• Anonym (TS.)

    Är det ok att min man gör så här?

    molly50 skrev 2015-07-22 22:16:51 följande:

    Tack! Jag ville bara att du ska veta att det går att lämna ett dåligt förhållande och gå vidare.

    Jag tycker inte att du ska känna att du har misslyckats med livet om du väljer att lämna honom.

    Du ska känna att du är stark och förtjänar bättre än så här. För det gör du. Både du och barnen förtjänar bättre än så här. Kom ihåg det!

    Jag träffade en underbar man och vi är numer lyckligt gifta och har två underbara barn.

    Så jag vet att livet går vidare och att det kan ta en bra vändning.

    Du måste bara våga tro på dig själv och tro på att du förtjänar att ha det bra.

    Det är bra att du inte tänker acceptera att bli misshandlad,varken psykiskt eller fysiskt. Håll fast vid det!

    Om han reagerade så här en gång när du satte ner foten åt honom så kan han ju reagera på samma eller liknande sätt igen.

    Han verkar vara en fullblodsegoist som bara tänker på att han ska ha det bra och struntar i dig och barnen.

    Bra att han i alla fall visar lite intresse för barnen. Men låt honom inte få spela på dina känslor nu utan håll honom kort.

    Låt honom få kämpa nu och visa att han verkligen förtjänar att ha en bra kontakt med er.

    Kram och lycka till!


    Ibland när jag är riktig deppig kan jag undra vad jag gjort för att förtjäna detta? Men jag kan inte komma på nåt för allt i världen. Oftast tycker jag att jag förtjänar så mycket bättre. Jag förtjänar min man vid min sida JÄMT, inte bara när det passar honom. Hur som helst, måste jag tänka på barnen. Just nu har vi en paus. Jag svarar inte honom eller hans sms.

    Tack och kram! :)
  • Anonym (TS.)
    Anonym (01) skrev 2015-07-22 22:47:51 följande:

    Dessutom har han slagit dig, självklart förtjänar du ett bättre liv än det du lever,

    Ja berätta till dina föräldrar, tur du har de, det är inte alla som har en familj som alltid ställer upp, så var rädd om de och dela med de den sorg som du går igenom, de finns ju där för dig så berätta för de, du kommer nog att få mycket stöd från de.

    Lycka till och berätta hur det går för dig

    Kram


    Tack! Det ska jag! :)
  • Anonym (TS.)

    Jag har svarat att barnen mår bra. Mer skrev jag inte.

    Jag behöver mer tid till att tänka innan jag pratar med honom om vår framtid. Barnen är

    Små så dom förstår inte allt för mycket. Men det gör ont i hjärtat när jag ser dom. All tid som han kunde ha spenderat med dom gick istället till spillo.

    "Äsch dom är för små för att fråga efter mig eller känna av min frånvaro".. "Dom behöver inte mig lika mycket som dig, det är ju du som ammar".

    Varje gång jag varit mer på och rytit ifrån, har han mitt i konversationen rest sig upp, tagit på sig skorna och sagt "Det går inte att snacka med dig".. Smällt till dörren och gått. Oavsett tid - dag som sent på kvällen. Jag har då suttit kvar med gråtande barn i famnen, alldeles ensam. Det är sånt här som gör så ont när jag får tillbakablickar.

  • Anonym (TS.)

    Varje gång vi åkt utomlands med vänner (innan barnen) har jag aldrig fått bestämma något. Jag har alltid velat åka själv med honom men han har tyckt att det är tråkigt stt åka själv med sin partner. "Vad ska vi göra helt själva?" I en heeeel vecka?" Vad tråkigt!

    Har jag sagt att jag inte åker med så brukade han säga "men då åker jag själv med dom då".

    När vi var framme så fick jag aldrig ha något att säga om gällande hotell, bar och resturanger. "Du ska inte hålla på och tjata om vad du vill inför alla nu". Hela gruppen ska inte följa efter DINA behov och önskningar". Du framstår som bestämmande och barnslig".

    Istället följde vi vad hans väns fru ville hela tiden. "Vart ska vi göra så som Lisa vill hela tiden då?" ... "Men häng på bara"..

    När jag gav förslag på vilket hotell som var bra kunde han trycka hårt på min hand så jag ska fatta att jag ska vara tyst. Så vi kunde spendera runt 15 000 kr på en resa där jag aldrig fick sova vart jag ville eller äta vad jag ville. För hela gruppen ska inte göra som jag vill utan jag bara hänger på vad dom vill göra.

  • Anonym (TS.)

    Hej alla som undrat vart jag tagit vägen. Jag har haft FULLT upp med livets rutiner. Har inte hunnit uppdatera alls fast jag egentligen velat.

