Hur ska vi göra nu? Bör vi skaffa barn trots att ingen av oss har jobb än?

Jag och min fästman har varit tillsammans i några år och han har ett halvår kvar av sina studier, nu i höst ska han göra sitt exjobb. Själv blev jag klar med skolan i våras och har sökt jobb under sommaren, men ännu inte lyckats få något. Jag gick samtligt en distanskurs på högskolan för att kunna få CSN. Nu är jag alltså jobbsökande.

I våras började jag få en del konstiga kroppsliga problem som jag inte fattade vad det var för något och jag har just blivit utredd hos en specialist som gett mig domen att jag kommer att komma in i ett förtida klimakterium. Jag har idag dåliga värden och ont om ägg, så om vi vill ha barn måste vi skaffa det omgående. Inte om några månader, utan NU. Jag fick fullständig panik av beskedet eftersom jag hade tänkt jobba i minst två år innan jag blir gravid. Jag har ingen SGI och min fästman har som sagt ett halvår kvar innan han är klar med studierna.

Vi har suttit och pratat om det här i helgen och funderar på att köra på ändå. Jag vet inte om det är rätt eller fel, på ett sätt känns det oansvarigt att skaffa barn när ingen av oss har jobb. Men samtidigt vill vi inte riskera att bli utan barn. Jag vet ju inte ens om det kommer ta lång tid för mig att bli gravid, och jag har kanske hunnit få anställning den dagen.

Hur skulle ni ha resonerat i min situation? Tänker jag egoistiskt som vill skaffa barn ändå under rådande omständigheter?