Hur ont gör det att föda?

Födde första barnet för några månader sedan. Är själv barnmorska och har ju sett andra ha ont men nu vet jag själv hur det känns också... ;) I och med mitt yrke så är jag väldigt trygg i hur förlossningen går till och kände ingen rädsla. Men man brukar kunna få gå i samtal för förlossningsrädsla och ofta lägga upp en plan för förlossningen.

Vaknade av vattenavgång mitt i natten. Hade inga värkar innan men de började snart därefter. Efter fyra timmar åkte vi till förlossningen då det började göra för ont. Knappt 6 timmar senare var han ute.

Jag hade väldigt ont över ljumskarna när värkarna kom, inte så mycket i magen. Tog epidural efter en liten stund då jag inte tyckte lustgasen hjälpte. Var öppen 4 cm när jag kom in och då EDA:n lades. På 40 minuter öppnade jag mig till 9 cm så det gick rätt fort. Att jag öppnade mig fort bidrog nog till att det gjorde ganska ont, sedan tror jag EDA:n gjorde så jag kunde slappna av och då lättare öppna mig.

Epiduralen tog bort all smärta från ljumskarna och jag kunde vila. Dock en timme senare kom trycket mot rumpan och det går inte att bedöva bort. Då hängde jag i lustgasen, tyckte den fungerade sådär. Trycket var så galet starkt så det var mer jobbigt och gjorde såklart ont men en annan karaktär än värkarna som kändes i ljumskarna.
Men överlag, sätter jag smärtan till en 7:a. Man får ju små pauser emellan värkarna. Dock så hade jag ju inte hållt på hemma och haft värkar länge, för är man trött och inte sovit tror jag att man upplever smärtan som värre. När han var ute släppte all smärta och kom inte tillbaka förrän efter bedövningen inför sutureringen släppte.

Jag ville gärna prova föda utan epidural men jag kunde verkligen inte slappna av och hade mer ont än vad jag trodde så därför tog jag epiduralen och den var super!

KrabbanKrabat skrev 2015-09-14 07:33:32 följande:

Åh, vad roligt att just en barnmorska hittar hit! Tusen tack för din berättelse. Ja det är nog alltid tryggt att veta vad som ska hända men det borde väl vara lite läskigt oxå & veta vad som kan gå fel...eller?

När jag ändå har chansen vill jag passa på att fråga det som oroar mig mest. Kan man bli nekad smärtlindring om man absolut känner att man inte klara av mer? Om jag bara viste att jag kunde få, så vore nog inte min rädsla så stor att föda vaginalt men av just den anledningen överväger jag kejsarsnitt. Är så rädd för att känna en smärta som jag inte kan hantera, har alltid varit det men det har nog blivit värre efter ett njurstensanfall för två år sedan. Sedan är jag otroligt rädd just för själva krystandet, den där brännande känslan, att barnet ska fastna, sugklocka att spricka...

När i graviditeten får man hjälp att hantera sin rädsla? Jag är i vecka 17 nu o tycker redan det känns jobbigt att inte ens min barnmorska ville lyssna på det. Ska man behöva gå flera månader till o bygga upp rädslan ännu mer... Förstår inte varför så många skriver att man fick vänta till v 30. Tänk om förlossningen sätter igång tidigare, då hinner man ju inte ens få chansen att få välja kejsarsnitt.

O när det gäller kejsarsnitt... Är det svårt att få igenom det? Hur avgör någon om just jag ska få det, vad måste man säga för att de ska förstå ens rädsla?

Så glad att just du hittade hit, tack igen för din berättelse!

Jag visste ju såklart vad som kan gå fel men vet att mina kollegor, såväl läkare som barnmorskor är fantastiskt duktiga om något händer. Tror inte du blir nekad smärtlindring, men man kan inte lägga epidural hur tidigt som helst pga då hjälper den inte hela tiden. Men man kan lägga den tidigt och "aktivera" den senare, Har man lång fas med värkar utan att man öppnar sig brukar man kunna få så kallad sovdos, den kan fås på sjukhuset eller hemma och är olika beroende på om man får med sig hem eller är kvar på sjukhuset. Men de består av sömntablett, smärtstillande och tablett som hämmar värkarna. Detta för att kunna vila.
Du bör redan nu få hjälp för rädslan. Be din barnmorska om remiss till att få prata om din rädsla, på många ställen i landet heter det auroramottagning men kan ha andra namn. Dessa består av barnmorskor, psykolog och läkare. Har du önskemål om snitt så är det en läkare som beslutar detta (barnmorskan som man går i samtal med ser till att du får träffa läkare i sånt fall). Men då brukar man gå i samtal först och se om rädslan kan lindras, De brukar vara ganska restriktiva med snitt men man kan få det pga förlossningsrädsla. Dock så måste du ge det en chans att bearbeta rädslan först, de kommer inte bevilja snitt på en gång. Så gå i samtal och känns det fortfarande inte bättre efter det så får du förklara det för läkaren. Vad man skall säga för att få snitt vet jag inte, de bedömer nog helheten. Och ge samtalen en chans! Får man planerat kejsarsnitt och förlossningen startar tidgare så görs kejsarsnittet då istället och klassas då som akut.
Du är välkommen att pm:a mig om du vill.

Hur ont gör det att föda?

INNEHÅLL