Ni som nätdejtar – träff hemma

Jag måste också göra en massa saker som jag tycker är obehagliga, man kan inte alltid få som man vill.

Sen kan du väl föreslå att ni går till något litet kafé eller restaurang där det knappt finns några andra människor.

har man setts en gång och det kändes bra så skulle jag våga mig på en dejt hemma. Jag skulle däremot inte sova över och se till att jag enkelt kunde ta mig därifrån om det kändes läge för det. Jag skulle inte ha sex redan denna gång, kanske på en tredje dejt. 

Min partner som jag träffade på nätet, hade mailkontakt och telefonkontakt i ca 3 veckor (fick inte till nån dejt innan) och första gången var på ett cafe. Efteråt hörde jag av mig och sa det var trevligt. Då bjöd han hem mig på middag. Först var jag lite nojig, skulle jag göra det? Men det hade känts så självklart på dejt ett så varför inte? Funkade toppen! Kramades bara, inget annat. Var där i 6 timmar. Åkte sen hem till mig och sov. Veckan efter hade vi dejt hos mig och DÅ fick han sova över :) Sedan dess har vi varit oskiljaktiga.

Jag har innan detta nätdejtat en del och där varierade det från endast en dejt till några stycken med samma person. Vid 2 tillfällen gick jag med på dejt hemma, en gång hos mig, en gång hos en kille. Båd de dejterna ångrade jag att jag gått med på. De var så uppenbart bara ute efter sex, vilket inte jag var. Efter det lovade jag mig själv att aldrig ha en första dejt hemma.

men som sagt, en andra dejt kan vara ok om du fick ok vibbar första gången. I vårt fall ville min partner så gärna bjuda hem mig just för att visa att han var fullkomligt vettig och normal, vilket ens hem ganska snabbt visar.  Han fick ju även visa att han är bra på att laga mat :) 

Det är därför lättare att träffa folk i verkligheten då man fortare får en bild av en annan och om det kan bli något. För mig har det funkat bättre. Man kan ju försöka få kontakt med människor på andra ställen än nätet, då kanske det också känns roligare för dig?

Tänker att man inte gör så gott intryck om man är eller går på en dejt och får känslan av att det bara är jobbigt att dejta och att man inte ser fram emot det. Kan det vara att det känns pressande eller kravfyllt med detta dejtade?

Ja absolut, hade helst velat slippa leta på nätet, men det är enda alternativet för mig. Jag har inga vänner och umgås bara med mina syskon.

Det tror jag inte alls att du är. Det är svårt med nätdejting bara.

Jag menar att man kan träffa folk överallt, på gymmet, biblioteket, affären och kontakta folk på andra sätt.

Jag träffade en trevlig kille på en restaurang och gav honom mitt nummer. Sen kontaktade han mig och frågade om vi skulle fika och vi ska ses i veckan. Nu vet jag redan hur han ser ut och verkar vara som person och han har redan träffat mig. Så då känns det inte jobbigt som med internetdejting utan bara trevligt.

Jag har testat mycket internetdejting och det har inte funkat alls. Nu har jag istället träffat två intressanta killar i verkligheten som jag ska på dejt med och som det faktiskt är kul att träffa och inte jobbigt.

Som sagt, fler intressen och vänner. Intressen gör att man har något naturligt samtalsämne att komma in på.

Sen tycker jag du ska försöka vara lite modigare. Om du ser en trevlig tjej i affären som inte ser ut att ha bråttom och tittar på samma saker som du, då kan du ju fråga något och försöka börja prata om något om det med henne.

Shit, ja, man behöver verkligen ett paraply nu när det regnar så mycket, t.ex. Sen kolla hur hon reagerar och fortsätta prata lite om du får bra respons. Sen om du får gott intryck av det hela, avsluta med att säga att du tycker hon verkar trevlig och lämna visitkort till henne, om hon vill höra av sig någon gång.

Om det sen inte blir något så kanske du inte träffar henne igen ändå och då gör det inget. För vem skäms du för då? Sen tycker tjejer oftast att det är lite av en komplimang att bli sedda, om det inte är för påträngande men det kommer det inte vara. Så hon kommer uppskatta det hursomhelst.