Är det ok att min man gör så här?

Tillbaka? Jag uppfatta det som att det typ alltid varit såhär, hade jag fel?

Skilja sig är en stor sak men kanske separeta och flytta isär? Som det är nu är det ju ohållbart och jag tror faktiskt där krävs något drastiskt för att förändra situationen

Vad gmad jag blir att du visar förnuft nog nu när det gått så långt att han smällt till dig för att du ska ge dig av. Nu går du inte tillbaka, vad han än säger så skaffar du eget boende för dig och barnen. Även om han lovar ändra sig så flytta inte tillbaka. Om du trots allt detta känner att du vill ge honom en chans till så bo ändå isär iaf ett år och se om han verkligen menar allvar med det innan du ens överväger att bo med honom igen.

Nädå, jag är på samma linje men tycker inte att hon alls ska bo med honom just nu utan ha eget boende. Jag tror inte han kommer ta det på allvar annars

Jag kan förstå din känsla att känna sig misslyckad om man separerar, vem drömmer om att träffa någon , skaffa barn och sen att det går i kras.... Men här får du försöka släppa drömbild och se till verkligheten och fundera över vilket som är mest misslyckat? Leva olycklig med någon som använder dig som en dörr matta eller finna glädje igen?

Han vet förresten var ni är va?

Jag tycker du ska svara honom på frågan angående hans barn faktiskt. Ett enkelt "barnen mår bra" duger fint och sen inget mer.

Vad bra att du rannsakar och tänker tillbaka. Jag förstår att vi omöjligen kan få hela bilden av honom men jag undrar verkligen ; vilka är hans goda sidor? Vad fick dig att bli kär i honom?

Hur går det? Hur mår du?

Är du dum eller? Varför skulle hon hitta på? Vad tror du inte att någon kan bete sig så svinaktigt som hennes ynkrygg till karl eller?

Spekulationer kring hur en historia är sann eller ej är faktiskt inte tillåtna.

Tycker jag inte. Känns som att verkliga livet är viktigare än fl. But thats just me

Vad säger han själv om detta? Är han ångerfull och lovar bättring eller han tycker fortfarande att du överdriver? Ingen vilja till äktenskapsrådgivning eller så?

Hoppas samtalet med hans föräldrar gick bra. Hur mår ni nu?

Åh ja, åk iväg och rå om dig själv. Som du själv säger, bara för att du är värd det!

Vad tråkigt att han inte klarar av att bli en bättre människa men samtidigt skönt att han redan bevisar det så han inte först kämpat för att senare återgå till att bli skitstövel. Önskar dig allt gott!

Skönt med stöd även från hans föräldrar. Är säker på att allt kommer lösa sig till det bästa och bär du ser tillbaka så kommer du förstå att detta var det bästa beslut du någonsin tagit