Tidsfördrivs-tråd om allt och inget fram till förlossningen

Jag har bf 17/10, så är i 34+6 idag. Det är min tredje graviditet, så det har väl satt sina spår. Med de två första jobbade jag till 6 dagar innan förlossningen, har fött på bf-4 och på bf. Denna graviditet blev plötsligt tuff i mitten på förra veckan, då jag fick mycket sammandragningar på kvällarna sittandes vid datorn. Natten till fredagen hade jag också en del sammandragningar, de gör inte ont men spänner mycket. På fredagen blev det värre på väg till förskolan, så på väg till jobbet började jag kolla hur ofta de kom. Jag blev minst sagt orolig när jag insåg att de kom med 2-3 minuters mellanrum och höll i sig ganska länge, då sambon dessutom skulle åka iväg över dan 2 timmar bort.

Så när jag kom fram ringde jag förlossningen som rådde mig hem och vila och ringa bm på måndag om det inte hade lugnat sig betydligt. Jag satte mig på en stol och läste medan jag väntade på ett möte med vår handledare för att planera nästkommande vecka, då jag inte visste vad som skulle hända. Det lugnade sig betydligt under de två timmarna. Sedan gick jag hem och vilade. Visst sammandragningarna fortsatte, men inte så ofta, så resten av helgen försökte jag ta det lugnt, förutom en promenad på lördagen för att kolla läget samt att vi handlade på söndagskvällen. Det var inte så smidigt och magen blev stenhård för ingenting. På måndagen gick jag till jobbet för att testa läget samt ringde bm som inte hade någon tillgänglig läkartid, så jag fick ringa förlossningen och fick en tid på tisdag eftermiddag i en annan stad. Tappen var tack och lov opåverkad, men han tyckte sjukskrivning på minst 50% var självklar. Då jag oavsett skulle få gå i samma trappor så valde jag heltid, för tänk vad jag skulle ångra mig om barnet föddes för tidigt bara för att jag var envis att jobba.

Nu har jag hunnit med 3 vardagar hemma. Jag har tagit sovmorgon medan sambon tagit barnen på morgonen, så det har blivit sen frukost och dusch. Sedan har jag typ vikt tvätt eller suttit vid datorn, ätit för att vila/sova en stund innan resten av familjen kommit hem. Än har det varit uthärdligt, men jag fasar för de långa 5-dagarsveckorna, då jag inte är motiverad att göra någonting typ.

Förra helgen hade jag smått panik då inget var förberett, så nu är tyget till babyskyddet och könsneutrala bebiskläder i 50-56 tvättade och nedpackade i en påse. Listan till bb-väskan är utskriven och packningen påbörjad, men jag tror inte jag vill kännas vid tanken att föda än, så den är inte direkt packad.

Förra förlossningen gick fort på 1,5 timmar från andra-tredje värk så det vore ju smart om i princip allt redan vore klart när det är dags, förhoppningsvis dröjer det till efter vecka 37 i alla fall, så vi slipper neo.

Nu de senaste dagarna har jag mer funderat på hur bebis ligger, då hickningarna som tidigare var nere vid höfterna och bebisen låg med huvudet ner i vecka 30 har flyttats till ovanför naveln på högersidan och magen har wobblat till ordentligt i övre delen sedan de många sammandragningarna började. Ikväll hade jag dock hickningar på rätt ställe igen, så förhoppningsvis ligger bebisen rätt igen. Vissa dagar är det jättemycket rörelser och andra mer sällan, så ibland hinner jag nästan bli orolig, men kanske ligger den vänd med benen inåt vissa stunder.

Sedan jag började vara hemma har jag känt mer i ryggen och ett tryck längst ner, så jag misstänker lite foglossning och rör mig inte så mycket mer än nödvändigt, då jag får sammandragningar när jag reser på mig, rör mig och ibland t o m när jag vänder mig i sängen. Tack och lov gör de inte ont, men särskilt sköna är de inte heller.

Lypsyl vid lustgas som gör en torr om läpparna, mjuka kläder typ gravidbyxor då magen tar tid att försvinna och man är öm. Morgonrock för nattamning är skön att svepa om sig liksom innetofflor så man slipper besvärlig snörning samt få upp skit i sängen. Någon god dricka att kunna ta mellan värkarna eller om man blir vråltörstig av amningen nattetid. Likaså kan man bli jättehungrig, så något gott att äta, om så bara godis. Amningskläder och hygiensaker. Se till att även sambon har med tandborste då en del tycker mannen luktar hemskt under förlossningen. Ett ombyte och lite duschsaker till sambon är också smart.  Sedan kan det var skönt med någon lättsmält tidning eller bok att läsa då man kan vara trött, men ändå inte så man somnar då man är hög på hormoner och behöver fördriva tiden. Första dygnet sover många bebisar mycket, så försök ändå vila och samla kraft inför kommande amningsnätter.

