Hatet mot tiggare

Något jag tycker är ytterst intressant är föraktet mot tiggare. Att vissa människor kan alstra hat mot dessa personer. Det säger mycket om de som hatar, tycker jag. Hat pekar nämligen oftast mer mot en själv än mot objektet för hatet. Jag tycker att alla människor som känner förakt eller liknande starka olustkänslor inför tiggarna i Sverige, ska reflektera över varför dessa känslor är av så stark affekt. Detta gäller alla former av hat: hat mot enskilda individer, grupper av människor, beteenden osv.

                      När man investerar så pass mycket affekt i en viss fråga så tror jag det handlar om att det är något man känner obehag inför och vill undvika. I tiggarfrågan så tror jag det helt enkelt handlar om att folk känner ett obehag inför att se dessa människor och konfronteras av den moraliska problematiken i att säga ?nej? då de ber om pengar. Tiggarna stör den inre moraliska friden.

                      Den moraliska problematiken tror jag är bensinen i hatet mot tiggarna. För att hatet sedan ska blomma upp tror jag det behövs vissa triggers som utlöser vågen av affekt, någonting som legitimerar ens känslor av förakt mot dessa människor ? som tillåter en att hata. I tiggarfrågan, kan det exempelvis vara tiggarnas beteende ? att de upplevs otrevliga och påflugna då de ber om pengar. Eller att de smutsar ner miljön vid sina läger (en liten komisk parallell till denna nedsmutsning är ungdomarnas konstanta utefester som lämnar kvar sig ton av skräp och ölburkar ? ölburkar som dessutom många av dessa tiggare plockar upp från marken och pantar.). Eller att de ökar kriminaliteten. Eller att de faktiskt inte är fattiga utan tjänar stora mängder pengar på en organiserad verksamhet. När man funnit något slags argument som är riktat mot tiggarna ochlegitimerar förakt, kan man äntligen kanalisera dessa olustkänslor som grundar sig i ens egen moraliska kluvenhet.

                      Men låt oss utgå ifrån att tiggarna faktiskt är otrevliga, nedsmutsande, kriminella miljonärer. Är det ändå sunt att alstra så mycket hat? Säger det fortfarande inte mer om en själv än om tiggarna? Hade det inte varit bättre att fundera över varför dessa människor beter sig som de gör och vad man kan göra för att hjälpa dem att ändra på sitt beteende? För de är väl ändå människor med förmåga till empati och sunt förnuft, precis som ni? Eller?