Din sämsta julklapp! Fått el givit själv.

Förra året kom jag på på julafton att jag inte köpt något till min mamma. Hon ville så gärna ha en sak som jag helt glömt bort och inte kunde skaffa den dagen. Med brist på fantasi (och för jag kände mig tvungen att ge NÅGOT) fick hon disktrasor. Man riktigt såg hur hon pressade fram ett tack bakom den besvikna minen, haha. Kände mig  så dum men idag kan vi skratta åt det, var på Ullared för några månader sen och hon brast ur sig "kolla, fem kr, perfekt julklapp till mig!" och pekade på disktrasorna.

En julklapp som jag väl hade klarat livet utan var väl en nallebjörn som dansade som jag fick av min pappa efter han hade varit på semester. Då var jag 20 år. Jag gillar smycken men inte för grova, så när jag fick örhängen som såg ut som julgranskulorna i granen en jul så hoppade jag inte heller upp och ner precis.

Jag vill inte ha julklappar, paket till födelsedagar eller gåbortspresenter.

Jag vill inte att någon köper något att äta eller dricka, blommor eller en liten ljuslykta.

Jag vill ha en hand när jag behöver den.

Jag vill ha ett öra när jag behöver prata.

Jag vill ha någons tid när jag är i nöd.

Jag vill ha någons arm när jag är svag.

Jag är villig att ge detsamma istället för inslagna paket och blommor som slokar om 3 dagar.

Det är därför mina vänner fortfarande är mina vänner, 35 år eller mer sen vi lärde känna varann. Vi bär inga paket mellan varann. Vi byter inte pengar i form av "utvalda exklusiva varor".

Vi svarar när telefonen ringer, oavsett tid på dygnet. Vitröstar i sorg, stöttar i kris och gläds i lycka utan avund eller missunnsamhet. Vi dömer inte, ljuger inte, slätar inte över. smiter inte, sviker inte med skyr aldrig sanningen. Vi känner varandras svagheter och styrkor och just därför vågar vi, kan vi visa vår utsatthet och uselhet.

Men vi ger inga paket.

Förra året fick jag en diskborste och en disktrasa som det stod "Du är så söt när du diskar" på av min svärmor.

wtf liksom?

Inte jag, men lillbrorsan fick en bok i julklapp av mamma och pappa. Han var 8 år gammal och mer vild än tam. När han med besvikelse konstaterat vad paketet innehöll utbrast han: "va fan ska jag med en bok till, jag kan ju redan läsa". ha ha ha

Idag är han högutbildad och framgångsrik chef.

En gång firade jag jul med min ex-makens familj.Jag fick inte en enda julklapp ,när alla andra fick det.Kände mig värdelös och det tyckte dom nog ochså.Nu är vi skilda skönt att slippa den knäppa familjen.

Förra året fick jag en ost av min pappa. En röd liten rund sak. Min man fick två burkar med stenbitsrom, varav en var öppnad och äten ur. Det var jättekonstigt.

Förra julen samt i 40 års present fick jag tvättmedel och toapapper. Skitkul. Julklappen fick jag 0.15 natten mot juldagen oingslaget i en coop kasse, skitkul vetkligen. Detta av min egen pappa och hans fru.

Jag och sambon har ju fått en del konstigheter av hans släkt genom åren. Säger en hel del om hur konstiga dom faktiskt är...

1. Ett paket pepparkakor, en tetra glögg och ett litet paket russin/nötter. Alltihop färdigköpt i affären och invirat i tejp. (Bäst före på pepparkakorna och glöggen hade passerats dessutom)

2. Rosa hörselskydd i barnstorlek. Ämnat för en vuxen. (förklaring: "Oj jag såg inte... Ge dom till systerdottern då.")

3. Protestandborste. Ingen av oss har tandprotes. (förklaring: "Jaha. Trodde det var en vanlig tandborste i större stolek.")

4. En kam.

5. Hundmat. Vi har ingen hund. (Förklaring: "Oj trodde det var kattmat.")

6. En gratis väggkalender som delas ut till typ alla. Vi hade den således redan.

Lite snopen blir man väl när man öppnar det enda paketet från hans sida av släkten och får en tandborste. Eller en kam. Eller en påse kattmat... Men vi är ju vana, så vi förväntar oss inget annat heller. Däremot ger vi alltid fina och användbara saker tillbaka.

Jag fick det av en vuxen släkting när jag var runt 9 och släktingen hade på något sätt fått reda på att jag kissade i sängen. Den här släktingen gav ingen annan någon julklapp, bara gav mig paketet och fick mig att öppna det inför alla gäster som var hembjudna till oss.

