Snart 44 och oskuld

Nej jag är aldrig ute, har aldrig varit på krogen. Är dessutom nykterist och det kanske uppfattas som trist. Men hon i Afrika tror jag ändå är seriös. Dessutom har jag inga pengar att dela med mig av. Jag är så gott som pank, finns inget kapital som back-up, lever på lönen endast.
Det är väl vad många kvinnor skulle kalla loser över mig, tyvärr. Har heller ingen bil. Jag är för gammal för sånt här egentligen, få yngre vill ha nån över 40.

Min mor fick mig väldigt sent, hon var nästan 48. Jag växte upp med henne och min far på en bondgård utanför Bollnäs. Min far gick bort 1998 och jag bodde kvar med min mor. Jag är delägare i fastigheten och hade aldrig någon längtan efter att flytta. Därför blev jag kvar. Nu är mor på äldreboende.

Som ung var jag väldigt skygg och mer eller mindre rädd för människor, särskilt tjejer. Stressade upp mycket om jag skulle prata med nån. Hade inga förutsättningar för ett förhållande. Tog aldrig hem nån flicka i tonåren heller, det kändes bara pinsamt. Vågade absolut inte stöta på nån eller fråga chans i tidigare år. Så att flytta kände jag panik inför. Hade heller inga pengar till lägenhet, det har jag inte nu heller. Det är synd att mina föräldrar aldrig blev farmor och farfar, men ingen sa nåt eller försökte puffa på mig i den riktningen på den tiden. Jag började i alla fall att masturbera i något sånär normal ålder, jag var 14.

Som inläggets rubrik lyder, blir 44 i början av februari och nej, jag har ingen att leva med. Är drabbad av en del medicinbiverkningar, bl a dystoni så man är väl inte direkt het. Mor är på väg att försvinna på äldreboendet, av demens och ålder. Å andra sidan är jag glad att jag inte har några barn att försörja eftersom jag är mer eller mindre konkursmässig. Har bara lönen att leva på, någon back up finns inte. Fanns förr men eftersom jag tjänar så lite och är till hälften sjukpensionär så har pengarna gått åt. Jag kanske träffar någon efter 50, eller senare...
Eller ska jag vara ärlig så har jag det ganska bra som singel också. Kanske rent av bättre.

Det gör ingenting. Ingen skada skedd. 
Jag fyller snart det magiska 44, den 4 i februari månad. Triss i fyror. Vad innebär det? Vad har framtiden i sitt sköte? En vacker kvinna? Ett välbetalt jobb jag inte har kompetens för? Eller fler gråa hårstrån och en plågsam resa mot de 50? Jaa, vad blir det? Jag vann i alla fall 2 000 kr i presentkort på Intersport av Bingolotto. Vad ska jag köpa? Hantlar? Löparskor? Lösvagina? Nej det här dom inte på Intersport, vad jag vet...

En annan aspekt är att kvinnor har mycket bättre sex än män. Vi är stora förlorare där. Såg 69 saker du vill veta om sex på TV3 och där sa nå japansk expert att kvinnans njutning under sex är ca 4 gånger mannens och att många män är frustrerade över detta.

Om import av kvinna så har jag inga pengar att dela med mig av. Är god för 800 spänn just nu men har fakturor på ca 6 000! Lön kommer men då försvinner den omedelbart eftersom jag bara tjänar 9 000 efter skatt. Plus 3 200 i sjukpension.

Nej jag vill eventuellt debutera med en atletisk kvinna, en riktig kalaspingla. Kanske blir det före 50, blir far vid 52 eller så, hinner aldrig få några barnbarn. Släkten dör ut.

Jag ska väl berätta mor gått bort. Det hände 27 januari. Begravning 19 februari i Bollnäs kyrka.

Det här med krogen har aldrig varit något för mig. Fylla, bråk, cigarettrök, man kan bli nedslagen, drogad. Har aldrig känt för att ta hem damer från krogen, det har aldrig varit aktuellt. Discotek var väl inte heller något jag besökte ofta. Tycker berusade människor bara är jobbiga. Och att komma hem berusad till mor och far var inte att tänka på. De drack inte heller, bortsett från att min far tog en kall öl efter ett pass i skogen ibland. Ingen av dem hade körkort så vi åkte buss eller cyklade till stan. Min far cyklade även vintertid. Han var inte rädd för halkan.

