Plågat djur som barn

Jo han är psykiskt sjuk och förmodligen människor som dig som vet dessa saker och ändå har djur nära honom.

Därför att personen skäms mycket över det och även har empati. Tycker inte om att se döda djur, typ roadkills och så. Vet inte om det minner hen om dessa händelser (hände upprepade gångar med mer än ett djur) och att det väcker en känsla eller vad. Vet att personen på fleras sätt hade en lite jobbig uppväxt.

Dock har denna person gjort mycket annat senare i livet -stulit pengar från ett jobb, fått reella utbrott på sina barn (verbalt) osv.

Vet inte helt hur jag tänker om detta.

När jag va liten fick jag en hamster, jävla otur för hamstern kan jag säga och dåligt omdöme av mina föräldrar.

Minns inte hur gammal jag va.. mellan 4 och 6 år skulle jag gissa på.
Fy skam på mig, men jag fattade helt enkelt inte hur ömtåliga de är.

för övrigt har jag aldrig skadat ett djur efter det, då jag har varit äldre och mycket mer försiktig och förstående.
Jag har haft möss, råttor, kaniner, gerbiler, hund och katt. Möss och råttor är fortfarande favoriter av de mindre djuren, det är kul att se dem bygga bo, tvätta sig, välja mat att äta, dricka vatten och socialisera sig. Jag har inte haft möss och råttor blandade med varandra.*

Jag hade nog bett personen att dra åt helvete.

Även om det vore din fru/man som du har barn med?

Ja, även om det var min man. Har inga barn och skulle aldrig få för mig att skaffa några.

Men är en diagnos inte ens psykisk sjukdom/störning menar du?

Men är inte en diagnos en psykisk sjukdom/störning, menar du?

Vad är det annars?

Han har diagnosen Aspbergers.

Han är inte psykiskt sjuk som deprimerad, folkskygg etc etc

Jag är heller inte psykiskt sjuk

Ser stor skillnad på om det är något en person GÖR eller GJORDE som barn. Om jag skulle få reda på att min kille mördar djur nu skulle det vara värt att riva upp familjen för. Om han däremot berättade att han gjorde det som liten (vilket han säkert gjorde, han var en riktig snorunge tydligen) så skulle jag inte lämna honom. Det skulle vara synd att han varit sådan, men inte fan påverkar det mig att han gjorde något dylikt för 30 år sedan så länge han själv kommit till insikt att det var fel och slutade.

Barn har inte en fullt utvecklad känsla för empati. Någon med aspergers har också ofta svårare för empati och förstår inte alltid hur deras handlingar påverkar andra. Jag skulle förlåta den vännen om han verkligen inte hållt på med något dylikt sedan dess och har förstått hur fel det var.