Jag kan inte släppa det

jag måste få skriva av mig, jag vet inte var jag ska ta vägen med dessa känslor..

Allting började då jag träffade min sambo för 4 år sen,

Jag var 16 och han var 18. Jag var nykär och tillbringade mycket tid med honom - jag bodde hos mamma då.

Så en dag erbjuder min pappa mig ett tillfälle jag inte fick missa,

Om jag skrev min adress hos pappa så skulle jag få flytta ihop med min pojkvän.

Självklart gjorde jag det, och det gick bra. Till en början.

Efter ca 2 månader så vände allt,

Jag fick ett samtal från min pappa att jag och min pojkvän skulle komma hem till honom och hans fru.

Vi for dit och sen brast allt,

Från allt och ingenstans fick jag enbart vara med min pojkvän 2 timmar om dagen och bara vara med honom varannan helg, fick inte heller byta ut "pappas" helg och fara till min mamma.

Tyckte detta var en orättvis handling. Min pojkvän gjorde inge fel mot mig och har alltid ställt upp för min pappa med allt, flytt, skjuts. Alltid varit trevlig och aldrig någonsin gjort fel..

Pappa hade dock problem med att han rökte och ställde krav att jag och min pojkvän skulle sluta röka för att få vara med varandra..

Hursom,

En dag var jag hos mamma och beslutade att jag inte skulle tillbaka till pappa.

Jag for till Skatteverket och skrev under en adressändring till mamma, ringde upp pappa och förklarade situationen. Sa att jag skrivit mig hos mamma och skulle bo där,

Svaret jag fick var;

" bra. Då kan du, din mamma och **(min styvpappa) dra åt helvete "

Sen la han på.

Efter det har vi inte pratat.

Jag och min pojkvän håller ihop och har idag en dotter på 6 månader.

Jag vet inte var jag ska ta vägen, jag tänker på min pappa varje dag och kan inte släppa detta.

Han har alltid varit en sån snäll människa och har alltid varit min förebild.

Han har alltid haft ett hjärta av guld och det har aldrig funnits något ont i honom..

Förlåt för långt inlägg, var verkligen tvungen få skriva av mig.