Är det så fel att vilja bli lyxhustru?

Jag jobbade en sommar på ett demensboende. Där fick jag byta blöjor och duscha dementa som skrek och sparkade ikring sig då de trodde jag begick ett övergrepp på dem. Jag fick också torka dem i rumpan och byta blöja. 
Jag tyckte synd om dem, eftersom de inte förstod att jag inte var ute efter att göra illa dem. Men du verkar mest tycka synd om dig själv. Jag tyckte jag var olämplig eftersom jag inte hade utbildning inom området men jag känner att jag iaf var lämpligare än dig. Däremot fanns det situationer när de lös upp. När de fick klappa katter eller höra låter de minns från längesen. Jag själv vet inte om jag är för eller emot avlivning av människor, men det ska då f'n inte vara för att personalen tycker det är så hemskt att ta hand om en bajsblöja. 
För trådens skull ska jag skriva att jag är 90talist.... 

Men det är ju också skillnad på 20 000 och 35 000. Men passar det dig så är det väl bara att bli hemmafru. Jag skulle känna mig jävligt låst av att mest gå hemma och knappt ha råd att käka lunch på stan om dagarna. Allting kostar ju. En dag på ex. Liseberg med ett knippe ungar blir ju lätt ett par tusen. Har man ju knappast råd med om man får ut 20 000.

Tja, jag vill nog hellre vara död än hamna på ett sånt ställe själv, så jag är för dödshjälp.

Jobbar du för att din mans pengar inte räcker?

Jag jobbar för att jag vill kunna försörja mig själv och bidra till vårt gemensamma liv. Vi hade utan problem klarat oss med hans lön men nu renoverar vi vårt hus och sparar för framtiden.

Det var en ny definition på begreppet "lyxhustru".  

Jag vet inte vad den här nya hemmafruvurmen kommit från, den verkar vara tragiskt frekvent förekommande just hos "generation gratis", alltså de som växt upp med att allt ska vara fixat, klart och betalt utan motprestation.

Men det kan ju inte vara så att en hel generation fötts som inkompetenta fånar utan ambitioner, problemet ligger ju hos deras föräldrar och hur de fostrat den nya generationen. 

Ja ja , kära nån, dags för tant att gå och lägga sig.

Jag jobbar för min skull och mina drömmar.
Min sambo jobbar för sin skulle och sina drömmar.
Vi älskar varandra och vill dela livet tillsammans och då blir det som en bonus. När man går ihop blir ju 1+1 mer än 2.

Hade han varit mångmiljonär hade jag utbildat mig och jobbat ändå då jag inte vill vara en bildad förälder och jag hade inte klarat av att bara  leva för hemmet, familjen och pengar. Vill vara något mer.

Sen kanske jag skulle gå ner i arbetstid för att få mer kvalite i livet om jag tjänade över 40 000.

Om du ska vara hemmafru, hur hade du tänkt göra med din pension?
För att då svara på rubriken så tycker jag det är fel att vilja det. Jag jobbar med vägledning och hade någon haft detta som mål så hade jag satt igång en process för att få fram en handlingsplan. Allt för att rädda personens framtid, pension och den personens framtida barn.

Nej det är inget dåligt jobb. Det ska ses med stolthet att ta hand om vårt lands äldre.

Och ja jag har själv jobbat jul, påsk, midsommar, nyår, födelsedagar m.m.

Har själv barn men jobbade ändå julaftonskväll. Åh dottern va med morfar.

Sen får du nog tänka till lite grann till, 20000 kr på två vuxna och 1 barn är inte särskilt mycket. Särskilt inte om du vill shoppa för ett par tusen i månaden.

Jag vill bara att en snygg, lång, muskulös,  ljusblond blåögd kille i 30-årsåldern skall glida fram till mig efter en lååång dag på demensavdelningen.

Glida fram i en rostig Volvo-240, veva ner rutan och säga: "-Tjena Kexet! Går du här och smular?" Sedan hoppar jag in i bilen och startar mitt drömliv.

Inget jobb att gå till, ingen klocka som ringer utan jag går upp ur sängen när jag själv vill det. Han jobbar kontorstider. Jag har hela förmiddagarna för mig själv då jag kan gå runt och pyssla, jogga en runda. Klä mig i mysbyxor och sunkig t-shirt. Se på dagtids-tv och läsa en bok.

Sedan lagar han middag som vi äter framför tv-n, går till gymmet ihop, kommer hem och har sex, ser på tv och somnar lyckliga. Från nu tills vi dör av hög ålder. Är det så mycket begärt av livet?

Ja jag skulle säga att det är fel faktiskt. Nu drabbar det såklart ingen annan än din tilltänkte som får offra enormt mycket av sin lön på 20K netto för att du ska kunna jogga och läsa varje dag men människan har en naturlig drivkraft att försörja sig och den drivkraften verkar saknas hos dig.