Sambo blir less på mina gravidsymptom

Vill börja med att säga att jag tycker detta är pinsamt. Men såhär ligger det till..
Jag och min sambo har försökt skaffa barn i nästan 3 år, nu är jag gravid i V11. Fram tills för ett halvår sen var jag egen företagare och tjänade bra pengar, sen sålde jag och min partner firman och jag blev anställd som nånting helt annat i en annan bransch med rätt mycket mindre i lön. Nu har de sagt att jag måste gå ner i tid om jag ska vara kvar, vilket betyder ännu mindre lön. Jag har då räknat ut att det gynnar mig att bli arbetslös då både min a-kassa och mammapeng då kommer att baseras på fler månader av min mycket goda lön som jag hade i företaget. Summa summarum, jag kommer att få mer pengar som både arbetssökande och mammaledig om jag slutar nu, än att gå ner i tid på nya firman. Sagt och gjort, de sa upp mig och jag ska gå på arbetsförmedlingen på måndag. Jag tvivlar på att någon kommer vilja anställa en tjej som ska ha barn till våren, så jag räknar med a-kassa fram till mammaledigheten.
Så till mitt problem. Min sambo verkar inte tåla att jag ska (som han säger) vara "ledig" fram till jag ska föda och har börjat störa sig på olika saker.
I och med min graviditet måste jag up och kissa 2-3ggr/natt, detta har pågått sen typ v5 och hittills har han inte stört sig på att jag kliver upp och råkar väcka honom, för jag har ju varit tvungen att kliva upp ändå som honom på morgonen för att åka på jobbet. Men nu! När jag ska vara "ledig" så går det inte för sig längre att han vaknar när jag måste kliva upp och kissa. I natt fick jag skäll när jag kom tillbaka från toalettbesöket, han sa "-Alltså det här funkar inte att jag ska vakna på det här viset när jag ska upp och jobba, du ska ju i alla fall vara ledig imorgon!" Varpå jag försöker säga att jag inte kan rå för att jag måste kissa, att det är bådas graviditet och att han i alla fall slipper kliva upp! Han hintar typ med att jag ska börja sova på soffan för att han ska få sova. Då sa jag bara att men hur ska det bli när bebisen kommer då? Då kommer vi ju båda måsta vakna hela tiden säkert. Då svarade han bara att han självklart måste ha ett eget sovrum då eftersom han ska jobba och kan inte vara trött, medans jag ska vara ledig och måste därför ta både matning, blöjbyten och vyssning fram tills att han ska vara pappaledig. Men hur ska jag orka ta hand om ett barn hela dagen om jag kanske inte fått sova på natten? utan hjälp? Vad tycker ni om detta? Vad kan jag göra eller säga för att han ska förstå? Just ju känner jag mig som en hund som blir utkörd till soffan för att sova resten av graviditeten...
Han har inte heller hittills under graviditeten haft någon förståelse för att jag mått illa, är övertrött på kvällen och måste sova typ kl 20.00 osv. Han behandlar mig som att jag är icke gravid. Hjälp.