Ni med tonårsbarn - är barn meningen med livet?

Och dom är meningen med livet?

Läste du mitt tidigare svar?

Nej, de är inte meningen med livet.

På ett generellt plan? Nej, barn är inte livets mening. På ett personligt plan? Barnen är inte hela meningen med mitt liv. Jag hade haft ett rikt och meningsfullt liv utan barn. Men nu när mina barn faktiskt finns så inser jag att tanken på att förlora dem.....ja, då skulle mitt liv vara slut. Jag känner många som resonerar likadant, dvs barn är inte meningen med livet men skulle man förlora det/de barn man har skulle det mesta annat i livet kännas meningslöst i jämförelse. Och det handlar inte om att allt med barn är lätt och kul. Nu är inte mina barn vuxna men jag vet att mina föräldrar resonerar likadant....och deras barn är mellan 40 och 50 år .

Självklart är de min mening med livet och man behöver inte enbart ha barnen som är meningen med livet en en av de sakerna är dom. Jag har en 20 åring och en 15 åring och det är fantastiskt att se dessa individer bli vuxna, tänkande personer som jag har format. Och ibland tänker jag hur i herrans namn fick jag så fina och förståndiga barn till att ibland tänka att de är korkade och har fått det efter sin far

Sedan har de tre yngre syskon varav yngsta är ett år och 20 åringen har också ett barn på ett år så vi är väl lite udda.

Jag har vänner som förlorat barn, allt från nyfödda tills barnen nästan varit vuxna och deras liv har fortfarande en mening och inte heller är deras liv slut. De lever vidare, upplever glädje och även nya sorger.
Visst finns deras döda barn kvar i hjärtat, men deras liv är inte slut.

Det finns många meningar med livet tycker jag och barnen är en av dem. 
Mina barn är 23, 20 och 12 år gamla och jag njuter av dem varje dag. Döttrarna umgås jag med varje dag i stallet tillsammans med våra hästar och jag är så tacksam över att de VÄLJER att umgås med mig. 
Livet  med barn blir lättare ju äldre de blir tycker jag och jag uppskattar mer att vara mamma till äldre barn.

Håller med. Det bästa är när de umgås med en är för att de väljer att göra det. Ja, det är mycket lättare att vara förälder till äldre barn. Talesättet "små barn små bekymmer, stora barn, stora bekymmer" känner jag inte igen alls.

Själv har jag aldrig riktigt förstått varför livet bara skulle ha en mening, kan det inte ha flera meningar? Jag ser mening i mycket, mina barn ger mitt liv mening men de är inte det enda som gör det. När någon säger att barn är meningen med livet tänker jag helt ärligt att deras liv måste ha varit rätt fattigt och ensamt innan de fick barn eller att de är "nykära"..

Intressant tråd förresten, själv passar jag väl egentligen inte in då min äldsta är 8 år men jag har aldrig som småbarnsförälder känt det där men upplever som du gör att det oftast är just småbarnsföräldrar som säger det och ej föräldrar till äldre barn. Kanske hittar de sig själva på vägen någonstans och inser att de faktiskt är mer än bara föräldrar? Om inte är det ju rätt sorgligt, speciellt för barnet/barnen som föräldern helt lever genom.

För mig känns tanken omöjlig men jag har samma erfarenhet som du har och det säger mer än hur jag tänker att jag skulle känna.

Du är verkligen inte sann. Obehaglig som f-n!

Varför är jag obehaglig. För att jag inte lever genom min son?

Jag hoppas verkligen inte min mamma lever via oss syskon. Den bördan vill jag inte ha

Och jag har motsatt erfarenhet. Jag har också vänner som förlorat barn. Jag har en vän i detta nu vars 2-åring dotter kämpar mot leukemi. Om något har dessa saker verkligen fått dessa familjer att förstå betydelsen av de egna barnen. Allt annat är rätt futtigt i jämförelse. Visst livet fortgår, men att prata om verklig mening. Jag har massor av saker som jag gillar med mitt liv och som är viktiga men det som verkligen ligger i kategorin meningen med livet....ja, det är dem jag älskar (så var drt före barnen också) och större kärlek än den jag hyser till mina egna barn finns inte.