Jo jag känner igen mig, men jag har en bra kamrat eller vän jag känt sen 1980 och som jag fortfarande har kontakt med. Jag har dock ingen diagnos, är ej autistisk. Men problem har jag, även i kroppen. Lider av dystoni sedan 2012 och kronisk förstoppning sedan 2015. Jag avlider nog snart. Min mor avled 27 januari så nu är jag föräldralös och helt ensam i stora världen. Det finns väldigt få släktingat kvar, alla är på väg mot döden. Det verkar som om ingenting i vuxenlivet är min grej. Förhållanden, anställningar och karriär är mig helt främmande, eller i alla fall väldigt jobbiga saker.

Jag har utretts för Asperger inom psykiatrin i Region Gävleborg och resultatet blev att jag inte har någon diagnos, varken Asperger eller något annat. De ska väl veta.

Jag har utretts för Asperger inom psykiatrin i Region Gävleborg och resultatet blev att jag inte har någon diagnos, varken Asperger eller något annat. De ska väl veta.

Men å andra sidan vet jag inte om de här sakerna jag känner igen mig i kom fram i den rapport jag skrev som låg till grund för utredningen. Ska kanske komplettera om de kan göra en ny bedömning, det vet jag inte. För jag brukar säga att jag kommer från en annan planet, där man varken behöver arbeta eller inleda förhållanden. Det sistnämnda behöver man väl inte här heller, men arbeta är man väl tvungen till, annars blir det inga pengar. Det blir det inte ändå. I dag fredag kom min lön på 8 190 kronor. Hade fakturor på över 6 000, kvar just nu ca 1 500 som ska räcka i 3 veckor då 3 200 i sjukbidrag kommer. Ja man är verkligen välavlönad och kompetent med underkänd gymnasieexamen från 1991. Ja underkänd i den bemärkelsen att jag bara fick en 1:a i kärnämnet matematik, vilket man inte kan söka vidare utbildning på såvida man inte läser upp det till minst 3. Men det spelar ingen roll nu. Jag är för gammal för studier. Har inte motivationen till sånt heller. Skulle jag gå i pension nu skulle jag få 9 800 kr i månaden FÖRE skatt. Oj, det vore inte möjligt. Då vore det bara att hoppa från Renbron...

Är du man eller kvinna? Stor chans att du är man. Det är svårare för en man att få sex än för en kvinna beroende på att det är mindre ångestfyllt att penetrera än att penetreras. Jag får nog också vara oskuld. Åldern är redan ett hinder. 44 år utan sex. Skulle nog få panik om jag skulle komma i en situation där sex vore på gång.

Allt är tragiskt. Finns det ingen grupp på Facebook eller annan intresseorganisation för dem som är psykosocialt handikappade och inte ens kan ha ett förhållande? Man kanske skulle söka på nån sida för personer med funktionshinder, det finns såna sidor. Tror en heter www.handikappsex.se. 

Nu är jag 45 fyllda och läget är detsamma nu som när denna tråd skapades i början av 2016, men med skillnaden att jag inte bryr mig längre. Nu när jag bott ensam i över 1 år efter mors bortgång har jag upptäckt att jag trivs alldeles utmärkt utan förhållande, jag kan göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill. Ingen som kräver sexuella tjänster av en flera gånger i veckan, och ingen som ska ha pengar av en. Jag får kolla lite på sidor på nätet så att jag får se kvinnor på det sättet. Om jag känner för det. En bekant ska gifta sig i juli, jag är bjuden men vill inte åka 50 mil för att medverka vid vigseln som varar kanske 1 timme och sen nån fest. Nej jag är inte intresserad. 
Jag brukar säga så här: Är man inte intresserad av att gå ut och dansa och träffa folk på det sättet, är man nog inte heller i behov av något ytterligare så kallat trassel. Sen har jag kroniska sjukdomar som gör mig ointressant, bland annat dystoni, Kan inte hålla huvudet normalt, det dras åt sidan eller bakåt hela tiden, en sorts kramp. De säger att jag skulle ha en så kallad fritidskompis, nån som jag kan få hjälp av att komma ut på tider som inte boendestödet kan fixa, men jag är tveksam eftersom jag känner mig så otroligt handikappad om jag skulle ha en.