Inte roligt, bara elakt, men släktingen skrattade gott. Vi har ingen kontakt med den personen längre, tack och lov.

[quote=76043289][quote-nick]Anonym (Lillejag) skrev 2015-11-24 23:18:38 följande:[/quote-nick]

Skulle kännas som en käftsmäll tycker jag. Bättre att låta bli helt istället.

[/

Jo bra pinsamt åka hem dagen efter med denna kasse genom hela stan, från bromma och 4 mil söder om Stockholm. Kan säga att jag firar inte jul med dom längre. Åker inte 4 mil enkel ser pappa sova igenom julen eller se på samma program sedan 87 typ på en volym som hörselskadad och hans fru som jämt har sin tunga deoression jämt vid jul och få en kasse tvättmedel och billigt toapapper oinslaget i samband med läggdax som just det, god jul. Jo känns ju så jävla kul att ni vetkligen tänkt till. Hade ni inget bättre att ge än att rota fram det ur ert eget spar förråd. Här springer man runt för att hitta nåt fint åt dom och har inte ens ork att ge det vid normal tid på julafton. Skämdes väl antagligen.

Jag fick aldrig några överdådiga julklappar som barn. Något år fick jag handla, och slå in mina julklappar själv (jag var nog 12 då). Men det värsta jag fått var en påse marmeladkulor och 20 kr av farmor. Det var inte allt för uppskattat. Speciellt inte med tanke på att kusinerna fick 200 kr var om jag inte minns fel :/

Jag var kanske sju-åtta år gammal och hade verkligen tänkt till. Eller ... ?

Mamma fick ett extremt skevt glasögonfodral som jag fixat ihop av en tygbit och textillim. (Mamsen tar på sig sina glasögon innan hon kliver ur sängen, tar inte av dem förrän hon släcker sänglampan för natten och har aldrig använt eller behövt ett glasögonfodral, men jag hade läst det i någon tips-och-trix-och-pyssel-tidning...)

Pappa fick en stickad slips. Bara räta maskor, i tjockt, klumpigt bomullsgarn, sned och ojämn och framför allt på tok för kort för att ens få runt halsen och knyta.

Ett par år senare hade jag sett på TV att man kunde gjuta egna ljus av överblivna ljusstumpar. Det jag möjligen missat var 1. att man kanske inte ska smälta de gamla ljusen i en vanlig kastrull på spisen, 2. att plastmuggar är bättre än dricksglas om man sedan vill få ut ljusen samt 3. att det hade varit listigt att knyta fast veken på en pinne i stället för att stå och hålla upp den för hand tills stearinet stelnat... Inga julklappsljus blev det, och både gryta och glas var minst sagt svårdiskade.

Nu i vuxen ålder pysslar jag fortfarande mycket och gärna, men betydligt mer genomtänkt och förberett.

Mitt ex är så pinsam när det kommer till julklappar och presenter.

Ett år gick han och köpte en svindyr skinnjacka, till sig själv och lämnade kvittot till sin mamma och sa:

-Den här kan du ge mig pengar för så får jag den i julklapp.

Till sin pappa, som redan då var över 70 köpte han jämnt dvd-filmer. Gubben tittade aldrig på film utan bara nyheter o trav. Men filmerna var action och Västern-filmer.....just såna som exet gillade så gissa varför han köpte dem. Han lånade ju alltid med sig dem hem.

Efter att vi separerat har han börjat göra likadant mot vår son. Ett år köpte han ett dataspel- deerhunter. Pojken var typ fem då och spelet var på tok för avancerat och pohken berättade för mig att pappa spelade och han fick titta på.

Nu är pojken i lägre tonåren och hade panik inför fars dag eftersom pappa mer eller mindre beordrat honom att köpa present. Pojken sparar sin veckopeng hos pappa till en dator men pappan säger att"egentligen är det ju hans pengar" det har hänt att pappan köpt present till sig själv "från sonen" och antingen tagit pengar från hans plånbok eller gjort avdrag på veckopengen.

När vi kevde ihop fick jag Dr Phils bok relationsakuten och dr phils bantningsbok.

Jag fick också en bärbar cd-spelare ( det var år 1999 typ) med nån slags anti-skak som var jättebra när man sprang......det var bara det att pga en knäskada fick jag inte springa alls...men han sprang.

Gissa vem som använde den?

När vi separerade ville han dessutom att jag gav tillbaka en hel del presenter, särskilt dem jag fått av hans mamma (som var mycket bra på att köpa presenter ) för han tyckte att sakerna inte tillhörde mig längre när vi nu gick i sär. De presenter han fått av mig eller min familj skulle HAN inte lämna tillbaka för de hade inget värde.