Min mamma har just dött. Min vän orkar inte med mig pga egen sorg.
En konstig situation har uppstått.
En nära vän förlorade en förälder för lite mer än ett år sen. Hen och jag pratade mycket om det och jag har försökt ställa upp så mycket jag kan.
Det har varit (och är) en svår process hen och hens familj.
Precis nyligen förlorade jag min egen mor väldigt hastigt. Och minst 30 år för tidigt.
Jag har befunnit mig som i en bubbla och har stort behov av att prata om det. Går hos kurator sedan tidigare och vi pratar om dödsfallet. Väntar även på besked ifrån läkare på vad som hände mamma.
Jag har inte så mycket vänner, men en vän som jag alltid kunnat prata med och som jag delat med mig av mina innersta tankar till är vännen ovan.
Vi har inte träffats sen min mamma avled.
Idag fick jag veta att hen medvetet tagit avstånd eftersom hen inte orkar höra om min sorg, då detta påminner om hens egen sorg för mycket.
Hen menar att jag är starkare psykiskt än hen och att hen skulle bryta ihop om vi pratar om det.
Givetvis så förstår jag min vän, men samtidigt känner jag sorg och skuld.
Som att det är mitt fel att mamma dog, och att jag nu ska straffas. Och att jag inte ska få prata om det.
Hen har haft psykiska problem tidigare. Liksom jag.
Jag äter antidepressiva senntidigare. Samt lugnande och sömntabletter.
Jag försöker tänka om det varit tvärtom.
Att min mamma dog först och hens förälder nu.
Om hen hade reagerat annorlunda då.
Jag känner att jag vill prata med min vän, och att jag trodde att hen om någon skulle förstå.
Som att det är en tävling om vem som mår sämst och vem som står sin förälder närmst.
Vi reagerar olika och visar vår sorg olika.
Men det är ingen tävling.
Jag trodde bara att vi skulle kunna stötta varandra.
Men givetvis vill ju inte jag komma med mina problem och förstöra hens värld.
Vad tycker ni att jag ska göra?
Känner mig så ensam och skuldbelagd.