Erfarenheter kring målgruppen: Ensamkommande flykting ungdomar

För tre veckor sedan sökte jag några tjänster på olika hem för flykting ungdomar (pojkar, 16-21) i stockholms regionen. Nu har jag blivit erbjuden en tjänst, men känner mig väldigt tveksam. När jag sökte dessa tjänster kändes det bra och som ett arbete jag skulle gilla. Intervjuerna kändes bra och de var ärliga med att det i viss mån kunde vara ett tufft yrke. Men kändes på intet sätt som överväldigande svårt.

I efterhand har jag flera gånger fått höra hur tungt denna typ av arbete är, hur svårt det är att resonera med dessa ungdomar, att dessa ungdomar inte har någon respekt för det svenska samhället m.m. Framförallt har jag fått höra att de helt saknar respekt för svenska kvinnor och att sexuella trakasserier inte är ovanligt. Som ni nu förstår känner jag mig högst tvekande till att jobba inom denne verksamhet, dels för att jag är en svensk kvinna på 28 år, dels för att ensamarbete krävs emellanåt och dels för att sovande jour (ensam) ingår.

Jag tänker liksom, hur ska detta gå när jag är en ung kvinna med dessa "ungdomar" som (enligt det jag hört) har stor avsaknad för respekt till kvinnor och framförallt unga svenska kvinnor. Och sen att jag ska sova ensam på boendet med dem, med tanke på det jag hört om sexuella trakasserier.

Har även hört att majoriteten av dessa "ungdomar" inte är ungdomar utan snarare män i åldrarna 21+, inte ovanligt att de befinner sig runt 30 sträcket. Hur funkar det i praktiken?

Jag är generellt inte en osäker person, men efter att ha hört allt detta undrar man ju verkligen kring hurvida man är kapabel till att klara av ett sånt arbete...

Finns det någon som arbetat med denna målgrupp?

Hur upplevde ni det?

Vad är ert kön och ålder?

Er nationalitet och språkkunskaper?

Vad har ni för rekommendationer till andra som söker dessa typer av jobb?