Fast nu hade ju inte TS och maken grälat. Jag ser ingen som helst anledning till att han skulle dra för att rensa skallen. Tråkigt att han inte kan trösta, men rent av sårande att han bara går.
ja, det var dumt att du inte släppte in honom, men det är inte bara du som har nåt att be om ursäkt för! Tro bara inte att det bara är du som gjort fel. Han började!
Ni reder säkert ut det imorgon. Be gärna om ursäkt,men låt honom inte köra över dig!
Det kan vara oerhört svårt att hantera när någon man älskar sitter och gråter. Han visste helt enkelt inte hur han skulle bete sig.
Man kommer ingen vart genom att säga saker som "men du började", "det var inte bara jag som gjorde fel", "jag gjorde som jag gjorde för att du var dum"...
Det är inte konstruktivt, och det rimliga är att ta ansvar för sin egen del i "grälet". Be om ursäkt för vad man själv gjort, och försöka förklara hur man kände inför vad den andra gjorde. Inte skylla på, skälla på, eller skuldbelägga.
Jag hade nog inte förlåtit d i g nej, TS.
Men de bråkade ju inte alls. Ts var ledsen och behövde tröst och maken gick hemifrån utan ett ord.
Absolut inte. Varför skulle han göra det, han kom hem efter att gått ut o lugna ner sig men blir då inte insläppt. Om någon skall be om ursäkt är det TS
Hennes man blev ju inte insläppt i sitt hem.
Varför ska han be om ursäkt?
Tycker du det låter särskilt troligt ??
Vi vet inget om hur ofta TS gråter, varför hon började gråta, vad det brukar handla om, vad som hänt vid tidigare tillfällen eller hur deras förhållande i övrigt ser ut mm. Det kan finnas en mängd skäl till att han inte klarar att bemöta henne när hon gråter utan att först få lugna ner sig.
Ja vi ser alla lite olika på detta, o inget konstigt med det. Men en ska är säker, den dagen jag inte blir insläppt i mitt eget hem, då kommer jag inte försöka en gång till
Jo: "Men vi bråkade ju inte från början, jag mådde bara dåligt!" Detta är före han kom hem och inte blev insläppt.
Själv så behövde jag få ta en promenad o lugna ner mig o tänka igenom det som hänt/sagts.
Jag tolkar det som de bråkade innan han gick. Mellan att gråten startade och han gick.
Eller anses att han går iväg (under tiden hon gråter) och hon sen blir arg for det och skickar ett argt sms som "att bråka"? (Inte i min värld)
Ts får medhåll av mig iaf. Men förhoppningsvis har hon lugnat sig och sover.
Det är jätte jobbigt att leva med en person som är deprimerad och till slut orkar man inte bry sig för det verkar aldrig bli bättre.
Du säger att det har hållt i sig det senaste året och det är en lång tid för tillslut tröttnar din partner å ditt gnäll och att det alltid är dig det är synd om.
Jag levde med en man som det alltid var synd om och om jag mådde dålig så var det alltid värre för han. Tillslut struntade jag i honom och han fick tycka synd om sig själv och jag åkte hem till min mamma med barnen tills hans "tycka synd om sig själv" hade lugnat ner sig.
Värst var väl inte att han stack från dig utan att han lvergav sin unge som sökte hans stöd och var orolig då du mådde dåligt... Hur kan man göra så liksom..