• Linkken

    Någon som blivit nekad snitt? Hur gick det sen?

    Jag har hela graviditeten önskat ett planerat snitt och gått i samtal för det. Trodde verkligen det skulle gå bra bara jag stod på mig, men idag fick jag veta att om läkaren anser att det inte är medicinskt försvarbart kan h*n neka mig snitt. Jag har totalpanik nu, tio veckor kvar till bf. Så jag undrar, finns det någon som blivit nekad snitt och hur gjorde ni sedan i slutändan? Födde ni vaginalt, överklagade ni eller bytte ni sjukhus?
    Jag är så otroligt ledsen över det bemötande man får bara för att man önskar föda med kejsarsnitt...

  • Svar på tråden Någon som blivit nekad snitt? Hur gick det sen?
  • Linkken
    cissi82 skrev 2015-12-21 13:57:41 följande:

    Jag blev nekad snitt. Tog ett tag för mig att acceptera detta. Men efter ett tag var jag inställd på en vaginal förlossning.
    Men för min del var det andra faktorer som gjorde att det blev ett akut snitt.

    Vad är det för din del som gör att du vill ha snitt?
    Lycka till!


    Jag har förlossningsskräck och har redan i många år vetat att kejsarsnitt är det enda alternativet för mig. Det finns ingen del av mig som VILL föda vaginalt och jag mår väldigt dåligt bara av att tänka på det. Varför blev du nekad?
  • Linkken
    nevermind skrev 2015-12-21 20:31:39 följande:
    Har du inte fått prata med en specialist om det?
    Som jag skrev i trådststarten har jag gått i samtal för det, så jo.
    annasv1980 skrev 2015-12-21 20:56:55 följande:

    Helt sjukt. Kvinnan har rätt att känna sig trygg under förlossningen. Det är den viktigaste dagen i hennes liv. Hennes kropp och hennes barn. Är man inte trygg kan det gå dåligt bara på grund av det. Där jag gick fick man ks om man haft samtalen med förlossningsbarnmorska och förlossningsläkare och fått info om risker med ks så man kunde göra ett grundat ställningstagande. Jävla översittare till läkare ni träffat. Maktkåta. Sedan är det himla dåligt att man får besluten så sent. Bebisen mår inte bra av oro. Tillräckligt med orosmoment ändå i en graviditet. Stå på dig!


    Ja, det är väldigt märkligt enligt mig också. Och när de använder som argument att "amningen kan bli försenad"... Är det verkligen ett skäl till att tvingas föda vaginalt efter månader av oro och ångest? Finns ju massor med kvinnor som väljer att inte amma alls och nog blir det folk av deras barn också. Jag upplever att de säger nej bara av principsak och jag känner mig faktiskt väldigt dåligt bemött, kan inte begripa att man behandlar en människa med rädsla såhär. Men jag ska ännu träffa läkaren, får hoppas att det är en vettig människa. Jobbigt bara att jag då redan är i vecka 34, det är väldigt lite tid kvar att "tänka om" eller att söka sig till något annat sjukhus. Men att må såhär fram till förlossningen kan absolut inte vara bra för bebisen (eller för mig)!
  • Linkken
    Indiegirl skrev 2015-12-22 08:25:50 följande:

    Stå på dig.

    Läkaren tyckte att jag hade en första "drömförlossning" som bara tog 5 timmar från start men jag var livrädd och ville inte föda vaginalt igen. Tog många samtal och tårar men jag läste på och visste mina rättigheter, dvs att de inte kunde neka mig.

    Till slut fick jag mitt snitt.

    Läs på, var bestämd, hota med psykiska problem efteråt ( det gjorde jag, eftersom jag visste hur en vaginal förlossning påverkat mig) och lycka till!


    Tack så mycket! Jag har ju inget eget att gå efter då detta är mitt första barn och det använder de också emot mig. "Du vet ju inte hur det är att föda barn"... Och nej, det vet jag inte, det enda jag vet är att varje cell i min kropp säger att jag verkligen verkligen inte vill göra det. Jag har läst på väldigt mycket och vet att anknytningen till barnet och den psykiska hälsan kan bli lidande om man tvingas föda på ett sätt man inte själv är bekväm med, så jag får väl försöka använda det som argument. Är ändå hemskt orolig att de inte ska bevilja mig något snitt...
  • Linkken
    nevermind skrev 2015-12-22 09:29:33 följande:
    Jag trodde du gått i samtal för att få snitt beviljat, inte för din förlossningsrädsla.

