Hej. Jag skriver i denna tråd också. Jag är 99% säker på att jag har MA. Får det bekräftar med VUL imorgon. Men jag fick precis lite rött på pappret efter toabesök.
Var på vul förra veckan där en enorm hinnsäck syntes, i v 7+3, men fostret var alldeles för litet. Ska tillbaka och se vad som har hänt imorgon. Jag hoppas ju, men tror inte det är goda nyheter.
Jag har fortfarande symptom. Jag har tex inte mått så illa tidigare men de senaste dagarna har jag verkligen mått SÅ illa. Brösten har aldrig gjort ont. På minussidan är att min morgontempratur har gått ner lite och "tyngden" i magen är borta.
Men det sista som lämnar människan är hoppet. Är det någon som har vart i liknande situation där det har slutat bra?
Om det är MA, vad händer då?
Hur gick de för dig idag springa?
Hej!
Det gick bra! Lillen hade växt från 2 mm till 8 mm på en vecka så doktorns beräkning stämde. Jag var ju så rädd att det hade stannat av eftersom mina symptom minskade. Är så lycklig nu och känner mig äntligen lite lugn.
Hjärtat slog även fint och man kunde tom se antydan till ögon och näsa.
Jag hoppas verkligen allt går väl för dig denna gången.
Såhär kan det ju inte få hålla på tänker jag. Det måste väl gå att få bort blodet på något sätt eller påverka det som bildar det i livmodern...
Tack!
Fast mensvärk kan ju vara växtvärk, det har jag också till och från och hade jättemycket precis i början.
Jag googlade lite igår, är det hematom du har? Om det är det så vad jag förstod så kan det gå bra ändå.
När har du fått dina mf vid de andra graviditeterna?
Jag önskar så att det går väl för dig denna gång!
Ja verkligen! :D
Ja, nu ska jag försöka slappna av. Tiggde mig till ett vul till om 2 veckor..runt tiden jag fått Ma sist..annars kommer jag bara gå och noja just då.
Hoppas allt är bra ändå! Jag fick ju några små klumpar i slutet på v.5 och trodde det var kört men det gick bra ändå.
Lycka till imorgon!
Inget hjärta . Men allt blod borta . Så ännu ett missfall. 7 de nu på rad
Hej!
Efter lite drama och bråk med sjukvården såg jag till att 1) jag fick undersökning av läkare på sjukhus och konstaterat MA IDAG istället för nästa tisdag. 2) Fick bokat en skrapning imorgon istället för nästa tisdag eller Cytotec hemma om 2 veckor.
Jag förstår vad de menar när de säger att "em måste vara frisk för att kunna vara sjuk" för hade jag inte sagt till och vägrat ta de sena tiderna hade ju mitt missfall vart i vecka 13 istället för nu, precis v.9. Det är ju skillnad! Inte bara för kroppen men även för psyket. Sjukt.
Iallafall, jag ska skrapas imorgon bitti (fredag) eftersom man inte får ta cytotec hemma på en helg då inte KK har öppet. Jag har fått proceduren förklaras för mig, och det låter ju enkelt, men ingen har sagt hur det är efteråt. Någon här som har gjort en skrapning som vill berätta?
Målet är ju att kunna få ägglossning och börja om så snart som möjligt.
Slutade blöda för en vecka sedan, tre veckor efter skrapningen. gick fyra dagar sen började det komma lite blod igen. Jahap, och igår kom det rätt så mycket en timme så trodde att nu kommer mensen, men sen inget mer än lite gammalt blod på pappret. Fattar inget, vad håller kroppen på med? Har ömma bröst också, vet inte villa hormoner som skulle göra det. Ägglossning ellee kommer mensen igång på riktigt snart? Lagom vilsen:/
Tredje gången gillt hoppas vi :D <333333
Hur går det för dig springa? Gjorde ni ett till VUL? Vore kul med lite glada nyheter här :)
Ja, det känns som det kommer gå vägen denna gång :)
Hoppas du får plus på stickan snart! Vi förtjänar alla lyckan och lyckas ska vi<3
Asså jag HATAR vad erfarenheten av att få ett MA har gjort med mig.
Jag kan fan inte slappna av. Idag är en av dagarna jag går runt och är rädd att bebisen i magen dött igen. Det är två veckor till jag ska och lyssna på hjärtat och det känns olidligt!
Jag kan liksom knappt glädjas över att vara gravid. Och vad är oddsen att det händer två gånger på raken?