Hinner jag, åker även egen kudde och amningskudde med. Smart är att ha en lista så sambon kan packa det sista i värsta fall medan du parerar värkarna.

Knipövningar är till för att stärka den uttänjda muskulaturen i bäckenbotten som blir under förlossningen. Det kan säkert vara lättare att lära sig hur du gör redan nu. Ha ett finger i slidan och försök dra upp underlivet, så du kniper om fingret. I början efter förlossningen brukar det vara jättesvårt. Ett annat sätt att hitta musklerna är ju att knipa av kisstrålen. Smart är att få rutin på att göra det varje gång man ammar, vid tandborstning eller något annat man gör ofta varje dag. Din bm kommer kolla om du gör rätt vid återbesöket efter 6-8 veckor. Som regel får man med sig en broschyr hem från bb, om de inte har ändrat på rutinerna.

Bästa skälen är för att kunna förhindra att man kissar på sig vid hostningar, nysningar, lyft, hopp, men även för att sexlivet ska kännas bra. Jag tror det även hänger ihop med att undvika framfall.

Så här stod det på 1177 om problem efter förlossningen:

 "Efter en förlossning kan organen i underlivet sjunka ned och bilda ett framfall. Livmodern kan bukta fram i slidöppningen och det kan kännas tungt och skava. Du kan också få svårt att kissa och bajsa. Framfall efter förlossning blir ofta bra efter några månader. 

Du kan själv göra knipövningar om du har besvär."

Det här är hämtat från 1177 , så kan du läsa deras råd:

"Bäckenbottenträning

Om du har svårt att hålla dig när du är kissnödig, eller att hålla tätt när du anstränger dig, kan knipövningar hjälpa till att minska besvären.                                                                                                                            

För att hitta rätt muskler är det bra att ligga på rygg med benen upplagda i rät vinkel och slappna av.

Övningarna stärker muskler som håller uppe bäckenbotten och som finns runt ändtarmen, urinröret och kvinnans slida. Träningen kan också användas för att förebygga besvär och är bra för både kvinnor och män.

Viktigt att hitta rätt muskler

Innan du börjar träna måste du först hitta de muskler som håller upp bäckenbotten. Många använder fel muskler genom att spänna lår och skinkor.

För att hitta rätt muskler kan du ligga på rygg med böjda och lätt särade ben eller ha benen upplagda i rät vinkel. Slappna av i rygg, skinkor, ben och mage.

Knip ihop muskeln runt ändtarmen. Kvinnor kniper sedan framåt, uppåt, runt slidan och urinrörsmynningen, och män mot pungen och penis. Det känns ungefär på samma sätt som när du är kissnödig och behöver hålla emot. Fortsätt sedan att knipa uppåt, så att det känns som om något lyfts upp inuti underlivet. Håll kvar detta knip i några sekunder.

Enkelt test – är det rätt muskler?

För att hitta bäckenbottenmusklerna kan du någon gång pröva att "knipa av" strålen en kort stund när du kissar. Men du ska inte använda det som en träningsmetod eftersom det kan störa den reflexmässiga tömningen av urinblåsan. Kvinnor kan även känna efter med ett finger i slidan om musklerna dras ihop runt fingret vid en knipning.

Träna styrka

Till en början är det bra att ligga ner och träna styrka så att du känner att rätt muskler arbetar. Varje gång du kniper ska du ta i allt vad du orkar. Gör så här:

knip hårt fem–sex sekunder vila minst lika länge upprepa.

Till en början kan övningen upprepas ett par, tre gånger. Ju mer du tränar desto fler knip kan du göra, upp till omkring tio i följd.

För att förebygga urinläckage behöver du göra övningarna två gånger per dag. Personer som redan har besvär behöver göra övningarna fyra gånger per dag."

 

Vad skönt att du mår så bra!

Jag har aldrig märkt av någon slempropp vid någon av graviditeterna. Det enda tecknet var väl att jag fick en massa vattniga flytningar mot slutet, så med första barnet åkte vi in när jag trodde att vattnet hade börjat sippra då det liksom kändes när det kom, så var inte fallet, men 2 dygn senare föddes hon i alla fall. Lite sammandragningar registrerades som jag inte ens märkte av.

