Kan inte träffa min pojkväns vänner
Känner såå igen mig.
Har träffat min killes kompisar typ 2-3 ggr? Och vi har varit tillsammans i 2 år...
De är ok-trevliga men känns som att vi har inget alls gemensamt. Kände sist vi sågs att - nä, han får träffa sina kompisar själv faktiskt!
Jag är rätt blyg och "dålig" i nya sammanhang, behöver tid på mig för att "öppna upp mig" och bli mer social. Men jag har ändå verkligen försökt vara trevlig och social. Hans kompisar var dessutom inte direkt så duktiga på att välkomna någon ny i gruppen, typ ställa frågor och så. De snackade mest om saker de har gemensamt som flyger över huvudet på mig (läs typ datorer, spel och liknande) och en av killarnas tjej som var med satt och kollade ner i telefonen 99% av tiden. Vi utbytte knappt några meningar.
Ligger självfallet på mig också men jag försökte ändå utifrån förmåga. Kände mig snarare som en handväska som följde med för att "visas upp" typ än en människa som ska bli med i gänget. Dessutom så blir min kille så annorlunda när han är med sina vänner, och det är pinsamt och jobbigt att se. Mer "grabbig" liksom. Han är väldigt mjuk och känslig vanligtvis, mot mig, men han blir ganska "bufflig" i närheten av sina killkompisar. "ÖLsnusBRÖÖÖL" ... suck. Dricker inte alkohol själv så kanske är en del i dramat...
Det som gör mig ledsen dock precis som dig är att jag kände att min kille... "skämdes" lite över mig. Att jag var så blyg och inte pratade mer och tog för mig mer. Var väldigt jobbigt att se/känna. :( Samtidigt så fick jag faktiskt inte möjligheten riktigt. De pratade typ bara om saker som flög över huvudet på mig/alt att jag inte kunde ämnet tillräckligt att kunna tillägga något. Eller om gemensamma bekanta som jag aldrig träffat...
Så kanske ska ge det en gång till, blir det samma så skiter jag i det ärligt talat. Varför ska jag umgås med folk jag inte tycker om att umgås med och som inte tycker värst mycket om mig heller?
Han har inte träffat mina vänner. Har typ 2 nära vänner som jag träffar väldigt sällan, och när vi väl ses så känner jag att jag vill vara själv med dem. Min kille träffar jag liksom jämt ändå.