    Byt läkare!
    Ahaa, tja samtalen var väl lite för båda, antar jag. Jag ville ha snitt och de ville att jag skulle ändra mig. Vi diskuterade risker och möjligheter och försökte ta reda på varifrån min rädsla kommer (finns ingen anledning till den, den bara finns där).
    Ännu inte träffat läkare så jag hoppas det ska bli bra då, men det verkar vara svårt på det sjukhus där jag ska föda, och för att hitta ett "bättre" sjukhus måste jag åka väldigt långt bort.
  • Linkken
    RockingSkåne skrev 2015-12-22 09:37:38 följande:

    Tur du inte var född för 100 år sedan!


    Jaa, fast om jag inte får ta dethär beslutet över min egen kropp, trots att den medicinska kunskapen finns, hade jag ju lika gärna kunnat vara det.
  • Linkken
    Indiegirl skrev 2015-12-22 16:31:46 följande:
    Förstår att du är orolig. Det var jag med.

    Men som sagt, de kan inte neka dig. Läs på om dina rättigheter som patient och beskriv noga hur det kan komma att påverka efteråt.

    Gråt! Massor!

    Hoppas det löser sig.

    Fattar inte varför de ska snåla med kejsarsnitt. Läkaren jag hade ( chefsläkare på Mölndal) sa att i vissa fall skär de sönder urinblåsan på kvinnan. Hur ofta händer det frågade jag? Han hade varit med om det en gång på 25 år..

    Skrämselpropaganda!

    Till slut ville han ta hand om min förlossning personligen, planerat och med alla läkemedel. Jag var orubblig i mitt beslut och det fattade han och till slut så kom en tid hem i brevlådan.
    Precis, skrämselpropaganda är ett bra ord! Jag kommer att stå på mig och nästa gång tar jag även med mig sambon, som är rejält upprörd över att jag inte får bestämma över min egen kropp. Jag ska kolla upp detdär med mina rättigheter som patient, kanske får jag mer självförtroende och vågar stå på mig bättre då.
  • Linkken
    Archandra skrev 2015-12-22 20:10:58 följande:
    Kejsarsnitt är sämre för både mor och barn. Modern återhämtar sig långsammare från förlossningen. Livmodern har ett ärr som i värsta fall kan spricka vid nästa graviditet. Permanent känselbortfall på magen eftersom nerver skärs av. Amningen kommer igång senare.
    Här räknas nu bara upp nackdelarna för mamman, och där anser jag fortfarande att en vuxen kvinna kan ta det beslutet själv. Ja, man kanske återhämtar sig långsammare, men även vid en vaginal förlossning med komplikationer kan det ta lång tid innan man återhämtat sig, om någonsin. Livmoderns ärr kan i värsta fall spricka, men det händer sällan och oftast bara om man föder fler än tre barn. Här är planen bara ett barn. Permanent känselbortfall tar jag hellre på magen än i underlivet. Amningen kommer också igång senare ifall man bli igångsatt eller vid akut snitt och vanligen kommer det igång alldeles fint efter någon dag också vid snitt. Så de argumenten är inte tillräckliga för mig.
    För barnet: andningssvårigheter vid födseln, som oftast försvinner det första dygnet. På sikt något ökad risk för astma och allergier, det ser jag som ett litet problem jämfört med syrebrist under förlossningen som kan leda till cp-skada eller andra livslånga komplikationer.
  • Linkken

    Cissi82 och MissHelene: Jag är nu i vecka 30 och ska träffa läkaren i vecka 34. Det känns väldigt sent, men de ville inte göra det tidigare. Återstår ju bara väldigt lite tid sedan att söka sig till ett annat sjukhus ifall de skulle neka. Jag har alltså inte fått ett absolut nej, bara en väldigt negativ barnmorska som förklarade att de väldigt sällan gör kejsarsnitt utan medicinsk indikation. Min förhoppning är nu bara att läkaren där ska vara en förstående och klok människa. Men det blir långa fyra veckor innan jag får någon klarhet i detta.