Med andra fick jag förvärkar på nätterna några dygn innan och morgonen det drog igång som en lätt blödning vid andra värken och sedan på tredje som en rejäl mensblödning. Då ringde vi förlossningen som skrev ner att de väntade in oss framåt förmiddagen. Dock eskalerade värkarna från den tredje till 5 stycken på 12 minuter, så vi åkte in så fort vi hade barnvakt och jag hade värkpaus, så jag kunde rusa ner för trapporna. 1,5 timma efter 2-3 värk är hon född, så vi hann in tack vare att det bara var en bil ute tidigt på nationaldagen. Sambon blåste på i 120-140 de 2 milen. Det roliga var att bm som svarade i telefon inte hann gå av sitt pass ens och hon fick avsluta passet med att stå i fostervatten, då de tog hål på sista hinnan när huvudet stod och väntade. 

Jag hoppas jag slipper vattenavgång som start på förlossningen för då kommer nog det barnet komma hemma. Ja, det är ju inte säkert vi hinner in om det går åt samma håll som med andra, men de pratar ju om luriga trean, så man får vara beredd på allt. Bm trodde dock inte jag behövde gå över då de andra kommit på bf-4 och bf, men man vet ju aldrig. Just nu känns 1,5 månad som väldigt lång tid med mina sammandragningar och känningar i ryggen, har bf 17/10. Jag lagade pannkakor idag och det var ingen höjdare för kroppen.

Jag har haft så fast mer under bröstet på höger sida i tidigare graviditeter, men aldrig lyckats få reda på vad det är. Det kan ju vara grus i gallgångarna, men låter inte som det stämmer om det bara kommer när du rör dig.

Jag tycker överlag det är svårare att förstå den här gången vad det kommer innebära. Nu har jag ju två barn som kan sätta sig på tvären och bli väldigt svartsjuka, så risken är att det blir en utmaning denna föräldraledigheten då yngsta är drygt 2 och kan och ska göra allt själv för att inte tjura ihop. Likaså bryter 4,5-åringen ihop om man är ute på stan när hon är trött, så det kan bli spännande att se hur hon ska reagera när hon blivit för stor för att åka vagn. Just nu går jag inte ut med barnen alls p g a sammandragningar för minsta lilla. Visserligen vill ju 2-åringen gärna gå, men det tar ju så lång tid. Vi får se om det funkar med ståbräda, fast det kommer bli fruktansvärt tungt. I och för sig kanske det går få äldsta att cykla, men oktober-mars är ju inte den optimala tidpunkten för det. Att behöva skrapa rutor och ta bilen är ju också ett jobb. Ja ja, vi får se.

Sedan gör jag nog allt för att förhala tankarna på förlossningen och vad som komma skall. Listan till bb-väskan är skriven, men inte kommer jag till skott att packa. Likaså ligger lillasyster kvar i spjälsängen, men det är tryggt att veta när hon går upp. Vi får väl ta tag i det nästa helg, då  sambon har varit iväg på sin hemvärnsövning och hon går ju ändå direkt upp till honom. Frågan är bara om storasyster kan låta lillasyster få sovmorgon. Den äldsta vaknar gärna runt sju lediga dagar och lillasyster kan sova till framåt nio. Som tur är sover hon middag, så hon kan ta igen förlorad tid. Till nöds får hon väl flytta tillbaks till sovrummet och det blir trångt, men då riskerar hon att bli väckt av bebisen istället ...

Lycka till! Att läsa om andra som är på g, är väl det sätt jag mest förbereder mig på förlossningen.

Jag började packa lite smått för några veckor sedan, då jag hade uppdaterat listan sedan sist. Sedan hade jag lagt grejer i necessären som skulle med och lagt alla tvättade amningströjor i en påse, sedan tog det stopp. För mig var det nog en slags mental spärr att jag ska ju inte föda än, trots mycket sammandragningar sedan vecka 34, som sedan ledde till sjukskrivning. I fredags (36+5) vaknade jag av en ond sammandragning, så för säkerhets skull gick jag upp och tog tag i det, så sambon var smått chockad att jag va uppe klockan 7 på morgonen.

