varför hittar inte jag kärleken?

Exakt vad är problemet?
- Blir du intresserad av vissa killar, men som sedan inte intresserar sig för dig trots dina förtjänster?
- Hittar du ingen att bli kär i?
- Stöter bara fel killar på dig?
- Stöter ingen kille på dig?

...och vad gör du för att försöka träffa en kille?
- Viftar du med bankboken?
- Dejtar du via nätet?
- Publicerar du en duckface i timman på sociala medier?

Bra! Då har vi lite mer på fötterna

Du frågade initialt vad du gjorde för fel, och i ditt svar säger du att "För det första har jag svårt att hitta någon som jag tycker om", så jag tycker vi ska ta den biten först. Jag ställer ett antal retoriska frågor som du inte behöver svara på, mer än för dig själv.

Varför har du svårt att hitta killar som du känner för?
 - Letar du på rätt ställe?
 - Letar du på rätt sätt?
 - - Vad tänder du på?
 - - Vad uppskattar du (eller inte) i det långa loppet?
 - Vad tycker du om dig själv?
 - Vad har dina ex haft gemensamt som du gillar/ogillar.
 
I övrigt:
- Att du inte lägger ut bilder på dig själv kan vara ett tecken i rätt riktning. Ett överdrivet bekräftelsebehov är aldrig bra och tyder på att man måste jobba ordentligt med sig själv.
- Att se bra ut är väldigt subjektivt. Har ju ingen aning om hur du ser ut, men jag vet att det är få snygga killar som har feta rökande tjejer. Vill man ha en snygg kille (som kan välja och vraka) så ska man som tjej vara kurvig (men inte tjock) kort (jämfört med killen man vill ha) välvårdad och sund (träna lite och vara rökfri). För mycket smink, naglar och smycken attraherar sällan "bra" killar. Detta är vad jag kan se hos mig själv och bland mina vänner bara, så det är ingen vetenskap.

Du verkar vara en sund och bra tjej rakt igenom. Kanske är det bara så att många av killarna i din ålder är för omogna. Lägg på 5 - 10 år kanske? Engagera dig där det rimligen finns killar som har annat än brudar och bärs i fokus.

Själv tycker jag att nätet är skitbra. Du kan på direkten (i mitt fall då) utesluta dem som vill ha barn, som rökar, som bryr sig om gud, stjärnornas positioner eller helande kristaller, och hitta dem som istället kanske delar några av mina intressen eller värderingar. På krogen kan man ju knappast checka av allt det där, så det blir lätt bara engångsligg även om det finns attraktion. 

Jag känner likadant som dig TS. Är i liknande sits, mitt uppe i universitetsstudier som tar mycket tid och tränar om kvällarna. Jag är rätt så social av mig men jag är inte speciellt intresserad av att gå på krogen och dricka en massa alkohol vilket gör att man inte träffar speciellt många nya personer. Framförallt gillar jag inte krogen för folk blir odrägliga och man kan inte ha en vettig konversation med någon tjej alls och om man lyckas hitta någon som är tillräckligt nykter för det så har man konversationen med henne plus hennes vänner som hon inte kan vara utan.

Ska man vidga sin umgängeskrets för att träffa nya personer så får man ju självklart engagera sig på något sätt men det känns ofta lite lustigt att gå själv till nya ställen. Gör man det så får man i stort sett aldrig träffa en tjej själv (ex. på café, biblioteket) eftersom hon ofta är tillsammans med någon vän.

Jag tänker även på dig TS, jag funderar på ställen man kan gå till där det inte blir krystat för att man pratar med en ny person (gäller både killar och tjejer)? Vet inte hur många gånger man har faktiskt försökt ta kontakt men oftast får man någon blick från tjejer som tycker man är creepy eller något för att man säger hej och börjar prata med dem.

Korta frågan, vart kan man börja prata med killar/tjejer utan att man blir sedd som någon form av stalker?

