Känner du någon, eller är du kanske själv lindrigt utvecklingsstörd?
Berätta gärna lite om hur personen funkar och hur det är att prata med den. Hur pass mycket hjälp behöver personen osv? Går det att ha ett förhållande med den om den andra personen är normal?
Är det läxor eller gäller det dig själv?
Jag har en nära vän som har en lindrig utvecklingsstörning. Hon har mått väldigt dåligt över det i perioder, och hon känner sig ofta utanför och lite mindre värd än andra. Jag försöker peppa henne, för hon är en av de finaste människor jag någonsin mött. Hon är så otroligt godhjärtad, så fin och snäll, det finns inget ont i henne någonstans. Enda som märks är att hon ibland är lite naiv och låter folk köra över henne tyvärr. Hon har man och barn och är en helt fantastisk mamma! Jag är glad över att ha henne som min vän! Vi har väldigt kul tillsammans. Vi lärde känna varandra då vi har barn i samma ålder och jag hade faktiskt inte en aning om att hon hade en utvecklingsstörning innan hon talade om det för mig.
Den första tjejens sambo är lite som henne, den andras är "normal" och min pojkvän är som mig; högintelligent men dum i huvudet socialt.
Min bror har en lindrig utvecklingsstörning, mina föräldrar ville absolut att han skulle gå i en vanlig skola, så han hann bli elva år innan skolan sa stopp, då kunde han inte ens bokstäverna eller räkna enkla tal som 3+1. Då han började särskolan lärde han sig mycket väldigt snabbt. Idag bor han själv, han har boendestöd fem dagar i veckan ch daglig verksamhet. Han dejtar just nu efter att han och hans tjej gjorde slut för ett år sedan, de var tillsammans i fem år.
Jag tror absolut att det hade varit bättre om han börjar särskola från början, men jag är bara tre år äldre och som barn hade jag såklart ingen koll så det jag sa till dig om hans skolgång är en blandning av vad jag minns och vad andra berättat för mig.
Jag tror inte det är så illa med min bror, han är ju inget kolli, han har vänner och intressen, kan åka kommunalt själv och sköter sin egen ekonomi (med viss hjälp)
Jag tror att det berodde på att han inte fick det stöd han behövde, han är dessutom dyslektiker. Idag läser och skriver han både på engelska och svenska, men stavar lite fel ibland bara. Det är säkert olika hur bra man hänger med i skolan som lindrigt utvecklingsstörd. Det gick ju bra för min bror då han väl kom till särskolan.