Hej! Vi ligger väldigt lika du och jag. Försök 15 misslyckades o försök 16 har precis börjat. I oktober ska vi få komma till utredning o det är massa olika känslor. Har själv ingen att prata med om detta och allt bara så tufft med alla tankar som Tänk om?
Jag har precis haft ÄL och har väl en lång väntan fram till domen om ca två veckor. Sambon är så himla positiv och tycker allt kändes så bra denna gång, men ja vågar lixom inte hoppas, bli så stor besvikelse om mensen väl kommer. Besvikelsen kommer väl ändå men lite mer i smyg sådär.
Sambon har även under hela tiden inte velat säga något till någon men jag känner att jag blir ännu mer tokig om jag inte får prata med någon. Går bara och maler runt på allt själv då om och om igen. Så nu sket jag vad han ville och berättade för tre av mina närmaste. Och de känns så himla bra, att några vet vad jag går igenom och att ha någon att prata med. Håller ni det hemligt eller hur gör ni?
Jag tycker också det är väldigt tufft, alla känslor, besvikelsen varje månad. Tiden bara går och går och jag blir jätte stressad av det.
Vad har ni fått för info inför ert första möte?
Blev visst ännu ett September-plus för mig och alltså ingen utredning i oktober!!!!
1år o 4 dagar sedan första plusset.
Junibebis IGEN.
BIM-2
Chockad,inte riktigt fått in det ännu. De få symptom jag haft trodde jag inte va pga grav! Åh!