Jag går också till barer men då gör man ju det i sällskap och alla är där med sina sällskap så då blir det inte att man pratar med andra personer. Det är även precis som du säger, folk är uppe i sitt eget och då vill man ju inte störa heller när man är på olika ställen. Det är ju inte lätt om man är blyg heller, jag är inte heller så mycket framåt men försöker strunta i det och bara köra på!

Har du några tankar om vart man skulle kunna vända sig för att vidga umgängeskretsen eller där det är okej att börja prata med andra människor som man inte känner utan att det blir krystat?

Har funderat men inte kommit fram till några klockrena ställen. Jag tänker mig typ café och men då är det samma grej. Däremot om man skulle få upp ögonen för en barista eller liknande så skulle man ju kunna gå dit ofta, vid samma tider, så blir det inte så krystat om man börjar prata med henne på samma sätt som en tjej som sitter ensam.

Har nyligen börjat träna på gym och ska göra det regelbundet, där kanske det är okej om man ofta träffar på en tjej och att man får lite blickar? Vet att vissa bara vill träna så det är ju inget man gör på direkten men kanske prata när man råkar springa på henne när man kommer in/ska lämna gymmet?

Jag har också träffat tjejer främst genom vänner men här som jag bor nu umgås jag inte med så många vilket minskar urvalet ganska rejält. Läsa en kurs känns som en vettig grej men jag läser redan på ett väldigt tidskrävande program så det känns inte som något vettigt val i dagsläget tyvärr.

Hur gör du med din blyghet när du börjar prata med nya människor? Jag ska ju inte flasha med att jag är bra på att ta kontakt med tjejer man inte känner men jag tänker ofta att jag får ju inte veta vad som händer om jag åtminstone inte försöker vilket motiverar mig till att försöka!

Det ligger något i det du säger om gymmet, kanske inte blir så kul att köra det passet som du säger, tar man det efter så är det ju minst någon dag tills man ses igen.

Har killen varit iväg så får du ge honom någon dag att komma hem och ta tag i andra saker, han kanske hör av sig? Annars kan ju du höra av dig till honom och se om han vill träffas? Allt detta beror såklart på hur det har varit tidigare när ni har träffats hur du borde gå tillväga, jag brukar säga att man alltid ska gå på magkänslan om det inte finns något bra logiskt svar på hur man ska göra.

Har han träffat dig (om du träffade han via nätet?) så borde det inte vara ditt utseende som är något fel på. Han kanske kände att det inte klickade, att du inte var hans typ? Man märker ju ganska bra hur det går när man är ensam med en annan person, är det mycket skratt och leenden (speciellt vid "sämre" skämt och dylikt) så är det en väldigt bra indikator på om man gillar varandra. Hur har det varit mellan er?

Du kan ju alltid vara väldigt rak och ärlig när du börjar träffa någon och säga att du vill ha raka puckar om allt och inget fånigt spel. Jag kör på full ärlighet så vill jag träffa någon så ringer jag utan att vänta några dagar eller så säger jag direkt att jag inte är intresserad av att träffas mer. Det känns egentligen som det allra bästa alternativet, vill jag inte träffa någon mer så slösar jag ju annars både min och hennes tid helt i onödan och hon kanske får en helt annan bild av vart vi är på väg så det är bäst för båda parter.

Vad kul att magkänslan säger det känns bra, enligt mig är den allt man ska gå på!

Som han beter sig verkar han gilla dig men samtidigt måste jag säga det känns konstigt om han blir mer off när han inte är med dig. Har du frågat honom om varför? Det kan ju vara så att han dejtar fler tjejer (vet du inte vill höra detta men det går inte utesluta), speciellt om ni inte har satt någon etikett på er två än. Det är också ett alternativ att han har svårt att säga nej till att träffas eller att han säger ja och tar det bara ibland för att ni har sex och att han inte tänker sig att det ska leda till något mer? Överväg att skippa sex och bara träffas, kanske mysa men låta det ta stopp och se hur han reagerar men jag vill ändå slå ett slag för att fråga honom rätt ut! Säg till han att du gillar honom och att du är intresserad av mer än sporadiska träffar och sex. Fråga honom helt enkelt om han är intresserad av något mer eller inte för bara han har svaret och i värsta fall får du veta att han inte vill ha mer så kan du agera därefter, behålla som kk eller dumpa honom vad du känner är bäst.

