mig med ett lyft utan inlägg, även om jag förstår att mina bröst kommer bli mindre än de var tidigare av det. Men tycker ändå att jag kan förstå mer när man är van vid ett utseende och sen inom loppet av några månader får ett helt annat (sämre) utseende. 

Hur många skulle håna någon som fått brännskador i ansiktet för att de vill rekonstruera det om det går liksom.