Änglamammor som vill försöka igen

Jag är ledsen att du också varit med om samma grymhet som oss Stokke. Jag kommer som du vara orolig i nästa graviditet MEN jag försöker tänka att det kommer att gå bra nästa gång och det är väldigt ovanligt att man är med om samma sak 2 gånger. Alla jag har läst om (man blir ju helt google tokigt..) som har mist 2 barn efter varandra så har det oftast berott på något, sjukdom hos barnet eller mamman eller liknande. Som sagt, det ä ju väldigt ovanligt men det betyder ju inte att man kommer vara mindre orolig.

Jag kände på mig från första början att något var fel och dagen då jag skulle in på rutin kontroll hos barnmorskan ringde jag min mamma innan och sa -Vad gör jag om dom inte hittar hjärtljuden denna gång? Jag hade tänkt på just det med hjärtljuden, att dom inte skulle hitta dom. Så blev det också. Jag kom in själv och fick åka in på BB själv. Jag ringde och var helt hysterisk till min man som var nästan 10 mil bort på jobb. Han fick köra väldigt olagligt in till sjukhuset. Jag fick beskedet innan han hade kommit in på rummet. Efter alla provtagningar åkte vi hem och grät hela natten. Morgonen därefter åkte vi in. Jag började få värkar vid klockan 10 utav mig själv och tyckte det gick rätt bra. Jag valde bort bedövning eftersom jag kände att jag kunde klara det. Tillsaken hör att jag hatar sprutor så jag ville helst inte ta något i ryggen även om det hade varit bra. En halvtimma innan hon föddes ångrade jag mig.. Men förlossningen tog 2 & 1/2 timma från första värken så jag tyckte att i det stora hela gick bra.

Jag jobbar också med mycket återkommande kunder och ska försöka få vara sjukskriven någon vecka till. Jag planerar att gå tillbaka i mitten på augusti men inte på heltid. Då har jag varit hemma i 4 månader ungefär.

Jag har plussat :)) hoppas på er tur snart också :))

Vilken fin plats ni valt till er lilla, sarass! Appropå det du skrev om att du kände på dig att något var fel, kan jag säga att jag kände precis likadant. Och jag kände mig inte alls förvånad, tyvärr, när de inte hittade några hjärtljud. Låter kanske sjukt - men jag kände liksom "ja då var det som jag trott hela tiden". Jag hoppas ni lyckades pricka in äl!

Jag planerar precis som du, stokke, kanske allt för mycket med en kommande graviditet nu. Det är på nåt sätt mitt största fokus nu, även om jag försöker ge mig både tid att slappna av och njuta av tillvaron och även tid att sörja och vara ledsen över min lilla dotter. Jag vill som du också bli igångsatt så tidigt jag bara får. Så som du hade din kompis du planerat att vara ledig med så har jag min syster som fick sitt första barn 1,5 månad innan vår dotter föddes. Så jag förstår hur du känner. Vi hade ju också planerat och tänkt på hur våra små kusiner skulle få växa upp tillsammans och min mamma såg fram emot att få sina två första barnbarn i sommar. Så nu känns det väldigt tomt och jag känner mig så utanför i den där härliga bebisbubblan som de befinner sig i med min systerson. Jag tycker dock att det är så härligt att han finns och att jag får krama och pussa på honom nu när jag saknar min egen bebis - saknar ihjäl mig efter honom nu när vi inte setts på några dagar.

Vi är iväg på semester igen nu, min sambo och jag. Så nu ska vi försöka njuta av god mat och varandra. Äl-stickorna är nerpackade ;)

Kram på er!

Ja jag gjorde ju som sagt klart allt så tidigt, det var en vän som sa att jag skulle ha allt klart innan jag går på mamma ledighet då hon hade fått sånt stul med utbetalningar osv. Hoppas det löser sig snart. Det är ju inte just något man orkar ta tag i...

Min man ringde folksam och där var dom väldigt hjälpsam. Han sa precis som det var och det ställdes inga onödiga frågor. Någon dag efteråt hade jag pengar på mitt konto. Hans pengar dröjde någon vecka då han var tvungen att skicka in lite papper men så fort han gjort det så kom dom pengarna in, inget strul.
Han har är medlem i Seko och fick pengarna från folksam.

Olycksfall!!! Sjukt. Vi fick en blankett just för "avlidet barn".. Båda försäkringarna gällde från v 22 om jag minns rätt.
Vi hade inte heller några höga kostnader men jag har förstått att det kan bli väldigt dyrt beroende på vad man väljer såklart.

Både familj och vänner har stöttas oss otroligt bra. Skulle min mans familj vända oss ryggen under den värsta perioden i våra liv så skulle jag inte tycka att dom förtjänade oss! Kanske hårt men som sagt, ni har en livskris och då behöver man allt stöd man kan få. Även om dom inte vet vad dom ska säga så räcker det ju att lyssna.. Eller bara en kram. Jag förstår att du är besviken.

Har avslaget börjat ge med sig?

Kunde såklart inte hålla mig från att testa imore. Inget plus ännu:/ men jag ger inte upp förens mensen kommer och kommer den så har jag i alla fall ett hum om hur lång cykel jag har. "försöker tänka positivt"