Inlägg från: Anonym (Mama) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mama)

    "skämmer jag bort" min 5 månaders för att jag ger bröstet vid "minsta lilla" gnäll?! Och så detta med sovrutiner..

    Men alltså, det finns väl inget dom heter skämma bort när det gäller så små..

    Jag är inte alls glad för att låta mitt barn bli upprört när någon annan håller i henne om jag tydligt märker att det är mig eller bröstet hon vill ha. Annars är jag faktiskt jävligt bra på att låta henne intrigera med andra om jag ser hon har det bra och kanske bara gnäller för att gnälla lite liksom. Så hör man.. "Asså du kommer med ditt bröst så fort hon gnäller?!"

    Det är väl inte att skämma bort? Hon äter mycket också.

    Sen detta med sömn, nätter och kvällar..

    Min dotter somnar mellan tio och tolv på kvällen för att sen vakna allt mellan varannan vart tredje timme. Det räcker med att hon gnäller lite så är jag där med bröstet och hon somnar om inom fem till tio minuter. vsrför jag reagerar snabbt är för att när jag testat att låta henne hållas så vaknar hon mer och mer och fet blir svårare att få henne att somna sen.

    Så håller det iaf på till sex, sju på morgonen. Där nånstans tar jag henne med mig till vår säng där jag ammar och halvsover, vi somnar båda två. Antingen vaknar jag och lägger henne i sin egna säng eller så ligger vi kvar i vår tills hon vaknar igen då min sambo tar henne med, byter blöja och umgås med henne tills hon vill amma igen nån timme två senare..

    Nu menar en nära släkting att jag borde kunna lägga henne efter kvällsamningen för att sen bara få henne att somna om utan bröst. Borde väl kunna få henne i säng även det utan bröst.

    Testade lite ikväll men nej, min kropp orkar inte vagga, lägga plocka upp och det tusen gånger då eller tills hon somnar men mest av allt känner jag att vill hon somna med bröst så får hon göra det... Eller?!

    Jag har läst att man vinner på det om man kan få dem att somna på egen hand men hur har ni alla gjort det?!

    Sen blir jag jävligt provocerad när denna person eller vem som helSt jämför att vara tillgänglig sitt barn alltid med att skämma bort.. Vad går anknytnigstiden annars ut på liksom än om att alltid finnas där och tillmötesgå barnets behov?!

    Dock undrar jag om man kan "strukturera" upp det här med sovrutiner, somna vid bröstet och så vidare utan att minska sin uppmärksamhet och närvaro till barnet?!

    Fick henne att somna för tio minuter sen men det gick endast vid bröstet, nu är hon vaken igen och gnyr och gnyr.. Min sambo är inne och vaggar henne i famnen men jag hör redan nu hur det kommer sluta...

    Tacksam för alla som vill dela med sig, ge råd eller som har nåt att inflika.

  • Svar på tråden "skämmer jag bort" min 5 månaders för att jag ger bröstet vid "minsta lilla" gnäll?! Och så detta med sovrutiner..
  • Anonym (Mama)

    Tack alla för dem redan skrivna svaren! Speciellt dem som håller med mig eftersom man ändå innerst inne bara vet att ens egna sätt är det bästa!

  • Anonym (Mama)
    Anonym (Mamma med sömn) skrev 2015-10-09 10:59:56 följande:

    Gör vad som funkar i er familj. Oroa dig inte för anknytningen. Den forskning som är gjord är till största del genomförd på redan sabbade anknytningar,barnhemsbarn osv. Det är ganska svårt att sabba anknytningen hos ett barn som växer upp i ett normalt hem med friska föräldrar. Inte ens 5 minutersmetoder eller tidig barnvakt gör nån långvarig skada ( om ens någon skada mer än tillfälligt ledsen bebis).

    Så länge ni erbjuder ett hem med friska och kärleksfulla föräldrar så kommer en god anknytning av sig själv.

