Hatet mot tiggare

Jag kan känna mig lycklig och tacksam över att jag har ett bra liv ibland när jag passerar tiggaren. Själva fenomenet betraktar jag som vilken ekonomisk verksamhet som helst (t.ex. en artist, eller en jordgubbsförsäljare). Jag ger aldrig pengar, men skulle aldrig se ner på den som gör det.

Inte heller ser jag ner på tiggarna, och jag tycker de ska behandlas med respekt (beträffande de som bara passivt tigger alltså). Däremot tycker jag inte det ska göras undantag för olovliga bosättningar och nedskräpning bara för att någon är fattig. Samma regler måste gälla för alla. Och jag kan känna en vrede mot systemet, när barn tillåts bo under ovärdiga former, som i Uppsala t.ex. De barnen borde faktiskt omhändertas.