Inlägg från: Anonym (Samma här.) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Samma här.)

    Har jag ett tragiskt liv?

    Jag sitter i exakt samma båt som dig ts, fast jag har varit hemma 2,5 år... Jag kan få ångest över hur samhället ser ut och hur andra ser på mig - som lat bidragstagare. Hafe vi örvt för 50 år sedan, hade vi nog varit hemma ändå (om ts är kvinna vill säga). Men idag ska alla jobba och bidra till detta otäcka, hårda och ytliga samhället.

    Jag har bestämt mig för att ändra mitt liv under kommande år, med jobb eller plugg. Men vet inte säkert om det är för min eller för alla andras skull. Får ångest bara av att tänka på att söka jobb...

    TS: skönt att du inte har ångest! Men risken finns ju att det blir värre. :(

  • Anonym (Samma här.)
    Anonym (jghjghjfgf) skrev 2015-10-20 20:22:00 följande:

    Har du testat audioterapin jag tipsade om? Det är övningar man gör hemma själv, ingen press på att du måste göra saker uta. Ge det en chans, har hjälpt mig otroligt mycket, man får mycket hälsosammare perspektiv, man lär sig släppa saker och mår bättre. 


    Får man snoka o fråga vad du jobbar med? Var det svårt att ta sig tillbaka i arbetslivet? Hade du fast tjänst som du kom tillbaka till eller började du med att söka jobb?
  • Anonym (Samma här.)
    Anonym (jghjghjfgf) skrev 2015-10-20 22:36:02 följande:

    Just programmering är verkligen inte för alla, har jag märkt, men har man social fobi tycker jag man ska överväga några av de här lite obskyra "pyssliga" bristyrkena. Apotekare? Tandtekniker? Ett där man kan sitta själv och tramsa hela dagen. Det sociala kan man kompartmentalisera till fritiden, på sina egna villkor, utan stress. 


    Tack för svar. Hur "förklarade" du luckan i cv:t när du sökte jobb? Eller var det ens nån som frågade?
  • Anonym (Samma här.)
    Anonym (jghjghjfgf) skrev 2015-10-21 20:14:36 följande:

    Det spelar ingen roll, för har du utbildning inom ett bristyrke så kommer de inte rata dig för att du har lite gap i CV:t. De har inte råd att vara kräsna men det har du. Dessutom vill IT-företag väldigt gärna anställa tjejer. Du kommer få jobb, sen gäller det att visa framfötterna.

    Jag sa helt enkelt att jag inte hade trivts med mina tidigare jobb och tog en break för att ta reda på vad jag ville göra, och nu har jag hittat det och det råkar vara exakt det ni håller på med på det här företaget, vilket sammanträffande. 

    Och som jag skrev ovan så hade jag jobbat i ett år under skoltiden, så jag började inte helt från scratch.


    Haha, du blir förhörd här ;)

    Man borde kanske bokaett möte m syo på arbetsförmedlingen eller nåt innan man spikar nåt. Funderar på biomedicin, men lönen är rätt kass och vill inte ta ännu mer csn och sen riskera att stå utan jobb...

    Tyvärr är programmering inget för mig (har testat lite på väldigt låg nivå), är alldeles för otålig o blir bara förbannad. :)

    Som sagt hade man varit den sociala typen så hade man kunnat bli sjuksyrra... Men usch så hemskt...
Svar på tråden Har jag ett tragiskt liv?