Anonym (giftmen...) skrev 2015-06-29 20:55:47 följande:
Tack för alla svar, och tack till er som ser lite mer grå nyanser och ger råd snarare än dåligt samvete, tro mig,,det har jag så det räcker och blir över. Vad som har hänt tror jag är att hon fyller vissa tomrum som inte min man eller annan vän fyller just nu. Tex vi kan diskutera böcker, filosofi, politik etc i timtal. Min man är otroligt intelligent även han men långa diskussioner är inget för honom, jag gav honom en kopia av min absoluta favorit bok som han läste, ryckte på axlarna, och sa "ja den var väl bra". Medans denna kvinnan älskade den och diksuterade och gav mig en liknande bok hon gillade. Låter töntigt, men sånt saknar jag just nu. Jag vill ha kvar henne i mitt liv även om det för evigt enbart är som vänner. Jag nästan hoppas att känslorna kommer lägga sig och bli mer hanterbara och vi kan ha en underbar istället. Jag har förut också varit väldigt svart/vit i mitt tänkande så detta är väldigt omvälvande.
Även råd som inte ger dig medhåll är väl råd?
Kanske inte de råd du velat höra med likaväl råd?
Det är nog ganska naturligt att se på saker på ett annat sätt när man själv hamnar där, men innebär det att situationen / handlingarna förändrats eller bara att du ser det på ett annat sätt pga att det denna gång gäller dig och inte någon annan?
Är att gå bakom ryggen på sin partner mer ok om man själv gör det än när någon annan gör det?
Att du vill behålla henne i ditt liv som en "vän" är heller inte förvånande, du är ju kär i henne och hon tillför dig något som din man inte gör på samma sätt, så det är väl klart att du kommer vilja ha kvar henne. Dock borde du kanske fråga dig vad hon innebär för ditt förhållande med din man och inte bara vad hon innebär för dig, hon symboliserar antagligen något helt annat för honom än vad hon gör för dig.
Är din man ok med att du umgås med någon som du är kär och som känner likadant för dig? Förutsatt att han känner till era känslor för varandra, för det är väl ganska självklart att han inte kommer ha något emot att du har vänner, men hur är det med vänner du är kär i?
Skulle du vara ok med att din man umgicks med en "väninna" som han var kär i och som var kär i honom och som tillförde honom saker du inte gör?
Om du känner ett behov av att hålla era känslor för varandra hemliga för din man, är det då verkligen så ofarligt som du tror? Och varför har du då ett behov av att hålla det hemligt?
Jag tror säkert det går att ha en vänskap med någon man är kär i, men det krävs nog väldigt mycket självdiciplin och framför allt att man är fullständigt ärlig med sig själv och det man gör, speciellt när känslorna är besvarade för då är det inte bara du som driver förhållandet framåt utan båda. Ponera att den andra kvinnan tar initiativet till sex, hur kommer du reagera då? Kommer du med tanke på hur du känner för henne ha styrka att säga nej? Vill du säga nej?
