Fast du, det handlar ju inte om att man bara ska gå ner lite i vikt, det kan nog alla, utan det är att bli smal och fin som är det svåra. Går du ner till 80 är du ju knappast smal, utan fortfarande överviktig.
Det här med vägning. Jag vill ge mitt systems inställning till vägning, då det finns olika tankar om det där grundinställningen är att man skall väga sig en gång per vecka. I teorin är ju detta bra och skall fungera som en pepp, men egentligen är den helt idiotisk då den kan förgöra dig mentalt. Låt mig förklara varför.
Om du ställer dig på vågen 10 gånger på en dag kommer du med störta sannolikhet få variation mellan vad vågen visar under loppet under en hel dag. Vikten fluktuerar under loppen av dagen, vilket gör att om du endast har ett mättillfälle per vecka och du just då råkar ha mer vätska i kroppen eller något annat som påverkar, kan vågen visa på att det knappt skett någon viktnedgång alls under en veckas tid. Jag vet inte hur det är för dig, men mig skulle det krossa totalt och nästan få mig att ge upp och sätta mig och käka en kebabpizza med extra sås och Ben & Jerrys till dessert.
Det jag förespråkar är att man väger sig varje dag, företrädesvis på morgonen efter morgontoalett, med målet att vikten vid någon av de sju tillfällena skall visa att du gått ner mer än från din föregående veckas bästa resultat. Dvs, visade vågen vecka 1 att du på söndagen hade gått ner till 76,8kg ska du vid något tillfälle under vecka 2 väga mindre än just 76,8kg! Du kommer gå upp och ner i vikt under hela veckan, men det handlar om att jaga resultatet under hela veckan!
Jag ser nu att det kommer bli en hel avhandling i ämnet, skulle det varit bättre med en blogg?
Det beror väl ändå på hur lång man är? Skulle ge ett helt OK värde på BMI för min del (dvs. under 25).
Nej, det var någon annans post som jag svarade på. Jag gillar BMI, mest pga. att det funkar som du säger; ligger man över 25 (vilket jag gör nu) är det en signal att kolla upp sin situation med lite mer noggranna metoder. Jag gillar BMI för det är så lätt att räkna ut: vikten dividerat med (längden x längden) där längden uttrycks i meter, t.ex. 1,58 eller 1,78 eller hur lång man nu är. Har aldrig behövt bekymra mig om den nedre gränsen för BMI, någonsin.
Som exempel kan jag ta mig själv. Enligt BMI skulle jag ses som normalviktigt vid 63kg och underviktig vid 62kg. Det är helt sinnessjukt. Om jag skulle strunta i styrketräning, ligga på kaloriunderskott och löpa skulle jag kunna ligga på 75kg innan jag såg ut som en fullfjädrad anorektiker. Har varit på 78kg och det såg inte friskt ut utan några muskler. Därför vänder jag mig emot BMI i viss mening.
För resten, TS, så skulle det vara intressant (för dig) att ta fram ett måttband också., och räkna på din midja-höft-kvot (och tillhörande mått), för att se hur din övervikt, och senare normalvikt, är fördelad.
Bara en tanke.
Jag är oxå väldigt intresserad av att veta vad du ska äta! :)
Hej ts! Kan du skriva vad du äter ? Och tex hur många kcal allt innehåller? Jag har lite svårt att lita på förpackningarna där det står att tex 100 g jordnötssmör innehåller 650 kcal men på en annan står det något helt annat, är det trovärdigt eller är det en bluff?