Han vägrar låta mig få ensam vårdnad

Vi får snart vårt tredje barn. Med de två andra fick han gemensam vårdnad och så var det med det, men den här gången känner jag att jag inte vill låta ytterligare två månaders fp brinna inne, så jag vill ha ensam vårdnad tills dagarna är slut.
Han var med på det i början, men nu när det närmar sig har han plötsligt vänt om helt och vägrar gå med på det. 
Han verkar inte förstå att det inte handlar om faderskap och att ingen kommer ta barnet ifrån honom och jag vet inte vad mer jag kan säga.
Han var inte hemma med de andra barnen och kommer inte heller vara med den här, utan det är bara en principsak att han vill ha vårdnaden..
Är det verkligen så konstigt önskemål jag har? Så fort fp är slut så kommer han få delad vårdnad precis som han vill.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-07-01 14:33
Och ja, jag vet att jag bara kan vägra skriva på gemensam, men det är ju inte så enkelt i praktiken när man lever ihop.

Du blir automatiskt ensam vårdnadshavare. Tycka vad man vill om det men så ser lagen ut. Din primära skyldighet är att göra det som du anser vara för barnets bästa. Vilket väger tyngre? Att barnet har två vårdnadshavare? Eller att föräldrarna har de bästa ekonomiska förutsättningarna möjligt att vara föräldralediga länge?

Du kan inte lämna ifrån dig något du aldrig haft.

Men vad är problemet? Vi litar på varann, det är inte det det handlar om, han vägrar bara inse att faderskap och vårdnad inte är samma sak.

Är du alltid så dramatisk? Jag "försöker" inget annat än få honom att förstå hur meningslöst det är att låta fler dagar brinna inne. Och som jag sagt så har vi pratat om det och han var med på det från början.

Han skaffar 3 ungar men VILL INTE vara med någon av dem, inte ens ta strödagar här och där under 12 år. Vilken kul pappa.

Maktmedel? Det enda det handlar om är att barnet inte ska behöva börja på fsk tidigare än nödvändigt och han vill inte vara föräldraledig.

Så ni tycker att man ska behöva flytta och hela köret för att båda absolut måste vara hemma? Och vadå "viktigt för mig att gå hemma"? Det är två månader extra det handlar om! Ska man inte ens kunna vara föräldraledig numera utan att få höra att man lever på den andra?

Ni känner ingen av oss och kan således inte uttala er om hur vi är som föräldrar.

Och ja, med tanke på att han tjänar långt över "taket" så är det väldigt mycket pengar det handlar om som vi blir av med. Han hade gärna fått vara föräldraledig för min del om det fungerat.

Blivit kallad egoistisk mm och flera gånger blivit ifrågasatt och fått höra att de minsann skulle skilja sig om deras partner föreslog nåt sånt.

Framför allt äldsta är extremt pappig just nu och det har gått i perioder med båda, de föredrar inte den ena över den andra och vem de går till verkar bero på vad det gäller och vem som är störst risk att den säger nej.

Blivit kallad egoistisk mm och flera gånger blivit ifrågasatt och fått höra att de minsann skulle skilja sig om deras partner föreslog nåt sånt.

Framför allt äldsta är extremt pappig just nu och det har gått i perioder med båda, de föredrar inte den ena över den andra och vem de går till verkar bero på vad det gäller och vem som är störst risk att den säger nej.

Ts... de här e helt fel forum o ställa såna frågor...mer än hälften e bara snorungar själva o som knappt ens e torr bakom öronen så ta ingenting åt dig av va nån kallar dig... det e bara omoget o komma med påhopp o liknande.. Alla gör på olika sätt vad som passar vederbörande bäst o sånt här trams som ofta pågår här e inget att bry sig om.. bara skratta åt det

Prata med någon närstående istället, kanske nån släkt eller vän som kan få honom förstå och förhoppningsvis få en rimlig "ursäkt" till hans agerande nu.....Grattis i förskott till er blivande baby och ett stort lycka till..

Grejen är ju att det är han som står för det mesta så hans lön blir mer som två bra löner istället för en jättebra eftersom jag inte har någon inkomst att tala om.
Jag betalar mat och dyl som behövs till hemmet, samt barnens grejer och mina egna räkningar, men mycket mer än så räcker det inte till och det kommer ju bli ännu mindre när jag är föräldraledig.
Som sagt, det går och kommer inte gå någon nöd på oss, vi kommer fortfarande kunna leva som nu, men att han skulle vara hemma, det kommer inte gå. 
Hade han gett någon vettig förklaring hade jag inte sagt så mycket, då får det bli så, men han är fast bestämd att han inte kommer stå som pappa då.

Men avsäga sig den gör han ju inte, han har den inte till att börja med