40 år oskuld

Hett svar.

Mitt svar är att du är underbar.

Ursäkta att jag var lite krånglig! Frågan "varför" går in på känsliga och privata saker som går långt tillbaka. Jag gick på defensiven... men jag startade ju tråden, så jag ska ignorera det obekväma och förklara vad det handlar om eftersom ni tar tid för att svara (vilket jag är tacksam för).

Varför har jag inte haft sex? Jag har haft möjlighet med flera tjejer, och har gått så långt som till "tredje basen", men p.g.a att jag behöver tid på mig för att dels läsa av de rätta signalerna och sedan få mod nog att gå vidare, så har alla chanser runnit ut i sanden. Ett klassiskt exempel på blyghet inför att vara intim.

En släng av Aspergers (inte full diagnos) har jag faktiskt, som föreslogs ovan. Kombinera detta med en växande sexuell frustration, så har det blivit svårare att skapa någon form av relation med kvinnor. Det här med sex har blivit en så stor grej att det numera är i vägen.Ovanpå det så har jag har en kraftig sexdrift som började redan när jag 10-12.

Att köpa sex kanske skulle få det ur systemet, men jag har aldrig varit så desperat efter samlag att jag sticker in den i första bästa.

Nej, jag är normalstor (17 cm) och fullt normal i det området, däremot ganska liten i slakt tillstånd (inget jag har komplex över). Jag är lång och ser ganska bra ut - de flesta tror att jag är 25-30 år gammal. Däremot så har jag alltid varit ganska smal och har inte lika stora muskler som många män även om jag tränar, något som jag blev retad för en del när jag var yngre. Jag lät aldrig någon mobba mig, men det satte nog sina spår ändå.

Jag gissar att komplexet är övergripande.När man är intim beskådas och värderas allt. Vad händer sedan? Hur ser de på mig efteråt? Hur ska jag bete mig? Det var de tankar jag hade förr. Risken att bli ratad är kanske det absolut värsta.

Skönt att prata om detta. Så som ni målar upp det, så är bilden inte så himla hemsk. Låter inte som att det är en stor grej direkt. Det är vad man gör det till antar jag :)

Följden av rädsla för att vara intim och den uppblåsta bilden av sex har ju skapat det som är huvudproblemet för mig (och säkert många andra) nuförtiden, att avslappnat prata med en tjej jag är attraherad av och som visat lite intresse för mig.
Jag blir förbannat nervös, och stum som en planka när jag inte kommer på nåt vettigt att säga eller svara. Inte direkt attraktivt. Resultatet blir nu ofta att de skyggar undan efter bara några möten, antagligen för att de missförstår och tror jag inte är intresserad, eller kanske jag är ett creep. Oavsett vilket, så blir det fel.

Jag har många och långa roliga samtal med tjejer jag träffar då och då, och jag vet att jag är uppskattad för min förmåga att lyssna, förstå och prata om i stort sett vilket ämne som helst - men samtliga som jag träffar är under premissen att relation inte är möjligt (inte ett val jag gjort, det bara är så). Varför det är så vill jag inte gå in på - poängen är att när sex är uteslutet ur bilden, är det plötsligt så otroligt enkelt.

Hupp, det här blev nästan en novell :p Mycket material för en terapisession!

Tanken att "få det gjort" är frestande. Kanske en kontaktannons är vägen att gå... att öppet förfråga om någon vill vara med och förändra ens liv. Förutom att det skulle ge mig nåt, så tror jag att jag har mycket att ge tillbaka om jag bara fick chansen.

Jag uppskattar dialogen vi haft. Era tankar och förslag är värda mycket.

Antagligen vanligare än du tror. De flesta går inte omkring och skyltar med det eller är villiga att erkänna det öppet.
Om något är ovanligt så är det väl att skriva om det på ett öppet nationellt forum skulle jag gissa - precis som med sex, så är det första gången som är utmaningen.

Oskulder är ju bara det tills dom inte är det - någon gång har alla varit det - och de flesta är förhoppningsvis modigare efter att de klivit över tröskeln, antar jag. Om inte, så är det förstås inget roligt i längden.

Du har en poäng - om man är undergiven - dvs osäker, feg, mesig, etc, och låter andra diktera vad man gör - så ger det inte direkt ett bra intryck. Självförtroende och förmågan att agera utan att tveka är ju otvivelaktigt bland det mest attraktiva hos män för de flesta.
Däremot vet jag att vara försiktig eller passiv i början inte är avtändande i sig självt - så länge man inte är det mot henne för länge dvs. Av erfarenhet vid flera tillfällen vet jag tyvärr att om man bara tvekar EN gång och backar lite (även om man vill) när hon väl ger signaler och inviter, så är det totalt kört. En andra chans ges ofta inte, eftersom tålamodet brister, eller att tveksamheten misstas för brist på intresse. Speciellt om man inte öppet pratar om det.

