Jag håller med dig, man blir chockad när man tar del av deras egentliga åsikter om föräldrarna. Jag är ytterst glad att jag slipper ha barn på dagis faktiskt (har stora barn) För enligt dom själva är det ju det värsta man kan göra mot ett barn att lämna dom på deras arbetsplats. Vet ingen annan arbetsgrupp som dissar sin egen arbetsplats så mycket som dagisfröknar gör.
Hmmm... å ena sidan råder sekretess. Å andra sidan behöver även lärare på både förskola och i skola ventilera. Lärare är ett typiskt "locket på"-yrke, någon stans måste det pysa ut så de inte exploderar. Men de saker som du skriver, TS, låter lite väl överdrivet att gnälla om. (det du skriver att lärarna gnäller om alltså)
Tack och lov att jag inte har barn längre , men jag har Barnbarn . Hur gör man för att gå ner i tid på de flesta jobb . Min dotter och hennes man jobbar båda som hantverkare en målare eller elektriker får inga deltidsjobb . Men även om de fick det får de vara från jobbet i sex timmar . Restid . vi tjejer ska helst vara hemma , är vi det är vi lata goolddiggers . Vi blir fasst i ett förhållande är det bra så ok men är det dålig så har vi inget val . Blir vi lämnade så kan vi inte försörja oss . Pensonen blir väldigt dålig plus att barnen behöver kompisar . på Tv 4 sa de i går att mor och farföräldrar ev grannar och vänner ska hämta . Undrar vem som ska göra mitt jobb då ?
Personalens förutsättningar bestämmer de inte själva. På min dotters förskola har de t. ex. vikariestopp. Det är ett sätt att spara pengar om man inte har fulla barngrupper. Ändå är jag jättenöjd med det de gör med vad de har. Jag hoppas såklart att föräldrarna där jag jobbar tycker detsamma.
Det finns inte personal till att ha ett trött barn i knäet, tyvärr. Redan 13-14 går en personal hem och då är man två med blöjbyten, äta mellanmål och klä på alla barn för att komma ut på gården. Då ska en sedan in och röja efter mellanmålet och städa inför nästa dag. Har man få barn så finns det nån annan som inte har det och behöver hjälp. Det är tight och det är inte personalen som skapar förutsättningarna utan politikerna/cheferna som bestämmer hur många barn en pedagog ska ha hand om.
Kan man försöka att se förbi det man klassar som gnäll och klagande och fundera vad som ligger bakom?
Vem ska ta strid för de småbarn i dagens samhälle som inte klarar av eller orkar med de stora krav vi vuxna ställer på dem? Vuxna som inte orkar arbeta heltid går ofta ner i tid. Barn som inte orkar 40-52 timmarsveckor då? Som gråter av trötthet från mellanmål till hemgång? Som har svårt att bli trygga? Som får 7-8 timmar vakentid med sina föräldrar i veckorna när de skulle behöva så mycket mer för att må bra... Vem ska prata för dem? Hur ska de få höras och få sina behov tillgodosedda?
Det viktiga är inte föräldrars skuldkänslor utan hur varje litet barn mår i sin situation. Det måste varje förälder förbise sina skuldkänslor och inse. Tycker jag.
Politikerna kan inte trolla. Vi kan inte ha 1 fröken per barn. Föräldrar kan ersätta förskolan men aldrig tvärtom.
Det finns mååååånga barn som är på förskolan för att föräldrarna säger att de inte klarar att ta hand om två barn själva eller för att föräldrarna VILL jobba mycket inte för att de MÅSTE. De barn tar upp onödig plats. Om de inte var på förskolan så skulle miljön bli bättre för dem som inte har något val. Det är ett stort problem och jag tycker att det är anmärkningsvärt att föräldrar väljer att bli sura på personalen instället för att granska sig själva och sina val.
Och var ska dom pengarna komma ifrån tänkte du?
Det är upp till föräldern och hur föräldern känner. Ingenstans nämner du hur barnen upplever det.
Den här tråden har ju ballat ur. Det ser ut som prestige från alla håll och kanter. Vad sysslar ni med, ärligt talat? Ungarna mår bra om personalen har tid för barnen. Föräldrarna måste JOBBA... Sånt är läget och därmed har ju förskolepersonal jobb, jobb att ta hand om dessa. Vad vore barnen utan förskolepersonal? Och vad vore förskoleutbildade utan barn att ta vara på? För fan ge er!
Redan nu ser man en ökad psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Alt för många timmar per vecka på förskola/för tidig förskolestart kan mycket väl vara en del av denna negativa utveckling.
Jag har flera vänner som är psykologer/liknande kompetens inom barn (som inte känner varandra inbördes), och de är rörande överens om att det är uppenbart att barn idag ofta sätts för tidigt på förskola/har för långa dagar för tidigt, men att det är "förbjudet" att tala om då det är viktigare att bägge föräldrarna arbetar. Inte heller får man "skuldbelägga" föräldrar eller "arbeta emot" jämställdheten, vilket denna åsikt genast stämplas som.
En förskoleplats kostar en massa pengar men det gör också föräldrar som inte betalar skatt och går hemma på bidrag. Det är tyvärr inte så att de pengar man "sparar" går direkt till förskolan. Barngrupperna är fortfarande alldeles för stora och det även i kommuner där man testat det där med vårdnadsbidrag.
Jag tycker väl att mer bör satsas på förskolan, föräldrar som vill vara hemma med sina barn eller jobba deltid har det rätt bra i detta land redan.