Tjugo års otrohet

Ja det är oerhört svårt att svara på varför. Det är väl så att jag både vill och inte vill. Märk väl att jag skriver att det även finns bra stunder. Det låter så lätt att bara dra men det finns så många parametrar i sammanhanget.

Jag blir själv inte förvånad om jag bara drar en dag.

Jag är fortfarande väldigt vilsen även om jag är så oerhört mycket starkare nu än för 2.5 år sedan. Det är inte hellre så svårt att förstå att det som han hållit på med i 20 år kanske tar lika länge för mig att bearbeta om ens det räcker. Ja jag vet vad många tänker, lämna fanskapet så är det överstökat men så lätt är det tyvärr inte.

Pope J

Ojdå !!!

Om jag led så in i helvete skulle jag inte stanna kvar. Jag har lidit så in i HELVETE men då bodde jag inte här, jag flyttade som bekant när det var som jävligast och jag hade kraft nog

Nej han skiter inte i att bli påmind, det stör honom i allra högsta grad.

Jag har aldrig blivit övertalad att flytta tillbaka utan gjorde det av egen fri vilja. Kan dock erkänna att jag ångrat mig några gånger men som sagt bakdörren står alltid öppen

Så kan de va.

Den som lever får se

Vetna!

Vad lider du av stackare. Jag tycker mera synd om dig än mig själv. Du har inte haft det lätt i livet. Blev du inlåst som liten, sov i spjälsäng och hade blöjor tills du började skolan kanske.

Jag tycker du ska söka hjälp medans tid finns för du behöver verkligen provfisionell hjälp.

Undvik att gå in på sidor i känsliga rummet för du läser väl frivilligt, eller?

Lägg inte hellre ner tid på att skriva, det tar för mycket energi från dig.

Jag vill dig bara väl.

Ta hjälp att växa upp

Glömde skriva att jag fyller 66 i februari så du vet

Uppenbarligen har det intresserat någon att följa mig. Personligen skulle jag aldrig läsa sånt som inte fångade mig.

Skrik om du mår bättre av det. Fick själv det rådet när jag mådde som jävligast men det gav mig inget.

Vad som slår mig är 90% av de som skriver mår så dåligt över att vi kanske hittat tillbaka till varann.

De allra flesta önskar bara att jag lämnat. En viss procent gläds andra bara kräks.

Jag kanske har vinklat fel i mina uttalanden men jag har bara skrivit rakt upp och ner, det har liksom bubblat ur mig. Det har iaf varit ett bra sätt för mig att bearbeta.

Jag har aldrig velat att någon ska tycka synd om mig men jag har velat dela med mig. Skrivandet har varit " min vän" men har avtagit i och med att jag mått bättre

Ja jag hade behov av att ventilera, mitt sätt att bearbeta.

Vi äger hemmet tillsammans. För ett år sedan gav jag bort till mitt barndomshem med skog och mark till mina barn. Går inte in närmare på varför.

Nej det går inte att nå A som jag kallar henne. Det är några år sedan hon slutade svara när jag ringde. Hon svarade aldrig på mail el sms hellre.

Kalla mig gärna naiv men jag tror inte att han håller på med otrohet längre. Hans allmäntillstånd gör det inte möjligt. Saker och ting hände efter krisen. Knappast troligt att han skulle överleva den spänning och puls som han förmodligen skulle få av att hålla på med otrohet.

För oss är livet väldigt stillsamt nu och när även jag har blivit sjuk.

Hur du än tolkar vad jag skriver så mår jag absolut betydligt bättre nu än i början av katastrofen. Chocken har lagt sig för länge, länge sedan. Jag har på nåt vis vant mig vid vad som varit.

Ja, jag har använt ordet " bödel" och kan erkänna att det är ironi bakom. Absolut felval ord i detta läge. För två år sedan var det rätt i allra högsta grad.

Vad jag ändå inte förstår är varför så många vill/ tycker att jag ska lämna och rentav bli arg för att jag inte gör det?

Ingen av er har den blekaste aning om vem jag är. Jag är med andra ord helt anonym och ändå upprör jag så mångas känslor. Och varför läsa det som upprör så mycket?

Är det inte bara att konstatera vad jag väljer och tänka "jaja så väljer hon att göra"

Det har absolut gett mig mycket att skriva men jag hade nog inte gett mig in i det om jag vetat resultatet. Det har varit otroligt obehagligt till och från och gett mig hjärtklappning att gå in och läsa. Jag har dock inte kunnat låta bli för jag är ju på nåt vis "skyldig" till vad jag skriver. Jag har verkligen svårt att förstå att många nästan velat döda mig för mina val.

Jo jag kommer ihåg och det gör mig glad att det känns bra för dig. Det brukar sägas att tiden läker alla sår. Jag vet inte om det är så men ibland kanske. Ärren finns dock alltid kvar

Jag bär på en hemlighet som jag kommer berätta i framtiden. Det är vissa omständigheter jag måste ta hänsyn till. Inte nu, inte än men jag har en plan....

Jag blev aldrig riktigt lycklig. Jag har engagerat mig i andra människor bla mor och barnbarn. Tänker dock på att ta mig ur, ändra på mitt liv så att säga. En dag så.......