• CissiJissi

    Barn som inte lyssnar

    Jag undrar bara hur ni alla andra tänker - barn som inte lyssnar när man säger "kom hit", hur går man tillväga för att få dem att lyssna? Det finns nog ingen teknik som löser problemet över lag, de ska ju inte vara robotar. Men finns det kloka råd och bra erfarenhet av detta?

    Mitt barn har alltid lyssnat, men är han med ett annat barn som inte lyssnar så försöker han också att smita undan ;) Några tankar jag har så långt är: gör ingen stor negativ grej av det, var konsekvent, var tydlig och "lättsam/glad" samtidigt.

    Andra tankar?

  • Svar på tråden Barn som inte lyssnar
  • Birgitta02

    Vet inte om jag missförstått dig. "Kom hit"? HUR säger du det? Det säger man till en hund.... eller är det nåt jag inte förstår?
    När du säger "kom hit", är det då något negativt? Ska ni gå hem då? Eller är det nån bassning som gäller?

  • JennyThe

    Jag skulle nog med glad röst ropa något i still med "kom tillbaka,vi är här och leker" eller "ta med X (andra barnets namn) och kom tillbaka hit".

    Lyssnar inte barnen skulle jag med raska steg hämta det och inte se alltför glad ut för då blir det lätt en jaga-lek. Sedan upprepa att du vill att barnet stannar vid dig/i sandlådan/på gården med bestämd neutral stämma.

    Skulle barnet göra ansats att komma tillbaka av sig själv skulle jag låta väldigt glad och uppmuntrande "vad fint att du kommer" ex..

    Men beror ju lite på åldern på barnet fungerar inte riktigt på en 13-åring ;)

  • CissiJissi

    Angående missförstånd: jag försökte bara göra mig så kortfattat i ts som möjligt, till mina barn säger jag inte "kom hit" för jag pratar inte svenska med dem :) Så nejdå, absolut inga hund'värda tillsägelser ;)

    Tänker i övrigt mest nu på situationer där det är viktigt att barnet kommer och alltså lyssnar till föräldern som ropar - jag har nästan inte egen erfarenhet då min är så liten, så det intressanta här för mig är att höra från andra och på så vis vara lite förberedd innan :)

    Ett svårt scenario jag tänker på är när man pga bebis är förhindrar att springa efter barnet - men barnet ändå inte kommer oavsett hur man ropar. Någon upplevt något sådant?

  • Birgitta02
    CissiJissi skrev 2015-10-08 16:46:56 följande:
    Angående missförstånd: jag försökte bara göra mig så kortfattat i ts som möjligt, till mina barn säger jag inte "kom hit" för jag pratar inte svenska med dem :) Så nejdå, absolut inga hund'värda tillsägelser ;)

    Tänker i övrigt mest nu på situationer där det är viktigt att barnet kommer och alltså lyssnar till föräldern som ropar - jag har nästan inte egen erfarenhet då min är så liten, så det intressanta här för mig är att höra från andra och på så vis vara lite förberedd innan :)

    Ett svårt scenario jag tänker på är när man pga bebis är förhindrar att springa efter barnet - men barnet ändå inte kommer oavsett hur man ropar. Någon upplevt något sådant?
    Jag hade en liten rymmare. Knappt två år. Höggravid. Sprang ifrån mig ständigt. Över vägar, ner till åar. Höll på att bli överkörd en gång. Jag skaffade sele :) Men jag visste hur han var så jag hade ständig passning över honom. I övrigt så hämtade jag honom istället för att kalla på honom.
  • Liten ekorre
    CissiJissi skrev 2015-10-08 16:46:56 följande:

    Angående missförstånd: jag försökte bara göra mig så kortfattat i ts som möjligt, till mina barn säger jag inte "kom hit" för jag pratar inte svenska med dem :) Så nejdå, absolut inga hund'värda tillsägelser ;)

    Tänker i övrigt mest nu på situationer där det är viktigt att barnet kommer och alltså lyssnar till föräldern som ropar - jag har nästan inte egen erfarenhet då min är så liten, så det intressanta här för mig är att höra från andra och på så vis vara lite förberedd innan :)

    Ett svårt scenario jag tänker på är när man pga bebis är förhindrar att springa efter barnet - men barnet ändå inte kommer oavsett hur man ropar. Någon upplevt något sådant?


    Jag har en pojke på 2,5 år och en bäbis på två månader. När jag ammade bäbisen på lekplatsen häromdagen sprang tvååringen iväg och han lyssnade inte när jag ropade efter honom. Så då sprang jag helt enkelt och hämtade honom, med lillebror fortfarande hängades i bröstet..

    Sen pratade vi om det ordentligt. Att han inte får springa bort från mig och måste lyssna på mig.
  • scanmia

    Under ett-tre-års ålder är det jättesvårt att motivera dem att komma. Vill de inte sluta leka så vill de inte och de har svårt att tänka så pass långt att de kanske kan hitta på något roligare hemma eller inte kommer att få leka nästa gång för att du inte har tid att jaga efter dem när det är dags att gå.

    Något som funkar ibland är att sätta sig ner på huk och sträcka ut armarna i en bamsekram så att de kan springa in i famnen och hissas upp i en snurrkram. Funkar det så är det väldens bästa knep.

    Annars är det bra att försöka få dem att fokusera på nästa moment i hemfärden. Tror du att den söta hunden är ute i sin trädgård idag? Eller kan du hjälpa mig att trycka på knappen så att vi kan få grön gubbe?

    Annars kan man få dem att börja tänka på hemfärden genom att skicka iväg dem på något sista uppdrag. Åk en sista gång nerför rutschkanan! De lyssnar på dig för att du ger dig in i leken och säger något som är relevant i deras ögon. 

    Jag och maken skojar ibland om att vi borde döpt barnen till Godis, Tårta och Glass, för då hade de i alla fall lyssnat när vi ropade på dem...

Svar på tråden Barn som inte lyssnar