Då det tog 1,5 timmar från andra värk sist och kan gå snabbare den här gången så försöker jag ha mesta möjliga packat. Från tredje värk hade jag 5 stycken på 12 minuter, så då finns inte mycket tid att göra på. Det är hårborste, mobil, laddare, plånbok, leggings och kofta som återstår vad jag vet. Får jag tummen ur och lagar lite kläder kan jag definitivt packa det redan nu. Sedan behöver babyskyddet ner till bilen och helst vill jag väl ha med egen kudde och amningskudde då det kan vara skönt att stanna en natt så man får igång första amningen.

Med första hade jag ett förlossningsbrev som visades upp och det kändes som att våra önskemål tillgodosågs. Sedan kan det ju ha att göra med att jag hade värkar som avlöste varandra med chans att bara få i mig en klunk dricka emellan, så det var en väldigt intensiv förlossning som de kanske ville ha koll på.

Med andra skrev jag ett, men det hanns aldrig med då det gick fort. Vi var inne ca 10 minuter på förlossningsrummet, så jag fick min önskade lustgas, de hann lägga dosan mot magen och få ett hjärtljud innan jag fick sista värken och vred mig åt sidan, när de krävde att jag skulle lägga mig på rygg för undersökning. De fick banne mig vänta, sedan såg de huvudet stå och vänta och tog sista hinnan och sedan var hon ute 6 minuter senare. Mitt förlossningsbrev var visserligen bifogat i min journal kom jag på, men det tror jag ingen hann läsa.

Nu inför tredje har jag inte orkat bry mig. Jag hoppas kunna hinna in och få lite lustgas, sedan vill jag att de hjälper mig se att taget är rätt vid amning, annars har jag inte så många önskemål. I bm´s journal står jag svartmarkerad då det gick fort sist och att de inte får neka mig att komma in. Jag är tillsagd att åka på första värk, men så blir det ju inte i praktiken då jag behöver få någon mer för att förstå att det inte är falskt alarm. I bilen ligger redan plastad frotté och handduk samt en kasse med extra handduk och filt till bebisen. Förhoppningsvis drar förlossningen igång innan sambon åker till jobbet, så det blir smidigare, annars blir det tufft.

I mitt första brev skrev jag lite om hur jag är som person (en som vill ha koll, få information om vad som händer och vilka alternativ jag har för att känna mig trygg), mina rädslor och hur jag reagerar på smärta, hur sambon var (problem med panikångestattacker), önskad smärtlindring (bad, akupunktur, lustgas, helst inget som påverkar bebisen, men ändå bli informerad om sista chansen att få epidural). Sedan skrev jag lite om hur jag såg på amningen, tror jag.

Vad skönt att du hunnit med det mesta på listan, jag har inte ens vågat skriva någon lista då jag är sjukskriven, men idag har det hänt lite smått på att sortera undan de äldre barnens kläder. Jag tog mig till och med friheten att dammsuga lite i sovrummet, när jag flyttade runt på klädlådorna som hamnat där.

Usch, vad avundsjuk jag är på dem som frivilligt kan röra på sig, mina två första graviditeter var jag rörlig med bara sammandragningar jag fick andas igenom. I måndags kom smärtan från ingenstans efter läkaren undersökte tappen vaginalt (p g a alla sammandragningar och behov av förlängd sjukskrivning då det inte fungerar att ha barnen hemma 30 timmar plus 3 dagar med hämtningar och lämningar). Antagligen har det inte ens ett samband, men det var då det kom. Sedan dess är det skönast att sitta, då i princip varje steg smärtar och skulle det mot förmodan vara lugnt, känns sammandragningarna istället. Inte ens att ligga i sängen behöver vara skönt längre.

Jag hade tänkt åka till stan idag och handla det sista, men ångrade mig då det räckte att ha ont när jag hämtade barnen på förskolan igår då sambon blev senare än förskolan har öppet. Nu hoppas jag må bättre på måndag och kunna åka då ... eller ev får jag acceptera att det inte blir av alls. Jag hade velat ha en speciell body med tillhörande mössa, annars får jag nöja mig med den pyjamas vi har i storlek 50 eller kläder i 56, då det knappt inte finns några omlottbodies alls i 50 här i stan. Det har varit utplockat i flera veckor, så de enda är nog helvita typ och det är ju lite tråkigt.

Grattis till bebisen! Det var en stadig kille!

Värkstorm är väl dock inget att föredra. Jag tyckte det var tillräckligt intensivt att bara hinna med en klunk dricka mellan värkarna innan det var på med lustgasen igen.

