Nu sa hon det för femhundrafemtionde gången

Men om det är så kränkande för dig och du har bett henne lägga av och det inte respekteras så bryt med räpan då! Hur kan du annars se dig själv i spegeln och känna dig som en vuxen om du låter dig orättvist trampas på hela tiden?

Jag har en far som inte är riktigt klok och jag svor på när jag var 20 år och började ta avstånd från honom att det beteende som jag inte skulle acceptera från en vän, det ska jag inte tåla från min egen förälder heller, då har den personen ingen plats i mitt liv. Jag har inte sett honom på snart 20 år och det var ett mycket bra beslut, han kan mögla på hemmet medan jag lever livets glada dagar för han är en patetisk elak liten man.

Eller börja med att varje gång hon säger det så träffar du henne inte på en månad och svarar inte när hon ringer. Så får du väl se hur länge det tar innan polletten trillar ner?

Läste lite till:

Människan behöver vård, hon är uppenbart psykiskt sjuk och det ska inte du behöva stå ut med längre. Välj ditt liv, du kan inte rädda någon som vill leva med henne men du kan sätta gränser för ert umgänge eller avsluta det.

Samma här.

Ett beslut som var värt sin vikt i guld för min del, jag satte tidpunkten och bestämde formen för mitt avslut och sen är det bra med det. Det roliga var att han fortsatte härja i bakgrunden och bl.a. försökte förbjuda hela sin släkt (runt 25 personer) att komma på min 30-årsfest men då äntligen hade de också fått nog av honom så resultatet var att varenda en av dem kom, bara för att visa honom att han inte bestämmer över dem!

Men varför ringer du henne?

Njut av friden medan den varar, hon kommer snart krypande tillbaka eftersom du är hennes favoritslagpåse och människa-som-jag-känner-mig-bättre-än.

Hennes liv funkar förmodligen dåligt utan någon som tar den rollen och om hon ger hela ditt lass till din far så finns ju risken att han får nog av henne också.

Jag kallar det win-win.