Argument emot att skaffa barn som 17 åring?

Tänk såhär: du är bara barnet själv! En människas hjärna är inte färdigutvecklad förrän vid 25års ålder.
Satsa på att gå klart gymnasiet Och en högre utbildning - det kommer att gagna både dig och dina framtida barn! Både vad gäller ekonomiskt och intellektuellt.
Du hinner skaffa 6 barn även om du är över 25!

(Jag är 32, höggravid med barn nr 4! Och tar högskoleexamen nu i höst! :) ville dock från början bara ha 2 barn hähä)

Ta de här lommande åren att skaffa dig livserfarenhet och mer mognad. Ja du känner dig mogen nu javisst - men du kommer att känna dig betydligt mer mogen och vuxen efter studier och arbetslivserfarenhet ;)

Låt säga att du skaffar dina barn tillsammans med din kille, hur föreställer du dig att ditt liv ser ut om ungefär tio år - hur bor ni, vad jobbar ni med, vad gör ni på fritiden/semestern etc?

Först och främst är du själv ett barn. Men sedan är ekonomin skäl nog att vänta. Skaffa inte barn förrän du har utbildat dig till något som DU själv kan försörja en stor familj på och där du faktiskt orkar med många barn efter att du kommit hem från ditt heltidsjobb. Du måste kunna ta ansvar för barnen på alla sätt för det fall att du skulle bli ensam. Sen är min personliga åsikt att sex barn är för många för att föräldrarna ska kunna ge vart och ett av barnen tillräckligt av sin tid. Men även där borde kostnaden verkligen få dig att planera framtiden bättre. Ni behöver ett stort hus eller lägenhet. Det är inte gratis. Du sätter dig direkt i kvinnofällan om du inte tänker om och den får du i så fall sannolikt brottas med resten av livet. Se till att bli så självständig som möjligt för den enda man faktiskt kan räkna med är sig själv.

du beslutar att skaffa barn  men tycker att någon annan ska betala för dom? 

det är generalfel nr 1.    barn kostar pengar, du kostar pengar, det kostar pengar att leva och bo.  Om din kille ska försörja er behöver han en god inkomst och kanske också behöver jobba väldigt mycket , du kommer att få vara ensam ganska mycket. Ingår det i din dröm att du ska slita hemma själv med hela hushållet och barnet och din kille jobbar från morgon till kväll och kommer hem och dråsar i säng och har inte tid eller ork med varken dig eller barnet? 

och hur sexigt är det att som mamma till ett barn behöva be om pengar för att gå och köpa blöjor? 

att ta ansvar för sig själv och sin egen ekonomi och vara självförsörjande är den första förutsättningen för att klara av att ta hand om sitt barn. 

För om din kille lämnar dig, vad ska du leva på då?   Och jo det kommer han förmodligen göra.  Statistiken går inte att blunda för.   Det  är ingen slump att majoriteten av förhållanden spricker innan barnet fyllt 3 år.  Småbarnsåren sliter enormt och om vuxna personer över 25 inte klarar det så vad skulle en 17-åring kunna sätta emot? 

Vill du inte kunna försörja dig själv? Vill du att dina barn ska växa upp med ojämställda föräldrar där pappan får jobba och försörja hela familjen och mamman alltid hemma utan ett jobb. I ett förhållande där du är beroende av din man... Tänk om du vill lämna honom men inte har råd? Lita inte på någon annan, se till att du har egen inkomst som är tillräcklig för att försörja alla barn du vill ha innan du skaffar dem!

Att inte gå klart skolan och inte ha en utbildning är inte bara naivt, det är väldigt väldigt korkat. Du har mycket svårt och begränsade möjligheter att få ett jobb när mammaledigheten är slut. Du halkar efter enormt mycket och du kommer att vara beroende av att bli hjälpt med inkomst. Hur kul är det att inte ha råd att försörja familjen?

Är du skoltrött nu blir det inte enklare att plugga ikapp precis.

Räkna också med att barn kräver planering. Spontana infall går inte. Vilja ha en kebab kl 22 på kvällen innebär att någon måste passa en sovande bebis och någon måste handla. Hur gör du om du är ensam?

Ditt sociala liv begränsas starkt. Medan dina jämnåriga kompisar pluggar vidare, drar på resor, dejtar, flyttar utomlands, jobbar osv så sitter du hemma och torkar bajs och planerar storhandla.

Bara för att man får barn betyder det inte att man automatiskt har något gemensamt med andra som har barn.

Det kan vara så att alla råd låter "för vuxna" för dig. Jag håller med all av dem och vill tilläga - du är säker på att din kille inte ska lämna dig nånsin (och låt oss räkna med det!) men man vet aldrig här i livet vad händer imorgon. Du vet, man kan bli överkörd av en bil och dö på en sekund och det kan man aldrig förutse. Och då är du ensam med barnet, är 18 och har varken utbildning eller jobb. Vad gör du då?
Och en sak till - jag tror att du har en alldelles för idealistisk syn på barnen (särskilt i din ålder, då man brukar inte ha tålamod med massor med saker och det är framför allt det man behöver med barn). Mitt råd här - försök att jobba lite som en barnskötare på nån förskola. Arbeta med barn i olika ålder, känn på lite hur det är att ha några väldigt krävande personer runt dig i flera timmar i sträck. Du får se om din uppfattning förändras då eller inte.

Jag kände som du när jag va 17 och ville gärna ha barn. Suddade mig inte heller men jag hade tur som inte blev gravid för under jullovet i trean. Det innebar att jag inte fick min son för en efter studenten.

Kan jag råda dig till något så e de att föda efter studenten både för dig och ditt kommande barn. För då kan du iaf visa upp ett slutbetyg på arbetsintervjuer och chansen att få ett jobb i dagens samhälle finns iaf även om de inte alltid e ett dröm jobb.

Jag kan känna många gånger att jag hade velat resa mer innan och kanske jobbat utomlands och sånna saker. Men jag ångrar absolut inte min son.

Idag är jag 29 fyller 30 och väntar mitt 4:de barn (mitt 3:de men min man) och kunde inte vara lyckligare. Klart att livet har varit svårt ekonomiskt men vi har klarat oss tack vara allt stöd och hjälp vi haft från våra familjer.

Så mina råd är går färdigt skolan även om du förre en vecka efter studenten så gå klart ni vinner på de i längden.
Det blir otroligt tufft och ännu tuffare utan stöd och hjälp utifrån.
Och tänk på att du hinner få 6 barn även om du börjar vid 20.