    Men om ni har behov av mer sömn så fi ns det saker att göra. Vår son vaknade en gång i timmen för att amma. Han sov också för lite på dagen och vi såg att han var trött. När han var 7 månader så tog pappa ett par nätter själv medan jag sov i ett annat rum. Vi slutade med nattamningen på så sätt. Vi fick en gnällig natt sen var det lugnt. Han hade ju pappa där som tröstade även om han inte fick bröstet! Efter nätterna med pappa så fick han flytta in i ett eget rum nära vårt. Sedan sov han som en prins hela nätterna och mådde mycket bättre på dagarna också :) Han hade inte ett större behov av närhet utan hans uppvaknande berodde helt enkelt på att vi störde hans sömn.


    Låter så bra och fint, jag undrar om det hade funkat liknande med oss. Eller självklart hade det funkat men hur snabbt och hur hade det sett ut på vägen kan man undra... Låter jag pappan ta det så eskalerar det långsamt men säkert alltså. Tills hon är hysterisk. Inte fan kan man hålla sig undan henne. Men vi gör som så på dagarna istället när hon börjar skrika och vill till mig tar pappa med henne till ett annat rum helt enkelt och leker med henne där, tills hon blir lugn.

    Som nån skrev att bebisen lör sig vad sim funkar och kommer använda det emot än senare för att få viljor igenom.. Det var väl det jag snubblade över, gör jag bra för henne att bryta ett mönster gör själv har jag inga problem med sömnlösa nätter, allt är ju så snabbt övergående.

    Ditt svar gav iaf en infallsvinkel och inspiration.
  • Anonym (Mama)
    sextiotalist skrev 2015-10-09 13:06:04 följande:

    Hahaha, min grabb samsov med mig i 5-6 år och inte bossar han över mig, de flesta jag känner har samsovit och våra barn är nu i tonåren och äldre, visst, inga kuvade barn, men bossar, inte en chans (även om grabben försöker ibland, som alla tonåringar). Men vi är tre indivdualister under samma tak, så det är ingen som bossar över någon annan


    Aa men det är ju inget fel med det så länge föräldrarna har en normal inställning till det. En gamal bekant kändes det som när man hörde henne prata med sin son, sov med honom mer som tröst för sig själv än för honom. Det kan väl lätt bli fel. Är det för barnet/ungarna så kan det ju inte bli fel!
  • Anonym (Mama)
    nevermind skrev 2015-10-09 14:26:34 följande:

    Du vill bara ha svar från de som håller med dig??


    Nä, jag ville ha alla möjliga svar! Jag var smått ironisk (vilket inte framkom) men som nedstående skriver, i vissa lägen är det självklart nice med positiva svar oavsett om dem är på min sida eller ej.
  • Anonym (Mama)
    CissiJissi skrev 2015-10-09 14:35:52 följande:

    Skönt med stöd ibland! Tror det var det som behövdes här. Känner själv att min instinkt som mamma till mitt barn är vad som gäller, om jag skulle gå emot mina instinkt för att lyssna på andra människors åsikter skulle jag ju inte alls göra mitt jobb... Tyckte du verkligen det var så konstigt av ts att bara behöva lite stöd? All kritik från alla när man är förälder är påfrestande, stöd är gott på vägen.


    Håller med dig!

    Ja, för det är jobbigt att lyssna på kritik eller komentarer om något bara du vet innerst inne, speciellt då när det är från folk i din närhet alltså nejnejnej. Jag är ganska känslig även om jag utåt kör min grej. Här på fl är det nog lite lättare att skärma sig från folk som svarar heelt från vettet. Jag menade det mer som ett skämtsamt sätt att jag gillar speciellt dem svar som håller med mig men samtidigt i denna frågan borde man inte heller tycka speciellt olika.
Svar på tråden "skämmer jag bort" min 5 månaders för att jag ger bröstet vid "minsta lilla" gnäll?! Och så detta med sovrutiner..