Tidsfördrivs-tråd om allt och inget fram till förlossningen

Får jag vara med? På bf+3 nu med första barnet, en liten pojke (eller liten och liten, på tillväxtkoll för 3 veckor sen vägde han redan över 3 kg, så jag räknar med en rejäl klump).

Jag mår helt ok, har inte ont och jag sover hyfsat på nätterna, men det känns ju som om vi lever i ett vakuum nu. Blir lite tokig av att gå och vänta och inte veta när det händer. Ägnade helgen åt att packa klart bb-väskan (förutom tandborste och sånt som vi använder varje dag), storstäda och baka massor av piroger att ha i frysen första tiden efter förlossning, så allt är liksom klart.

Har sammandragningar rätt ofta, men inget som gör ont. Molvärk någon gång ibland. Tror inte jag har sett till någon slempropp. Har liksom inga tecken alls på att något är på g. Lugnar mig själv med att det är mindre än två veckor kvar till igångsättning om det inte startar av sig självt.

 

Min bm tipsade om en app man kan ladda ner (tror den heter "knip" eller nåt sånt) som påminner en om att göra knipövningar, hjälper en att hålla reda på om man trappar upp hur länge man orkar knipa, etc. Träningsapp för musen, helt enkelt. Jag har inte laddat ner den för att mobilen vägrar av någon anledning, men det låter ju bra.

Tog en färdknäpp, och nu kommer det blod. Inte mycket, inte så jag tror att det är någon fara, mer så jag hoppas att vi kan ha lyckats reta loss någon liten hinna eller så. Lite lätt molvärk runt höfterna nu. Hoppashoppas.

Hur har ni det? Här händer absolut ingenting. Var hos bm idag, bf+6, och konstaterade att allt ser fint ut som vanligt. Hade nästan hoppats på att nåt skulle se konstigt ut (inte med bebisen, men typ lite högt blodtryck eller nåt) så de skulle behöva dra igång förlossningen... 

Nästa delmål är flödeskontroll på ultragyn på måndag. Sov dåligt inatt och känner mig seg i huvudet. Jag och sambon ska försöka ta oss ut på något dejtaktigt i helgen, typ bio eller middag eller så och liksom försöka utnyttja de sista dagarna som icke-föräldrar. Och jag har bokat in en ansiktsbehandling nästa vecka. Går ALDRIG på sånt annars, men jag håller på att bli tokig här. Måste ha någon distraktion.

Min barnmorska sa att jag ska försöka planera in en "bra-sak" varje dag tills bebisen kommer, efter budget, förmåga och humör. Typ äta lunch med en vän, sitta en stund i solen, gå på pedikyr, baka en äppelpaj. Spelar inte så stor roll vad det är, bara det är något man trivs med som man liksom kan se fram emot litegrann. Kan tänka mig att detär svårare att få till sånt när man redan har tre barn, men det kanske kan vara värt ett försök ändå?

Jag försökerfölja det rådet, gör småsaker som att gå på café med sambon, ta långdusch med benrakning och nagelmålning, testar något roligt recept, etc.

Nu mindre än en vecka till planerad igångsättning om inte bebis kommer av sig själv. Läser, bakar och lagar kläder (för hand, har ingen symaskin) för att få tiden att gå. Ska på ul imorgon för att kolla så bebis fortfarande mår bra där inne, och hoppas hemskt nog lite på att allt inte ska vara tipptopp - i så fall kanske de bestämmer sig för tidigare igångsättning. Alltså, jag känner ju att han rör sig och så, och hjärtslagen lät fint hos bm för några dagar sedan, och det är klart att jag vill att min bebis ska må bra, men lite skralt med fostervatten eller något kanske kan vara nåt? Jag vill inte vara gravid mer nu.

Jag valde ut och la fram bebisgrejer typ en månad innan bf, men packade inte väskan inkl snacks, kläder till mig och sambon etc förrän kanske någon vecka före. Nu är det ju fortfarande en del kvar att lägga ner, typ tandborste och sånt som man använder varje dag, men tänker att man ändå lär ha tid att göra det åtminstone innan man åker till bb.

Jag kände likadant. Min son föddes för en vecka sedan, och det var den sjukaste känslan någonsin när de la honom på mitt bröst. Först förstås lättnad för att jag klarade det, han kom ut och vi dog inte, men framför allt: det är ett barn! Det där knöliga paketet av kroppsdelar som petade mig i revbenen och urinblåsan i månader var en bebis, och nu har jag ett barn! Så overkligt.

Nej. Jag tror inte att det går att vara mentalt förberedd på hur det känns att bli förälder (vet att jag grät hysteriskt och sa "Jag har ett barn!" gång på gång), eller hur den allra första tiden känns. Bara att flyta med :)

Åh grattis! Vilken liten biff :) Min son föddes på samma dag, 15 dagar över tiden, 50 cm lång och 3800 g tung. Tänk att det kan vara så olika med storleken!