När andra i släkten blir gravida.

Det är jättehemskt att man ska behöva ha dåligt samvete över sina egna, privata tankar. Men bara så du vet, hur hemska de än är så gör det dig absolut inte till en dålig människa. 

Det är så himla svårt att veta hur folk har det på barnfronten tills man öppet pratar om det, och knappt ens då. Har stött på väldigt mycket olika reaktioner, en del som jag inte gillat alls. Nu för tiden har jag lärt mig att uttrycka hur barnlösheten får mig att må och att jag absolut inte vill få ett endaste tips utan bara förståelse för att jag mår väldigt dåligt och kanske drar mig undan i vissa sammanhang. 

Som sagt är jag och kusinen väldigt nära varandra. Hon fick missfall med det barnet som den här konflikten uppstod med, och även med nästa försök. Nu är hon istället en av de människor som förstår min situation bäst, för hon har också ont. Känner inte din svägerska alls, men ibland har livet en förmåga att svänga runt när man minst anar det. Ibland hjälper det jättemycket att vara öppen, ibland gör det en bara mer sårbar. 

Kanske kan din sambo/man prata med sin familj? Jag stenvägrade prata med dem, men samtidigt behövde de veta när vi inte ville umgås med dem under IVF-behandlingarna. Kanske kan han framföra vad du/ni behöver från hans familj för att en dag kunna gå vidare? Det kanske tar pressen från dig att du inte vet om ni någonsin kommer kunna träffas igen. En bra reaktion så kanske ni kan det redan nästa vecka. En dålig så kommer du kanske inte känna minsta lilla dåligt samvete över att ni inte träffas mer igen. 

Jag lever med en fot på varje sida, känns det som. Vi gjorde vårt sista frysförsök i maj med blastocyst, och det var en tålig liten rackare. Jag är gravid i v. 11 (10+1), men är livrädd för missfall, så jag tar ingenting för givet än så länge. Men jag har sett hjärtat två gånger, senast i veckan som gått, och även en massa sprattel. Så förhoppningsvis är det vår tur den här gången. 

Tycker att det låter bra att komma bort, även om du kommer börja gråta när som helst. När det är som värst i det här tycker jag att varje liten sekund man blir distraherad är underbar. Hemma är det svårt att tänka på annat, men på resan kanske du kan få små stunder av vila i alla fall. 

Inga problem, hör av dig om det är något. 

Gonal-f tyckte jag funkade jättebra - det körde jag på! Och ICSI (mikroinjektion). Kanske vore det något om äggen inte befruktas? Tvinga dem att bli det? Förlåt, inte min sak att lägga mig i. 

Håller alla tummar för dig! 

Det låter verkligen som höjden av otur för er :( Jag är verkligen jätteledsen för att det krånglar så fasligt för er. Som att det inte är illa nog att behöva få hjälp att bli med barn, det ska dessutom krångla. Jättetufft. Desto viktigare att du tar dig själv på allvar. När du inte mår bra, försök inte få andra att tro att du gör det. Våga säga ifrån till folk. <3

Jag kan absolut förstår hur du reagerar. Vi har försökt i 4 år och alla runt omkring oss blir gravida. Jag reagerar tyvärr även på att mina vänner blir det. Blir jätte ledsen. En av mina närmsta vänner har nyligen fått barn och det blev lite bättre när jag fått träffa honom, hålla honom. Det var hemskt när hon berättade, jag kunde inte träffa henne på 2-3 månader utan undvek henne. Jag hatar ju inte dem. De förtjänar det absolut men varje gång någon berättar blir jag väldigt ledsen för att jag inte kan få barn. I förrgår skrev en vän till mig på facebook, hon skrev att det var väldigt tidigt men att hon ville berätta för någon hon brydde sig om. Jag svarade inte. Hon skrev tillbaka och frågade om hon hade sårat mig på något sätt.... Vad ska man säga? Hon förtjänar ju det så väldigt mycket. Det är bara det att jag också vill. 

Det låter som att du har en bra plan utstakad för dig :) Ta all hjälp du kan få tills världen blir hanterbar igen. Du kräver inte alls mycket, det här är det minsta du kan begära tycker jag. Jag tror att föräldrar kan ha lättare att förstå, eftersom de också förlorar något när man inte kan få barn. De måste acceptera att de kanske inte får de barnbarn de hoppats på, eller att vägen dit åtminstone blir jobbig. 

Klart det kommer bli tufft att träffa dem, men livet kan också se annorlunda ut då. Just nu orkar du inte. Just nu finns inte kraften. Därför fungerar det inte just nu. Om två månader kanske du är gravid. Eller är inne i en period då du accepterat din situation bättre, eller bara inte orkar bry dig längre. Så hjälp dig själv genom att inte tvinga dig till saker du inte mäktar med just nu. Det blir bättre någon gång <3 

Jag känner så starkt med dig ts! Min bästa vän har precis fått sitt andra barn, under samma resa sedan hon fick sitt första så har vi önskat oss barn. Min hjälp har varit att prata med henne och berätta om mina känslor. Och att anpassa våra träffar till att jag är stark nog att möta henne som gravid. Det går ju upp och ner, vissa dagar har jag orkat, andra inte. Sen har vi båda nog bara fått acceptera att vi är i så olika skeden i våra liv just nu att vi inte kan vara där vi var förr. Förhoppningsvis kan vi mötas igen, på ett annat ställe, men där är vi inte nu.

Tillåt dig själv vara arg, bitter, och behöver du avstånd ett tag så ta ut det tills du är starkare igen och orkar. Låt dig känna alla känslor du gör utan att fördöma dig själv. Och sök dig till vänner där du mår bra och som förstår dig.

För mig har det varit så att det har känts bättre efter ett tag, efter graviditetsbeskedet. Mina känslor har lagt sig lite när jag har vant mig vid tanken. Och det har också känts bättre när bebisen har kommit, och den blir en egen individ. Och min vän liksom har gått tillbaka till att vara en egen person, så att säga.

Du är inte ensam! Och förhoppningsvis är det snart din tur!

Slutligen vill jag rikta en kommentar till gahadas. Du förstår uppenbart inte alls, så typiskt klassiska familjelivsanvändaren som skriver fördomsfulla och onyanserade inlägg. Som verkar tro att världen och känslor är enkla. Som att ditt inlägg skulle få ts att inse att hon "känner fel" och ändra sina känslor och plötsligt bli överlycklig. Eller att detta är något som går att debattera. Så fantastiskt dumt. Det finns andra trådar där du kan bråka med likasinnade och försöka trigga folk, men inte här, tack.

Det kanske inte kommer vara så för dig, men i mitt fall blev det tvärtom. Jag trodde att det skulle vara fruktansvärt, men är bebisen inte helt färsk utan några månader gammal har det känts jättebra. Då är det en liten person istället för resultatet av en graviditet. Så ta inte ut det i förskott, det kan gå bättre än du tror :) Skönt att det känns bättre exakt just nu i alla fall, det är en bra början :)