Antidepressiva? NEJ TACK!
Hela det första inlägget är inget annat än ren bullshit! Jag har tagit medicin mot depression i elva år, och jag skulle knappast fungera utan den. Jag har dessutom ett stabilare humör sedan jag började med medicinen.
Inlägg från: Furienna
|
-
-
#111Om du kan kliva ner från dina höga hästar, så kanske du kan förstå att jag inte tar mina tabletter för att få "artificiell lycka". Jag tar dem för att ta mig genom min panikångest och kunna kliva upp ur sängen på morgonen. De har också hjälpt mig att sluta få de vredesutbrott, som jag fick hela tiden som tonåring. Varför ska du se ner på det, som bevisligen har fungerat för många?Anonym (Mia) skrev 2016-01-25 21:07:58 följande:Elva år är en extremt lång tid. Varför tar du inte tag i dina problem istället för att knapra tabletter som bara ger artificiell lycka?
-
#114Så konstigt då att jag bara har positiva erfarenheter av det. Kanske det är dags att du öppnar dina ögon lite?Anonym (TS) skrev 2016-01-26 21:08:57 följande:Bevisligen har de inte funkar för de flesta(om inte alla). Bevisligen är det placebo effekt de allra flesta känner (enligt läkemedelsbolagen själva). Bevisligen har dessa antidepressiva allvarliga biverkningar och när man väl medicinerat lång tid är det svårt att sluta med och risken för livslång medicinering är då hög. Bevisligen står somatiska tillstånd för stor del av ångest och depression. Järnbrist, d vitamin brist, sköldkörtelrubbningar är exempel på vanliga tillstånd som skapar både svår ångest och depression.
Detta är sanningen som psykiatrin sällan talar om. -
#123Jaha, så min kropp gjorde att jag kunde börja leva som vanligt igen? Och min kropp gjorde att mina utbrott försvann efter åratal av bekymmer med dem? Jo, tjena...Anonym (TS) skrev 2016-01-26 21:24:40 följande:Roligt dock att höra att du tycker att du mår bra. Tråkigt bara att du inte vet den riktiga orsaken, att det är din kropp som gjort det och inte pillerna :)
-
#124Du fick nog fel sorts medicin sist. Gå och tala med din läkare igen, så får du nog rätt sort för dig.Anonym (Calla) skrev 2016-01-26 21:42:27 följande:
Jag har under det senaste året varit med om att två läkare kört massiva övertalningskampanjer om att börja med antidepressiva. Dels en allmänläkare. Den känsla jag får när jag säger nej är att de inte vill hjälpa mig, som om jag inte vill ha hjälp. Jag vill bara inte ha mediciner. Har tagit antidepressiva innan och mådde inte bra. Biverkningarna var för jobbiga. Tycker synd om dem som inte har kraft att säga nej.
-
#129Detta hade ju varit skrattretande, om det inte hade varit så tragiskt. Du kan ju lika gärna säga att jag ska sluta ta min blodtrycksmedicin eller min diabetesmedicin, för det är ju bara att låta kroppen själv laga allt. Men så funkar det inte...Anonym (TS) skrev 2016-01-26 23:16:54 följande:Ja för det var väl din kropp som orsakade utbrotten och tankarna? Eller menar du att du hade dåliga andar, som psykiatrin i dåtiden hävdade att patienterna hade och låste in dem?
-
#130Calla har tydligen problem, men hon vill tydligen ha den hjälp som hon får. Jag har ingen aning om vilken medicin hon hade, men det finns olika sorter och ibland får man byta.Anonym (TS) skrev 2016-01-26 23:21:19 följande:Vad föreslår du för medicin? :D Eller juste, det jag kommer då få beror på vilken läkare jag träffar, slumpen får avgöra.
Du verkar vara så inställd på att allt ska medicineras med psykofarmaka... -
#137Det du inte verkar förstå är att jag behöver medicin för att lugna ner mina nerver. Och ja, det funkar så på mig och även för många andra. Det var en gång som jag glömde ta med mig mina mediciner på en utomlandsresa och försökte sluta helt i och med det, men jag blev ett nervvrak igen ett par veckor senare. Så jag blev tvungen att börja med med medicinen igen och blev snabbt bättre. Men du verkar ha fått för dig att du ska "motbevisa det". Tyvärr, men det kan du inte.Anonym (TS) skrev 2016-01-27 16:22:47 följande:Blodtrycksmediciner och diabetesmediciner lagar inte kroppen, om det är det du menade. Dessa mediciner, som är evidensbaserade, behandlar symptom och förebygger sjukdomsföljder.
