Förlovning

Oj, många hårda ord här! Jag förstår vad du menar, speciellt eftersom ni planerar bröllop men inte när. Har en kompis som förlovat sig men de tänker inte gifta sig, det förstår jag inte riktigt.

Förlovningen för mig var en sorts bekräftelse på att vi väljer varandra. Vi var sambo sen innan och hade hund och så, men frieriet var verkligen ett sorts bevis på att han är mannen jag väljer att leva med. I våra ögon har vi redan lovat varandra att leva livet ut med varandra. Bröllopet i höst blir löftet inför våra familjer, som syns på mitt blivande efternamn och på pappret (jag är dessutom troende så det ger ju mig en dimension till :) Frieriet i sig är dessutom ett fantastiskt minne att gå tillbaka till när jag känner mig nere, vilken känsla när jag fattade vad han höll på att göra! Och ringen på mitt finger får mig alltid att le :)

Sen var det givetvis jättekul att få berätta om förlovningen för vänner och bekanta. Det ger ju en viss uppmärksamhet som är rolig och positiv :)

Sen tror jag inte du ska vara orolig för åldersskillnad (skit i surputtarna som är oförskämda!) eller att han inte är seriös med dig. Ni väntar ju barn ihop och har köpt hus! Vad mer kan man göra för att vara seriös? :) Min fästman och jag pratade förlovning ca ett halvår innan han friade och det tog nog lite längre tid för honom att vänja sig vid tanken än det gjorde för mig. Vi pratade om hur ringarna skulle se ut, men jag visste inte när, var eller hur han skulle fria (han var noga med att han skulle fria, så jag kunde ju inte göra det ;)

Jag tycker du ska prata med din sambo, förklara varför du vill förlova dig och vad det skulle betyda för dig. Sen får du nog ha is i magen om du inte vill fria själv :) lycka till!

Att jag ska få min sambos namn "snart" har jag hört i sju år nu :P vi har varit förlovade sen 2010, då var tanken att gifta sig snart därefter, men har inte blivit av.

Jag känner nu att giftermål på ett sätt kan kvitta, vi vet vad vi har och är trygga med varann, utan det är bara den sista säkerheten ifall något skulle hända numera, så vi pratar om att bara gå och skriva på papprena utan något större.

Självklart är det individuellt vad man tycker är meningsfullt, men personligen ser jag förlovning som något man gör när den ena friar och den andra säger ja.

[quote=75503172][quote-nick]Anonym (D) skrev 2015-07-08 01:42:12 följande:[/quote-nick]

Vad är en kompromiss?

Haha klart jag väntar, kommer verkligen inte försöka pressa honom, tvärt om, då skulle det ju inte kännas äkta.

Jag är ju inte så missnöjd att jag gråter mig till sömns direkt, jag undrade mest med denna tråden hur andra skulle förklara vad meningen med förlovning är med deras ord så att jag kan få ihop ett klokt svar tills nästa gång den allmänna diskussionen kommer upp.

Jag måste inte påskynda det men det men man blir ju såklart sugen på att få frågan när han ofta pratar om oss som gifta och att jag kommer byta efternamn snart mm, men att han fortfarande egentligen inte har frågat mig, alltså "Vill du gifta dig med mig" på ett fint sätt, alltså friat. Utan mer "vill du bli en *efternamn*" *skulle du vilja vara gift med mig" "När vi är gifta så ...." "vill du att vi gifter oss i kyrkan eller borgligt" mm när vi har pratat allmänt om saker. När han pratar om det hela tiden blir jag ju såklart sugen på att förlova oss, på riktigt. Och det hade känts bättre om hans familj och vänner visste att vi faktiskt vill gifta oss så skulle de kanske sluta tjata om det och jag skulle slippa vilja sjunka genom golvet och känna mig ledsen och oönskad i de situationerna. Känns ju såklart inte bra när det då ser ut som att han inte vill.

Men denna tråden handlar inte om att jag skulle vara superstressad eller vill skynda på allt, fokuset skulle inte ligga på vad jag vill utan detta handlar om att han inte förstår varför man är förlovad, med förlovningsringar, och varför man inte bara gifter sig på en gång och vad jag ska svara på det. För när han frågade mig visste jag inte riktigt vad jag skulle säga, jag vill kunna ha ett "neutralt" svar och inte mina känslor för jag vill inte råka ge nån press för när han frågar vill jag att det ska vara helt pga av att han vill och tycker att det är rätt tidpunkt.

[/

Kompromissen är ju att ni kommer att förlova er? Bara inte just nu, utan när han friar. Han ville ju inte förlova sig alls innan?

Vet han om att du förväntar dig ett stort frieri?

Kompromissen är ju att ni kommer att förlova er? Bara inte just nu, utan när han friar. Han ville ju inte förlova sig alls innan?

Vet han om att du förväntar dig ett stort frieri?

[/quote]

Vi kommer ju kanske inte förlova oss på det traditionella sättet om han inte förstår varför man gör det.

Ja det vet han eftersom det är han som sagt att han vill fria på nåt fint sätt.

Mitt råd är att helt kallt säga att "vi slutar med preventivmedel när vi gift oss!" och INTE låta honom göra dig gravid innan han gjort dig till hans äkta maka! (Ok, nu var det visst för sent för er, men verkar funka annars!)

Dvs. om mannen vill göra barn, gift sig först! Så gjorde man förr! ;)