Att du är ärlig och säger så till honom är bara bra tycker jag! Däremot om du får känslan att han inte är lika ärlig tillbaka som du ber han vara känns också lustigt om han nu skulle vara intresserad av mer. Det känns ju fel att tvinga fram något svar från honom men hans personlighet kanske gör att du måste vara väldigt rak för att få svar på dina frågor eller att han har svårt att ta för sig/vara öppen med dig om saker.

Du får helt enkelt ta dig en funderare om du ska fråga honom med risken för att han kanske säger att han inte vill ha mer men då får du åtminstone något svar och behöver inte gå omkring och hoppas.

Skriv om du har mer funderingar! Detta är åtminstone mina tankar från mitt perspektiv som kille men hoppas något kanske hjälper dig. Skulle vara kul att få veta hur det går oavsett!

Det känns ju som att om han har tid att sitta på facebook så har han ju definitivt tid att skriva till dig, han måste ju inte heller skriva i flera timmar utan bara bestämma en tid ni ska ses igen? Det är ju bra om det inte är han som är på om sex men frågan är ju då om han går in för det om du håller tillbaka lite?

Åtminstone för mig så är det så att om jag vill prata med någon så gör jag det. Hur mycket jag än har att göra om dagarna finns det alltid tid för den personen jag gillar så jag köper inte snacket om att han är så upptagen hela tiden, speciellt inte om han är inne på facebook. Han har ju alla möjligheter i världen att höra av sig till dig på kvällen? Eller när han nu är ledig från jobbet/skola/hans sysselsättning om dagarna. Eventuellt går det ställa frågan om han träffar någon annan samtidigt och därför har mindre tid för dig?

Det låter även konstigt att han är sådan om du har berättat hur du känner sedan tidigare och att du vill han ska vara ärlig. Jag vet att du inte vill vara jobbig och fråga hela tiden men får du inte riktiga svar på sakerna så kommer ju inte ångesten att gå ner speciellt mycket. En dag kommer man ju till gränsen att man inte orkar med ångesten och då får du helt enkelt ställa honom mot väggen och näst intill kräva svar och vara på honom ännu mer.  

Hur länge har ni träffats? Det låter som att ni träffats ett tag och i så fall tror jag det bästa tror jag är att få veta om det är på väg att bli något seriöst mellan er eller inte för ni kan ju inte hålla på så här i all evighet (om ni inte blir kk). Eftersom du verkar vilja ta det längre så måste du ta upp det hela och få veta vad han tänker och känner om det är på väg mot ett förhållande eller inte.

Jag är ingen dejtingexpert alls. Träffade min man när jag var 20 år. Jag känner igen mig själv i det du skriver om dina värderingar och såhär i efterhand har jag många gånger tänkt att både jag och maken hade ren tur som råkade hitta varandra så tidigt. Vi var egentligen båda "för unga" för att ha så "mogna" förväntningar på ett förhållande.

Det här med att vara rak och tydlig tex var inte alls önskvärt hos de killar jag träffat innan...

Det var någon som skrev att du kanske ska leta efter äldre killar. Chansen är väl större då kan jag tro att hitta någon som vill ha ett stadigt seriöst förhållande?

Annars kan du få bli min svärgeska Min lillebror söker också men hittar bara brudar som är för flamsiga och ingen som är stabil nog att bygga seriöst förhållande med. Han är iof säkert för gammal för dig.

TS, jag tycker du verkar vara en jättegullig och fin tjej!

Spel kan man hålla på med i max en månad. Om man onte har en relation då så är det uppenbarligen inte något som stämmer.

Ett lyxproblem för dig är att du är så ung men redan färdigutbildad. Universiteten är verkligen en fantastisk plats att hitta en blivande partner. Skulle råda dig att ta rygg på någon väninna som fortfarande är i den svängen.

Att träffa partner via bekanta är ett annat bra sätt. Mycket för att du då får mycket information innan relationen och minskar risken för att bli negativt överraskad.