    Till er som tvekar på att jag talar sanning: TACK så jäkla mycket. Som om jag, en 30+ mamma med barn inte har något annat för mig Att göra. Allt jag har skrivit är 100% sant och kommit från hjärtat. Att det är ett brustet hjärta är inte mitt fel. Jag hoppas på stöd från er, inte skäll! :(

    Jag har inte gått tillbaka till honom men vi har börjat prata. Jag har pratat med mina föräldrar och jag har pratat med hans föräldrar. Jag har talat om vart gränsen går.

  • Anonym (TS.)
    Anonym (01) skrev 2015-08-04 17:28:18 följande:

    Hej TS

    Hoppas allt väl med dig,

    Du ska veta att det är många här som försöker att ge dig stöd och råd.

    Jag ser ingen orsak i att du ska bry dig överhuvudtaget om någon börjar spekulera i din historia eller fråga dumma frågor,

    Det är bara så enkelt som att ignorera de och inte svara.

    Vi andra som bryr oss finns här för dig .....

    Mängder med kramar till dig


    Tack snälla! Det värmde! Det känns ganska ensamt. Inga av mina vänner vet vad det som händer med mig och min familj. Jag är inte redo att öppna mig med dom än. Det är väl därför jag vänder mig till FL.
  • Anonym (TS.)
    Anonym (:O) skrev 2015-08-06 20:41:10 följande:

    Jädrar i det vad bra gjort att du lämnade honom! Anmäl honom också, släta inte bara över misshandeln. Han har slagit sig, och det ska han inte komma undan med. Att han betett sig som en skit under ert förhållande kommer han tyvärr undan med ju. 


    Tack. Det sista jag ska göra är att släta över något. Som det ser ut just nu så är vi påväg mot en skilsmässa. Men jag har inte berättat riktigt allt för hans familj. Och det ska jag banne mig göra. För dom tror minsann att deras son är någon ängel. Ska jag göra det här så ska jag fan och me vinna!
  • Anonym (TS.)
    Anonym (keke) skrev 2015-08-08 11:12:33 följande:

    Jag håller med dig. Ett avslutat äktenskap - om det nu blir så - ska väl inte övergå i en kamp? Sedan vet man ju själv hur saker ligger till. Det kanske får räcka så? Andra blir ju bara övertygade eller förstående i den omfattning som de låter sig övertygas eller är beredda att lyssna, begrunda och bemöta. Man kan inte tvinga andra till insikt, hur rätt man själv än anser sig ha (eller faktiskt har).

    TS, jag tror inte att du kan "vinna över" hans föräldrar. De kommer troligen bara att se dina ansträngningar med misstänksamhet. Så om du tänker "berätta allt" kanske det slår helt fel om/när de går i försvar för sin son. Berätta sakligt, vid tillfälle, men inte mer än det. Och var försiktig när du gör det. Det är ju barnens farföräldrar och de har också en plats i barnens liv. Tänk "städade relationer". Det är väl bättre att hans föräldrar - om möjligt - fortfarande har kvar en god bild av dig och era relationer.

    Slutligen, om du har bestämt dig för att lämna, gör då det. Lyssna inte till hetsarna här som ska "anmäla hit och anmäla dit". Vad leder det till? Något konstruktivt? Nej, det blir troligen bara början på ännu sämre relationer och en nedåtgående spiral av sabotage och bråk. Med detta sagt så försvarar jag inte att han gav dig ett slag på huvudet, även om det så skedde en gång i affekt.


    Du skriver väldigt klokt och resonligt. Självklart ska jag vara saklig när jag diskuterar med hans föräldrar. Även om det är oerhört känslosamt och smärtsamt att berätta så många negativa saker om deras son, kommer jag vara saklig. Jag behöver verkligen prata med dom om några saker, även om de tillhör det förflutna.

    Någonstans inom mig vill jag ändå inte att mitt äktenskap ska misslyckas. Men jag vill inte drunkna i mina egna sorger heller. Ett äktenskap ska vara lyckligt och tryggt och mer därtill. Jag vet vad jag vill ha i livet. Jag kommer hädanefter inte acceptera något annat.
  • Anonym (TS.)
    molly50 skrev 2015-08-08 12:35:18 följande:

    Bra att du inte har gått tillbaka till hon och at du tänker berätta allt för både dina och hans föräldrar!

    Men försök också att fokusera på hans positiva sidor,i alla fall inför barnen.

    Stå på dig!


    Tack, det ska jag försöka göra!
  • Anonym (TS.)
    Lilla Loppan skrev 2015-08-08 08:12:56 följande:

    Hej TS, jag har tänkt på dig och undrat hur det går med allt. Nu har jag läst ikapp. Du ska må bra, lyssna på ditt hjärta. Det är inte lätt med relationer och livet är krångligt många gånger. Men det kommer att ordna sig. Kanske livet inte blir som förut, men det blir annorlunda. Varma Kramar Lilla Loppan 


    Tack snälla du som tänker på mig. Ja livet är minst sagt krångligt ibland. Men jag tror på att saker och ting kommer så småningom lösa sig. Bara man har hoppet kvar... Kram.
Svar på tråden Är det ok att min man gör så här?