Jag undrar finns det någon annan med ungefär samma upplevelse som jag och min man och i så fäll hur mår n

Jag hade för lite fostervatten vilket gjorde att min son inte skulle kunna leva utanför magen och fick först valet i om jag ville ansöka till Socialstyrelsen för att avbryta graviditeten och sen ändrades det till att, jag kunde välja direkt att få hjälp eller vänta på att kroppen själv gjorde det till missfall. Så i mitt läge kallade de det för ett assisterat missfall. V20+3 födde jag vårt barn. Smärtan är obeskrivlig. Stundtals känns det som att hjärtat verkligen går i sönder i mig och det gör så ont att jag inte kan andas.

Just nu försöker jag avgöra om jag gör rätt i att ha en riktigt minnesstund för honom, men samtidigt kändes det så brutalt med att det skulle ske anonymt.

Förresten, fler har frågat mig om det här sliter på vår relation, hur upplever ni det med er partner?