Hoppas ni får ordning på maten så vikten följer sin kurva!

Grattis du också! Ja, jag har nästan ett kilos skillnad på mina med bara 4 dagars skillnad enligt rul respektive kub, dock med olika pappor. Den här tror jag kan bli större, då sf-måttet är högre, men det återstår att se.

Går det för fort, kan man dock behöva mycket bearbetning efteråt då man inte hinner tänka under tiden utan bara får flyta med. Första var vi inne 3 timmar på sjukhus från 5 cm till född och andra tog 1,5 timmar totalt från andra värk och vi hann in med 10 minuter. Hade det varit en annan dag eller tid än Nationaldagens morgon hade vi inte hunnit in med samma förlopp. Jag förstod aldrig hur fort det gick så inte hade vi haft sinnesnärvaro att ringa ambulans heller.

Nu med tredje får vi se hur det går. Jag försöker förbereda mig mentalt på att det kan bli hemma ensam eller i bilen också. I söndags hade vi falskt alarm med 4 onda sammandragningar på 20 minuter så nu är jag mer nojig att det drar igång vilken natt som helst. Det kändes inte som riktigt äkta vara, men det kunde ju plötsligt eskalera också, men tills dess ville jag bara vara hemma.

Mamma ringer och kollar läget varje kväll och vill att jag messar på morgonen att det är lugnt. Det känns lite konstigt att hon frågar om lov att få gå på sina jobbmöten. Jag vet ju lika lite som henne när det kommer bli. Bf den 17/10.

Grattis till alla bebisar!

Här gick det också fort när väl värkarna kickade igång ordentligt. Jag hade lite onda sammandragningar i sängen på morgonen någon gång vid 9-10, så jag låg kvar till elva för att se om det gav med sig. Sedan var det inte värre än vanligt resten av dagen.

Vid halv sju hade jag 4 onda sammandragningar på 22 minuter, men sa inget till sambon utan vi åt i lugn och ro. Efter 7 var jag nere hos grannen och kollade så hon var hemma, OM det skulle eskalera. I trappan fick jag en värk så jag fick stanna till. Sedan la vi barnen och sambon åkte iväg och hämtade en maskin, vilket tog ca en timma. Under tiden satt jag stilla vid datorn och hade värkar på mellan 13 och 5 minuters mellanrum, så det var lite nervöst. Sedan gick jag till soffan och ringde mamma. Bara under den korta tiden fick jag 3 rejäla värkar, så när sambon kom hem bestämde vi oss för att åka in för säkerhets skull. På väg in de 2 milen hade jag 5 minuters mellanrum och kände att det var lugnt. För säkerhets skull fick han köra mig i rullstol upp, så barnet höll sig på plats.

Jag fick gå på toa och lämna urinprov och de satte dosorna och jag fick höra att hjärtljuden var bra. Sjukhusrocken kunde vänta, tyckte uskan. Två värkar senare lämnade uskan rummet, utan att fråga om smärtlindring. I princip så fort hon stängt dörren gick vattnet och sambon fick rusa efter henne i korridoren. De fick hjälpa mig av med trosorna och undersöka mig mellan värkarna samt hålla emot då det gjorde så ont. På 4 krystvärkar kom vår son ut med navelsträngen 2 varv hårt runt halsen, så de fick klippa navelsträngen för att få ut honom. Efter lite klappningar skrek han. Det häftigaste med att föda halvsittande var att jag lyckades se huvud och överkropp när han var på väg ut. Sambon fick sedan klippa navelsträngen och det var verkligen så att blodet skvätte. Jag hade lite svårt att förstå varför kudden var blodprickig ett dygn senare. Moderkakan var ingen rolig historia, då de tryckte ordentligt på magen plus att jag fick en spruta i låret. Efter 2 timmar fick vi äntligen komma till bb efter midnatt, så det var skönt att få vila ut. Tyvärr var ju inte sonen pigg på att sova, så det blev en lång natt.

Vi skrevs in 21.23, vattnet och krystningen noterades till 21.50 via CTG-kurvan och 21.58 var han ute.

Nu är vi hemma och njuter och försöker få syskonen att anpassa sig. Amningen är igång och blödningen försvann fort på 8 dagar. Jag har sluppit bristningar helt den här gången, så jag känner mig riktigt bra. Vi försöker komma iväg ut på en promenad varje dag till mataffären eller så. Dock börjar det bli lite långtråkigt nu utan social stimulans nu när jag inte har ont längre.