springa skrev 2016-01-09 18:27:04 följande:
Ja, missfallet räknades som senaste mens eftersom jag inte hann få någon mens mellan så antar det var äl veckan efter. Hade bf ganska exakt en månad efter bf jag hade graviditeten innan också. Var iofsig tidigt gravid då, kanske v.5-6 och blödde bara i någon vecka. Är ju på dag 20 nu av blödningar.
Jag tänker också på det men har hittat något slags lugn nu.
Kommer ju köra på så snabbt det bara slutat blöda. Eller blöda och blöda..är mer röda flytningar nu. Tror inte att det blir 4-6 veckor till som doktorn trodde. Kroppen känns som den snart gjort sig av med det. Men kan ju ha fel, kan ju börja igen.
Sen har jag inte förstått om mensen kommer vara första steget till en normal cykel eller om man får äl nu efter det slutat blöda? Är kanske olika för alla.
Jag tänker att jag blir gravid när det är meningen men har ändå räknat med att det borde ha hänt i mitten/slutet av februari. Isåfall blir det en slutet på oktober/början på november bebis, vilket känns sjukt långt efter den beräknade juli bebisen vi hade. Skulle ju ändå varit i v.13-14 nu så är ju logiskt när man tänker på det.
Jag är ju trots allt ett kontrollfreak, antar det är därför jag planerar fast jag egentligen inte gör det. Är en sådan som tänker ut allt innan och måste ha stenkoll på allt. Är både på gott och ont det där.
Har snart gått en hel månad sen mitt MA vilket också känns sjukt att tiden gått så fort.
Det jag känner är drygast nu är folk som vet om att det hänt och jag inte träffat än. Vill liksom inte att folk ska fråga något eller nämna det överhuvudtaget.
Vi skulle ju åka på julfirande samma dag jag börja störtblöda så det blev att vi fick berätta det och vips visste typ halva min mans släkt om det..Hade föredragit att inte behöva träffa dem alls innan jag är gravid igen och är så långt gången att man kan berätta det men vår sån fyller år i mars så blir bara att bita ihop.
Kan väl hoppas folk har vett att inte ta upp sånt på kalas.
Det är säkert olika för alla, ibland kan man ju tydligen ha mens flera gånger efter ett missfall men ändå inte ha någon ÄL och vissa får ÄL med en gång. Det är ju det som är så frustrerande, det finns liksom inget facit på att såhär funkar det efter missfall, utan man får vänta och se.
Ja jag försöker också tänka så, man blir nog gravid igen när det är meningen. Och man kan ju faktiskt inte påverka eller bestämma/planera särskilt mycket när det gäller att "skaffa barn", man kan ha tur och bli gravid när man tänkt sig att bli det, eller så tar det tid. Och man kan få missfall och så blir inget som man tänkt sig. Är också sådan som vill planera och veta exakt när saker ska ske, men det har man ju verkligen fått uppleva att så funkar det inte med detta. Tyckte det var så perfekt att det skulle skilja nästan exakt två år mellan barnen men så blir det ju inte nu.
Förstår precis hur du menar, tänker likadant. Ska börja jobba i mars igen efter min mammaledighet med dottern vilket känns både tråkigt och lite tungt. Jag vet ju att folk kommer fråga "när är det dags för nästa då" . Hade allt gått bra skulle jag vara i vecka 18 då och glatt kunnat svara att det redan ligger en bebis i magen. Nu blir det ju inte så (även OM jag skulle blivit gravid tills dess så är det ju inte särskilt långt gånget och rädslan för missfall igen kommer vara stor) så vet redan nu att det kommer bli jobbigt med frågor, som folk i allmänhet tycker sig ha rätt att ställa om andras privatliv.
Vi hade bara berättat för min syster så det var väldigt skönt att inte behöva prata och berätta om missfallet med några andra, men förstår dig att det känns jobbigt om folk tar upp det igen. Hoppas verkligen dom har vett nog att låta bli, för man vill ju inget annat än att gå vidare.