Nu sa hon det för femhundrafemtionde gången

Jag hade inte träffat den personen mer. Alls. Inte ens min mamma. Och sen hade jag skaffat barn om jag verkligen ville det. Mitt liv. Mitt beslut.

Varför ska någon få trampa på dig? En mor ska väl få sitt barn att må bra?

Jag har ett liv och varför ska jag då få höra att jag inte duger? Det är inte ok nånstans att säga så till någon människa.

För att se på mig själv så har jag fått kämpa för att duga för mina föräldrar. Jag gick "fel" utbildning på gymnasiet. Jag gifte mig med "fel" man. Och sen när vi nästan skilde oss "skämde" jag ut familjen. När jag och min man gick tillbaka till varandra var det fel. Jag har fel jobb. På fel ort. Det var fel att jag var överviktig. Nu är det fel att jag är för smal.

Till slut fick jag nog och bad mina föräldrar dra! Det bästa jag gjort. Idag har vi ett sporadiskt förhållande. De träffar mina barn men jag håller stenkoll så att de aldrig får höra att de inte duger.

När jag var liten fick jag aldrig höra "jag älskar dig". Det var inget som heller bevisades genom handling. Däremot fick jag allt materiellt och har aldrig saknat pengar.

Idag har jag ett jobb jag älskar. Jag har inte mycket pengar. Jag säger till mina barn hur mycket jag älskar dem och visar det så mycket jag får. "Mamma, du pussar sönder mig!" Men jag är LYCKLIG!

Så, nej, det du utsätts för ska ingen behöva tåla. Det är bara elakt och hemskt. Det är ditt liv. Och det är det du har.

Vill du inte känna dig lycklig då?