Går du till en kardiolog med högt blodtryck så får du inte direkt blodtrycksmedicin. Hjärtläkaren utreder alltid först orsaken till det höga trycket. Är det hjärtproblem, kärlproblem, njurproblem eller är det kanske stress. Oftast om blodtrycket är inte allt för högt brukar hjärtläkare rekommendera träning och ändrad levnadsvanor innan man erbjuds mediciner.
Prova själv ditt blodtryck och puls när du har ångest eller väldigt stressad så får du se hur hjärnan och kropp hänger ihop.
Samma sak gäller övriga sjukdomar, man gör en noggrann utredning och utesluter differentialdiagnoser.
Vissa allvarliga diagnoser har man inte mediciner mot heller. Allvarliga leverinflammationer som hepatit orsakar omfattande leverskada. Men i de flesta fall (ca 90%) läker kroppen skadan.
Det jag menade med att det är din kropp som ställt till de utbrott och ångest är alltså att det är din hjärna, som är del av kroppen. Finns alltid anledning till varför man har ångest. Ångest har alltid varit en överlevnadsmekanism som hjälpt människan att överleva. När man ska få ångest eller inte lär kroppen sig med tiden. Att få ångest utan anledning är egentligen inte utan anledning, det finns något som kroppen har lärt sig och som gjort att den tror att du är i fara. Antingen sitter läran i medvetandet eller i den undermedvetna delen av hjärnan. Får du till exempel inflammation eller annan allvarlig sjukdom så sänder kroppen signaler att den är i fara och behöver åtgärdas. Märk själv din puls vid förkylning.En av signalerna gör att man får ångest eller depressioner, bla pga adrenalinsignalering.
Psykiatrin har alltid försökt hitta en orsak till psykisk lidande som gör att behandlingen ska behandlas av de och ingen annan. I flera århundrade handlade det om fyrsaftsläran. Sedan påstod man att det varenda andar. Efter det sa man att en del av hjärnan måste bort och man höll på med lobotomi. Sedan i 50 talet inducerade man en ny teori och sa då att det kanske bero på signalämne, mest fokuserade man då på serotonin. Läkemedelsbolagen öppnade sina ögon för denna teori och såg en ny marknad med ökad vinst och inducerade 100 tals om inte mer mediciner sedan dess. Problemet är: Teorin har aldrig kunnat bevisats! Den har bara motbevisats och även medicinerna har aldrig visats vara riktigt effektiva om man jämför med placebo.
Nu försöker psykiatrin, efter ca 60 år, att gå över till andra teorier. Bland annat har man påstått att SSRI ökar BDNF och inte serotonin. Då BDNF ökar först när man mår bra och att man kunnat se i studier att denna protein ökar även vid fysisk aktivitet och vid KBT så har det inte gått riktigt bra här heller.
Nu försöker man istället att gå över till nya sorters mediciner. Bla så så testas Ketamine, en bedövningsmeicin, mot depression och är enligt då deras studier ska ha väldigt bra effekt.
Så sammanfattningsvis: Underskatta inte kroppen och överskatta ej medicinerna :) -
#138Den som jag svarade på tidigare i tråden.Anonym (TS) skrev 2016-01-27 16:46:01 följande:Nu hände jag inte med riktigt. Vem är Calla...?
-
#140Nu har du låst in dig så förskräckligt på att psykofarmaka är dåligt att du inte ens vill lyssna på motsatsen. Jag förväntade mig inte alls att må dåligt, men det gjorde jag ändå. Det handlar ju inte heller om en "quick fix", utan jag fick vänta ett tag på att det skulle verka första gången. Varför kan du inte göra dig fri från dina fördomar och låta folk må bra?Anonym (TS) skrev 2016-01-27 17:46:05 följande:Det du säger är alltså att du behöver en quickfix. Synd bara att quickfixen du använder är både farlig och ineffektiv. Om det är quickfix man behöver mot utbrott och du litar bara på psykofarmaka så är benzo hellre att använda vid behov(alltså när du får panikångest och utbrott) än SSRI. Benzo kan vara beroendeframkallande ja, men det är även SSRI och det sistnämnda är mer komplicerad beroende än den första.
Jag rekommenderar verkligen inte benso, men som sagt hellre det än SSRI.
Att du mådde dåligt när du slutade är något manförväntar sig. Det är till och med något läkemedelsbolag själva varnar för att man gör. Man får det som insättningssymptom och utsättningssymptom men utsättningssymptomen brukar vara längre, kan vara 1 månad, 1 år, flera år eller hela livet beroende på hur länge man använt medicinen och hur omfattande skada i serotoninsystemet medicinen har medfört. Det är därför många tar medicinerna livet ut trots att medicinen är tänkt att ha upp till ett år, det går helt enkelt inte att sluta med i många fall.
Finns så mycket man kan göra mot ångest och ångest. Mycket hjälp finns. Psykofarmaka är den sämsta alternativ och farligast. Tyvärr.