Argument emot att skaffa barn som 17 åring?

Känns inte som om det har så mycket med saken att göra, men kan svara ändå ifall det skulle hjälpa. 

Har två skilda föräldrar, bor med mamma. Pappa har jag kontakt med då jag är hemma hos honom då och då, vi brukar inte prata så mycket "känslor" dock.
Har två äldre syskon, en som är 10 år äldre och en som är 8 år äldre. Både lever med sina egna familjer och båda har två barn.
Har även två småsyskon på pappas sida. 
Så jag är inget ensambarn.

Ensam annars är jag väl, och vill skaffa en stor familj där vi alltid är tillsammans - men att jag vill skaffa barn för att fylla något jag saknar och tror att bebisen ska vara lösningen för mina "problem" är inte sant. Jag vill helt enkelt skaffa familj nu, är ingen karriärmänniska som behöver vänta tills det är för sent för barn för att sedan inse att "Oj, jag kanske borde skaffa barn nu" och vara 50 år när barnet är 10..

Att jag vill vara hemmafru har att göra med att jag gillar de typiska könsrollerna, sedan att det innebär att jag är mer närvarande för barnen är bara ett plus. 
Och ja, jag har blivit sedd som barn. 

Det sista har du dock rätt i, men det handlar inte endast om det, utan att jag inte finner något speciellt i att resa ensam. Vad ska jag göra ensam? Istället kan jag och min familj i framtiden resa tillsammans och upptäcka intressanta platser tillsammans. Kan däremot tycka att det är lika kul att resa ensam med pojkvännen ifall man inte har barn, men att resa helt ensam? Nej tack, vad tråkigt.