helenen skrev 2015-11-27 10:51:21 följande:
Jag var kanske sju-åtta år gammal och hade verkligen tänkt till. Eller ... ?
Mamma fick ett extremt skevt glasögonfodral som jag fixat ihop av en tygbit och textillim. (Mamsen tar på sig sina glasögon innan hon kliver ur sängen, tar inte av dem förrän hon släcker sänglampan för natten och har aldrig använt eller behövt ett glasögonfodral, men jag hade läst det i någon tips-och-trix-och-pyssel-tidning...)
Pappa fick en stickad slips. Bara räta maskor, i tjockt, klumpigt bomullsgarn, sned och ojämn och framför allt på tok för kort för att ens få runt halsen och knyta.
Ett par år senare hade jag sett på TV att man kunde gjuta egna ljus av överblivna ljusstumpar. Det jag möjligen missat var 1. att man kanske inte ska smälta de gamla ljusen i en vanlig kastrull på spisen, 2. att plastmuggar är bättre än dricksglas om man sedan vill få ut ljusen samt 3. att det hade varit listigt att knyta fast veken på en pinne i stället för att stå och hålla upp den för hand tills stearinet stelnat... Inga julklappsljus blev det, och både gryta och glas var minst sagt svårdiskade.
Nu i vuxen ålder pysslar jag fortfarande mycket och gärna, men betydligt mer genomtänkt och förberett.
Gast det där tycker jag bara är charmiga presenter att få av barn.. Skitsamma om man behöver det liksom det är nåt dom gjort... Eller vad som helst som dom valt själva.... Dom har ju valt nåt dom verkligen tycker om.... Sånt blir jag glad av.. Likadant från vuxen om man märker att det finns en tanke bakom spelar det inte sån stor roll om jag behöver det eller inte.. Jag uppskattar det ändå men jag kanske aldrig använder det... Däremot är det trist när man märker att man köpt första nästa grej... Då kan man lika gärna sluta byta tycker jag