Känns bortskämt att skriva så i denna grupp när jag vet hur gärna vissa av er som inte blivit gravida igen vill. Men jag vet inte var jag annars ska vända mig.
Är i v.12 nu och i den perioden där man mår ganska bra..spökveckorna..
Fick ett svagt men tydligt sträck i eftermiddag. Lite svagare sträck i morse. Så... Hoppas det sitter kvar. Med tanke på att de flesta missfall sker innan mens känns det ju dumt veta, men samtidigt skönt att kroppen inte hittar på alla symtom. Dock lite orolig för att det syns så tidigt, kanske fäst för snabbt och nått kommer bli fel? Äl+6/7 idag...
När jag gick på toa imorse hade jag massa bruna, tjocka flytningar som rann ut.
Tänkte nä nu räcker det! Ringde gynakuten och fick en tid. Och allt såg bra ut! Den var så stor den skulle och sprattlade runder. Har gått 12 fulla veckor imorgon och känner nog för första gången att detta kommer gå vägen.
Doktorn var så snäll och lugnande. Sa att allt såg ut precis som det skulle och att jag skulle försöka njuta nu. Var flytningarna kommer från kunde hon inte se, hon gissade på kärl i slidan som spruckit eftersom graviditeten var skyddad och där inte var något blod i livmodern.
Jag hoppas jag kan slappna av nu, mer än för stunden även om det skulle komma mer bruna flytningar.
Vilken resa man går igenom i längtan efter ett barn! Även de som inte blöder eller får missfall gör ju det. Och vi som blöder eller fått missfall går ju igenom en bergochdalbana emotionellt.
Första grav var jag nervös inför förlossningen. Nu känns det som det minsta problemet i världen. Största önskan är ju bara att få komma så långt.
Kärlek till er alla! Tack för ni finns att bolla med i dessa svaga ögonblick.
Äntligen!! Känns helt overkligt :D
Har inte vart inne på ett bra tag, tiden rusar iväg och jag har vart så trött det senaste. Tänkte uppdatera lite hur det går. Har mått illa till och från och som sagt väldigt trött men det har ändå rullat på. I fredags dock så vaknade jag och när jag satte mig upp kände jag att något rann ur mig. Tänkte FAN nu är det kört och och ja, det var blod. Det fortsatte hela förmiddagen, inte riktigt lika rikligt som mens men ändå att det både kom i bindan och rann ner i toalettstolen. Och så kom mensvärken smygandes och blev värre och värre.
Ringde gynmottgningen (utan större förhoppningar, tyckte inte dom var så hjälpsamma när jag fick MF sist, fick typ tjata och överdriva för att få komma och kolla om allt kommit ut) men fick prata med en väldigt empatisk kvinna denna gången som lugnade mig mycket och jag fick en tid direkt. Fick träffa en underbar läkare och gjorde ett VUL där vi såg en sprattlande pigg bebis. Hon kunde inte se varför det blödde men trodde att det var antingen för att moderkakan fortfarande ligger ganska långt ner eller att bebisens huvud hade skavt mot livmodertappen, den var nämligen där och buffade under VUL:et.
Blödde resten av fredagen, inget på lördagen och på söndagen kom det ut en del gammalt blod och bruna vidriga flytningar. Vi hade sedan innan ett privat ul inbokat igår och även där såg det bra ut, hon kunde inte se några spår av blödning någonstans.
Så än så länge är allt bra, går in i vecka 15 imorgon. Håller tummarna att det får bli er tur här snart!!
Beklagar du behövt gå igenom oron av att blöda. Jag blödde ju till och från tom v.15 och går in i v.24 imorgon. Men det var mest gammalt brunt blod. Upptäckte efter ett tag att jag hade växtvärk samtidigt så jag tror det var att kärl sprack när livmodern växer.
Tror det går bra för dig också! Finns så många orsaker till att man kan blöda och ofta är det ju ofarligt även om man läser om MF för jämnan.
Springa! Finns du kvar i tråden tro? Hur går det för dig isåfall, det kan ju inte vara så långt kvar för dig? :)
Åh härligt att höra att allt är bra :D då är det ju dags typ nu eller? Eller bebis kanske till och med redan har kommit? :)
Håller med om att det går otroligt snabbt och att den jobbiga tiden efter missfall känns långt bort, nu är vi redan i vecka 31, 32 imorgon.
Och håller också tummarna att alla här ska få sina efterlängtade plus!