  • Linkken
    MissHelene skrev 2015-12-23 10:09:39 följande:
    Jag tror inte dom tar slutgiltiga beslut förns runt v.34. Jag fick också mitt beslut runt v. 34 vad jag kan dra mig till minnes. Dom lägger sista samtalet så pass sent pga att många faktiskt har ångrat sitt önskemål om anitt och dom vill låta alla få en chans till vaginal då d är det bästa alternativet som dom säger. Alla jag pratat med förutom min bm sa samma sak som dom sagt till dig men jag fick beviljat snitt då jag fortfarande höll fast vid det så sent in i graviditeten. Och jag har verkligen ingen god anledning som dom säger. Så ge inte upp! Du ska nog se att du också får det beviljat, håller tummarna för dig :)
    Tusen tack! Känns otroligt skönt att höra att det lyckats för andra, kanske kan det gå vägen för mig då också. :)
  • Linkken
    EllaAn skrev 2015-12-23 10:39:46 följande:
    Problemet enligt en vän dom jobbar som bm är att många kvinnor är så pålästa på alla håll och kanter idag och så otygga i att lita på sig själva att de TROR sig veta vad som är bäst för dem. Men hur ska de veta det när de aldrig fött barn tidigare? Hur kan de veta om ett förlopp som på förhand är omöjlig att veta för någon?

    Hon menar att mer stöd behövs sättas in för förlossningsrädsla kvinnor men att man måste vara restriktiv vid KS som vid varje operation då det är större risker. Det finns flera nackdelar för barnet vid KS än vid vaginal förlossning som man kan läsa på.

    Är du så otroligt rädd så borde du oavsett ha gått i aurora samtal TS! Nu när du är så nära inpå förlossningen så då tycker jag du får stå på dig in under sista för snitt för du känns ganska mentalt oförberedd för vaginal förlossning.

    Jag har också varit förlossningsrädd, i flera år. Herregud, till vilken nytta? Var ju en toppenupplevelse! Väntar barn igen nu och min största oro är att jag inte skulle få föda vaginalt igen eller att det skulle bli akutsnitt. De vänner jag har som måste förlösas med KS har alla varit ganska besvikna över upplevelsen. Varför oroa sig för något man på förhand inte har en aning om? Min förlossningsläkare sa "du är som gjord att föda barn" . Hade jag hört det för några år sedan hade jag gapskrattat och undrat vilka svampar hon knaprade. Men skillnaden är att hon kan det här, inte jag. Och vi måste börja förlita oss på de som kan det här bäst!
    Jaa, fast det handlar inte direkt om att jag inte litar på mig själv, säkert skulle jag klara av det. Men med den medicinska och kirurgiska kunskap som finns idag förstår jag inte varför det skulle vara absolut nödvändigt då det gör mig ängslig och ledsen.

    Jag är glad för din skull, att din förlossning gick så bra. Däremot håller jag inte riktigt med om att vi måste förlita oss på läkarna och barnmorskorna helt. Jag tror nog att vuxna människor som känner sig själva och sina kroppar bättre vet vad som är bäst för dem. Sedan har jag ju faktiskt gått i aurorasamtal, och det ledde inte till att jag ändrade mig. Har till och med läst forskning som visar på att det är vanligare att förlossningsrädda kvinnor ändrar sig och föder vaginalt om de INTE blivit tvingade till att gå i samtal, så något gör nog vården fel där då det gäller bemötandet av gravida kvinnor.
  • Linkken
    tobbe01 skrev 2015-12-24 00:17:17 följande:
    Men finns det sjukhus där man kan bestämma själv om man vill ha KS?
    Ifall det vore så enkelt hade jag väl inte startat denhär tråden, eller hur? Rätt onödiga kommentarer. Vi fattar att det kanske inte var vanligt för 30 år sedan med KS, men den medicinska kunskapen har ju framskridit sedan dess inom en hel massa områden, bland annat kejsarsnitt.
  • Linkken

    Denhär tråden spårade ju ur rätt ordentligt och jag har ingen lust att börja argumentera igen. Jag tänkte bara meddela för de som vill veta att jag idag blev beviljad mitt planerade snitt. Läkaren var mycket förstående och fick mig att känna mig väldigt väl till mods, så jag är verkligen otroligt nöjd nu och kan njuta av resten av min graviditet.

Svar på tråden Någon som blivit nekad snitt? Hur gick det sen?