Vad är viktigast för feminister?

Möjligen för en konspiratorisk lagd människa.

Inget av dina alternativ är viktigast för mig. För mig är det viktigaste att kunskap om feminism och vad det egentligen är sprids. Media lyfter det på ett otroligt dåligt sätt. Att det inte bara handlar om kvinnor, utan om båda könen.

Som sagt, en konspiratorisk lagd människa.

På vilket sätt handlar det om båda könen?

Min bild av feminister är att de anser att män är missgynnade, inte förtryckta. Kvinnor är däremot jätteförtryckta.

Därför kallar jag mig inte feminist, av ren respekt för att jag inte är kvinna och för att feminister ofta vill hålla oss män ute från feministen.

Men inte fan tror jag på könsroller för det.

Ja visst vore det härligt om man kunde dra en linje och säga att om man är feminist är man på det här sättet och på denna sidan av strecket, och annars är man det inte.

Din bild av feminism, som du skriver, det är DIN bild. Du menar att det är det som du hittills mött, fått erfarenhet utav och bildat din uppfattning. Men MIN bild är ju helt annorlunda? Har vi då olika erfarenheter? Både ja och nej.

För att bli väldigt personlig här: jag hamnade på en föreläsning där en genusvetare pratade om könsmönster och norm. Jag blev argare och argare. Hur fick människan bara stå och säga sånt här? Jag tog allt som en förbannad lögn och att det var en som ville provocera. MIN bild var att människan ville provocera, därför att de fakta som lades fram var så långt ifrån mina åsikter att jag kände mig attackerad. Jag hamnade i försvarsställning. Jag såg människan framför mig som en manshatare. Jag gick hem och där kunde historien varit slut. Men jag var så uppretad att jag bestämde mig för att sätta mig in i frågan. Man hittar alltid forskning som stöder ens egen teori, därför måste man se på personen som gör forskningen. Vem är det och vilken bakgrund?

Det jag fann förändrade mitt liv. Ibland saknar jag mitt gamla liv. Där jag var clueless och enkelspårig. Allt var svart och vitt. Så enkelt! Men så är det tyvärr inte. Och likväl som man inte kan säga att alla sd:are är rasister (de flesta är bara arga och clueless, hmm känner igen det där), att alla moderater är rika eller att alla långhåriga är på ett visst sätt, kan man inte heller säga att feminister är på ett särskilt sätt.

Det är ingen enkel fråga, och inga enkla svar ges. Jag studerade genus ur många olika perspektiv i ett år, innan jag förstod fullt ut. Jag kan inte kräva att någon ska bli lika insatt, men jag kan önska ett öppet sinne. Ett sinne som ser möjligheter.

Det är olika viktiga feministiska områden, i relation till deras uppmärksamhet som jag är intresserad av.

Konst med mensblod är väldigt viktigt:

lmgtfy.com/

 

 

Grejen är att feminism idag kan innebära precis vadsomhelst. Folk har svårt att hålla med varandra även inom feminismen.

Mansrollen kan ta sig extrema uttryck, som våldtäkt, men jag ser ingen poäng i att låta rörelsen styras av personer som t ex Fanny Åström som menar att hon inte avskyr alla män, men i nästa mening hävdar att alla män förtrycker alla kvinnor. Dessutom försvarar hon sitt manshat med att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp.

Ja här ger du ett tydligt exempel på vad media älskar, att lyfta de extrema. Fanny titulerar sig själv som radikalfeminist och kommunist. Och det är i mycket större mängd som den kommunistiska sidan kommer fram. Men jag skulle inte alls kalla Fanny för någon sorts ledare inom feminism. Hon visar tydligt den grenen inom feminism, och kanske är det inte så konstigt att radikalfeminister hörs, de är ju radikala liksom. Men de tillhör en så oroligt liten del av feminism. Men media lyfter det så att uppfattningen blir att det är allmänt.

Som när en förskola förbjöd pepparkaksgubbar för några år sedan. Det blev ett sådant ramaskri och världens rubriker. Folk var galna över att förskolor idag hittar på såna knäppa saker och de skulle minsann kämpa för att få ha kvar pepparkaksgubbar! Men det var en enda förskola. 84% av alla barn 1-5 år i Sverige går på förskola, men det var en enda som gjorde så här. Och alla förskolor fick skulden. Svart och vitt.

Men om du lyfter Pierre Bourdieu och hans forskning kring sociala strukturer, då snackar vi företrädare! Men folk ser bara barrikaderna, tyvärr. Svaret om genus (inte åsikter utan faktan) finns i antropologi. Även här hittar man såklart fakta utifrån sin egen teori (finns alltid forskning som stöder ens egen teori), men genom att lära sig mer om forskarna, får man en bättre insyn. Och om du gärna vill ha en Fanny som förespråkare, ta då istället Fanny Ambjörnsson som exempel. Hon har inte en grund i politik, utan inom socialantropologi, alltså relaterat till forskning istället för åsikter.

Grejen är att de sansade feminister jag pratat med har hållt med Fanny.

Jag vill ställa en fråga. Anser du att det går att vara en jämställd man i dagens samhälle om man bara vill?

Vill och vill... Jag ser att män möter många problem på till exempel arbetsplatsen, men även fruar kan ställa till problem. Jag tror att män är bättre på att svara på den frågan, än vad kvinnor är. Men om jag frågar dig: anser du att det finns oöverkomliga hinder för män för att kunna vara jämställda och i så fall, vilka oöverkomliga hinder möter man?