Själv tänker jag så här... när man väl tar steget och all nyfikenhet och kunskap man gått och samlat på under alla år blossar ut, hur roligt kan inte det vara för en partner! En vuxen, mogen och normalintelligent man i min ålder bör veta 10 ggr mer om riktigt sex (inte porr), kvinnor och hur han tillfredställer dem, än vad han gör när han är en yngling. I brist på ödmjukhet så anser jag att jag gör det iaf, och har svårt att tro (även om jag vill) att jag är ensam om det.

Göteborg. Om du är i området och inte trollar, så skicka ett meddelande till mig och berätta mer. Är det intressant så säger jag ett ord som du skriver på en lapp och håller framför dig när du tar du ett foto (påklätt, bara visa att du är en kvinna), så gör jag samma sak för att bekräfta att det är seriöst. Sedan kan vi prata vidare.

Man kan inte vara nog försiktig - folk som jävlas över internet är för vanligt för att lita på vem som helst. Jag skulle personligen inte bry mig särskilt mycket om mitt ansikte spriddes över hela Facebook eftersom jag inte skäms för det här, men det betyder inte att jag har lust att roa andra på min bekostnad. Info för de som eventuellt kommer på tanken ;)

En perfekt inställning tycker jag. Faktum är att eftersom jag vet hur spänt och ovant det är i början för de flesta, så kan man inte räkna med första gången är den bästa. Kanske den mest upphetsande, men troligen inte speciellt långvarig eller bekväm, om man ens hinner börja (woops). Men men, finns viljan så kan man ju försöka igen en kvart senare ;)
Att ha höga förväntningar på partnern när man inte har praktisk erfarenhet själv är ganska orimligt, även om de har mer erfarenhet. "It Takes Two to Tango."

Det där lade du upp på ett roligt sätt :) Men iaf, jag ser vad du menar.

Jag undrar, var det en lång process för dig med personen i fråga, eller bestämde du dig vid ett tillfälle att det fick bära eller brista? Framförallt, hur kändes det i det ögonblicket då du visste att du skulle gå vidare?

Hoppas du inte tar för illa upp för att jag frågar, men penetrerade du henne alls? Min idé (och de flesta andras) om att förlora oskuld är att genomföra sex, kuk i fitta. Det är ju det mest intima som kan hända mellan två. När en tjej accepterar en, även när hon inte får orgasm av det.

Oavsett, jag uppskattar din öppenhet. Jag förstår mycket väl hur det är när man befinner sig i det läget och vill inget hellre än att släppa taget och köra på, samtidigt som kroppen vägrar att lyda.

Jag misstänker att det kan vara en sexuell störning. Att ha överdriven respekt för kvinnor, när de egentligen bara vill att man närmar sig, smeker och berör utan att vara rädd för att de tar illa upp eller säger nej.

Är inte längre oskuld.

Jag lyckades äntligen hitta en tjej som jag förstod och som förstod mig. Redan innan jag hade sett en bild visste jag att jag ville träffa henne.

Det tog 4 månaders övning via dejtingsajter för att bli bättre på att nå ut till tjejer, en del misslyckanden, och en massa självransakan för att förstå vad jag själv ville och sökte och hur jag bäst skulle presentera det.

Vår första dejt varade i nästan 3 dagar, och vi lämnade knappt sängen eller soffan alls. Allt var inte perfekt förstås, men är man lite uppmärksam och tålamodig, så blir det bättre. Och att kommunicera. Erkänna att man är nervös, om nåt känns bra eller fel, osv. Det var superhärligt.

Ge inte upp ni som fortfarande försöker. Och det viktigaste... sänk kraven och sök någon jämlik, och chansa - om man inte försöker, så händer det inget... det ÄR värre att aldrig ta risken än att misslyckas.

Och för killar; penetrering är skönt och en viktig del, men fokusera inte bara på det. Det är mer viktigt att vänja sig vid beröring, dialog och att se varandra. Sedan blir det lättare att slappna av, och sexet blir därmed bättre.

När jag säger sänk kraven, så menar jag: ingen är perfekt.

Tack för era upplyftande kommentarer :)

I sanningen, det som var mest avgörande var nog att vi båda kände oss trygga, var helt öppna och att hon var modig nog att ge en signal som inte gick att missa.

Sedan var det bara för mig att tänka "det jag inte haft, kan jag inte förlora", och sedan fokusera på känslan här och nu, utan tankar på att prestera. Nerver och ångest fick helt enkelt ställa sig åt sidan, för det var dags för mig att ta över kontrollen. Vilket inte var så svårt när väl alla hormoner slog på gasen.

Första gången är det bästa som hänt för en, men det är absolut inte bra sex egentligen, och det är viktigt att båda förstår det och visar lite hänsyn och tålamod.

När vi hade sex så sa jag att jag var oskuld, och hon blev överraskad. "Det trodde jag inte att du var"